Blandad kritik av Operan Magnus Gabriel
Publicerad Tuesday, 15 July 2008, 15:22 av Redaktionen
De flesta större tidningarna i Sverige har nu på sina kultursidor kommenterat den nyskrivna operan Magnus Gabriel som hade urpremiär på Läckö slotts borggård i lördags. Och det är blandad kompott som ges av kritikerna.
– Upplägget av operan har väl mycket av historiska tablåer över sig, även om historien som omväxling berättas i omvänd kronologisk ordning, skriver Aftonbladet.
– Tonsättare är en av de store inom svensk tonkonst, Daniel Börtz, och som alltid kan man glädjas åt hans klangfantasi och spännande instrumentation, som lyfts fint fram av orkestern under Simon Phipps. Musiken är rätt lyrisk och kammarmusikalisk och tenderar mer åt det scenmusikaliska än det operamusikaliska, vilket understryks av att handlingen hålls ihop av en berättare.
Magnus Gabriel är, enligt Aftonbladet, ingen lyckad operahjälte. Iwar Bergkwist har svettats för att få till en intressant figur av Magnus Gabriel och hans libretto både inleds och avslutas med en epilog.
– Andras Landins kamp för att väcka sympati för Magnus Gabriel är nog förgäves, konstaterar Aftonbladet som annars tycker att Katarina Giotas gestaltning av drottning Kristina är bland det bästa – en touch av Carmen!
Iwar Bergkwist, Elisabet Ljungar och Daniel Börtz
Göteborgs Posten skriver att Daniel Börtz och Iwar Bergkwist originellt nog valt att berätta historien baklänges, skriver GP. Tidningen har också upp detta som ett särskilt problem då handlingen bygger på något som hänt i verkligheten – men i operan inte förrän i nästa scen.
– Här finns definitivt material för en laddad skildring av maktens lockelser och fallgropar och det börjar lovande med ett oväntat lyriskt anslag i musiken, bland annat med en klarinettinsats som i sin drömska svängning påminner om klarinettens roll i Stenhammars ‘Serenad’.
– Regissören Elisabet Ljungar tycks dock tämligen ointresserad av dessa drömspelsnivåer i verket, och satsar i stället på en expressionistisk spelstil som alltför ofta hamnar i överspel. för att inte säga dålig teater. Iden att låta bl a Adler salvius framträda som marionettdocka med ryckiga rörelser som styrda aven högre, hypnotiserande makt, har givetvis stöd i librettotexten. men det kräver en bertydligt mer raffinerad plastik för att bli övertygande.
Svenska Dagbladet är mer imponerad av regissörens arbete än Göteborgs Posten.
– Operan Magnus Gabriel är inget krönikespel, skrivber Svenska dagbladet. Här finns inte krav på historisk sanning, och inte heller att glorifiera Läckö slott.
– Det som kunde varit orörliga figurer infrusna i en musikalisk fresk får inte bara färg och form tack vare Ljungars drastiska utmejsling utan befolkas av människor med ett eget liv.
– Karl Rombo som hetlevrad Karl X, Monica danielsson som Magnus Gabriels bekymrade mor, Liine Carlsson som den koketta Ebba Sparre som leker med Kristinas Eld, Mikael Axelssons och Jonas Olofsson som akademiska besserwissrar – alla stannar kvar i minnet