Tore Sahlström möter sportprofiler: Stig Johansson
Publicerad fredag, 12 april 2013, 11:14 av Tore Sahlström
För några avsnitt sedan skrev jag om boxaren Lars Rang, och vid det mötet kom naturligtvis namnet upp på Lidköpings bäste boxare genom tiderna upp- nämligen Stig Johansson. Lars har varit mig behjälplig och ordnat en träff med Stig Johansson som just nu bor på Solhaga äldreboende.
Bilderna i reportaget är klickbara till större format.
Det blev en mycket angenäm träff med en riktig idrottslegend från vår stad. Hustrun Märta hade fixat kaffe till oss när jag och Rang stegade in på hans rum på avdelningen Prästkragen. Stig bor här nu på Solhaga efter en stroke och en hjärtinfarkt för tre månader sedan. Trots detta är mästerboxaren vid mycket gott humör och när vi kommer in på hans sport boxning börjar en mäkta fascinerande idrottsmans berättelse.
Stig Johansson är född 1932 och det var när pappa Bertil tog med den gänglige sonen till en boxningsmatch som intresset dök upp. Visserligen hade Stig provat på bandy i Wästerlund men boxningen tyckte unggrabben Stig såg så elegant ut med strålkastare mot ringen.
Hans första match gick han som femtonåring och mötte då en vänersborgare i Folkets Hus som besegrades med 3-0 och för den bedriften fick han en silverpokal av Bertil Garström. Sedan har det rullat på för Johansson – vann junior-DM vid sexton års ålder, och helgen efter DM-titeln skulle Stig gå på bio. Just då kom boxningstränaren Arne Brandt cyklande och fråga om jag kunde ställa upp i en match i Kinna.
– Jag hade absolut ingen behållning av den biofilmen- bara tänkte på hur jag skulle klara den matchen mot en så bra boxare vid namn Stig Eriksson. Vid framkomsten till Kinna blev jag alldeles darrig och tyckte att ringen var för liten – dessutom hade jag blivit tråkad av Kinnaborna att jag inte skulle ha någon chans mot den andre Stig.
– När matchen började dök han på mig direkt, men jag slog en högerkrok och Eriksson blev liggande på golvet och blev uträknad, berättar Stig.
Nästa stora begivenhet var Junior-SM tecknet 1951 Eriksdalshallen. Här mötte han i semifinalen Arne Hettman, Linnéa, samt i finalen den skånske storsluggaren Bertil Bäckström, vilken var en garvad boxare med ett hundratal matcher i bagaget.
Av stockholmarna på plats tillmättes Stig inte skuggan av en chans i finalen.
– Som betecknande för detta kan jag berätta att när jag satt i omklädningsrummet mellan semi och finalen så kom en sakkunnig f.d boxare och gratulerade mig till min andra plats. Andraplacering sa jag lite förvånat. Det är ju inte slut än. Då sa f.d. boxaren och pekade på Bäckström – du tror väl inte har någon chans mot den där, minns Stig
Stig Johanssons teknik överglänste dock helt Bäckströms styrka och gåpåarhumör och skåningen blev totalt utboxad. Stig Johansson vann finalkvällens mest bejublade seger och i Stockholmspressen blev han kallad för ”den långe eleganten” vars epitet sedan följde i Stigs fortsatta boxning.
Förutom SM-tecknet belönades Johansson med ett stilpris.
KK. All Rounds Lars Rang är ofta och hälsar på sin forne tränare Stig Johansson på Solhaga äldreboende
Nu är vi mitten av 50-talet och vid den här tiden började en boxare från Trollhättan att dyka upp i boxningsringen som sedermera blev en känd boxare. Det är Olle Bengtsson –mera känd som ”Skofteby-Bengtsson” som var landslagsboxare precis som Stig Johansson, och som senare blev proffsboxare. Stig bodde nu i Grästorp där hustrun drev en frisörssalong och Stig Jobbade på Såtenäs. För att få en riktig bra sparringpartner åkte Stig till Trollhättan två gånger i veckan för träna ihop med ”Skofteby”.
Det var vid den här tiden boxningspromotorn Edwin Ahlqvist hade fått nys om boxarna Bengtsson och Johansson och bad dem komma till Göteborg och sparra Ingemar Johansson. De fick bo hos Ingos föräldrar på Grimmeredsvägen i västra Göteborg under några veckor för att sparra Ingo på dagarna inför hans proffsmatcher. Ingo behövde träna mot en snabb rörlig motståndare med rak vänster som specialitet och då blev Stig Johansson en mycket passande sparring.
– Ingemar var en jättebra kille och man såg redan då att fanns ingen i världen som kunde boxas bättre än han, och tack vare Edvin Ahlqvist hjälp med Ingos boxningstalang såg han till att han kom till världstoppen, säger Stig.
Stig Johansson tillhörde nu i mitten av 50-talet den svenska eliten och fick flera landslagsuppdrag (sex stycken) och deltog även i internationella turneringar. Så kom den stora framgången 1955 vid SM i Eriksdalshallen. I första matchen skulle Stig möta den meriterande och hetlevrade och blivande proffs boxaren Lennart Risberg som även var nordisk mästare.
Själv kände sig inte Stig i form och Risberg jagade honom ordentligt i ringen men sedvanlig elegans och teknik vann KK All Rounds Johansson med 3-0.
– Det var sensationellt att en ”bonnlurk” från landet skulle kunna slå ett sådant etablerarat namn som stockholmaren Risberg även kallad ”Söders Dempsey” sas det i kulisserna, minns Stig.
Det blev final mot Kalle Preuts från Lund där Johansson vann med klara 3-0 och blev svensk mästare.
Stig Johansson var på toppen i sin boxarkarriär och året efter hans SM-tecken kom OS i Melbourne (1956). Nu kommer det fram lite bitterhet hos Stig vid intervjun, för till detta OS blev Lennart Risberg uttagen och inte svenske mästaren Stig Johansson. En Lennart Risberg som Stig hade slagit ut klart i Eriksdalshallen vid SM-tävlingarna där.
– Det är klart att jag blev styvmoderligt behandlad av Svenska Boxningsförbundet – men bodde man inte i Stockholm utan på vischan hade man mindre chans att bli uttagen, tror Stig.
– Man får lära sig att förlora , när de ”jädrans” pamparna är emot en.
Den långe eleganten Johansson slutade sin aktiva tid på våren 1956 när han inte kände sig motiverad längre utan övergick till att bli tränare i KK Allround och även ordförande i klubben.
Hans första tränaradept var Lars Rang som nu nästan varje vecka hälsar på hos Johansson på äldreboendet.
– Lasse gjorde alltid som jag sa till honom, småler Stig.
Det blev 115 matcher för Stig under hans boxarkarriär, och cirka hundra av dem vann han. Stig vann sina många matcher på sin långa räckvidd och utnyttjade det på et suveränt sätt, var ingen ”hard hitter” utan en poängboxare som levde och vann sina matcher på sin teknik.
Motorer och flyg har sedan barnsben alltid varit Stigs stora intresse.
I det civila och ända från barnaåren har alltid Lidköpingsboxaren varit intresserad av motorer och som sjuttonårig började han som flygmekaniker på Såtenäs. Under vintern 1949-50 vistades han i Uppsala där han genomgick militärskola. Samtidigt boxades han för Uppsala IF-förutom denna klubb har han alltid boxas för Lidköpingsklubben KK Allround.
Noterbart också är att Johansson har åkt sju Vasalopp och ett Vasalopp med en annan Johansson med förnamn Ingemar. Det var en sådan uppståndelse runt Ingemar, så Stig fick aldrig någon chans att prata med sin forne sparringpartner Ingo.
För sina insatser inom boxningen har han fått en rad utmärkelser och den finaste är Svenska Boxningsförbundet guldmedalj.
Det var första gången som jag träffade förste flygverkmästaren och boxaren Stig Johansson, och blev imponerad av hans berättelser från boxningsvärlden och jag hoppas ni som jag har fått veta lite mer om denne ende svenske seniormästare i boxning som Lidköping fått fram.
På Lidköpings Idrotthistoria finns en särskilt monter om Stig Johansson där även hans hela medaljsamling finns.
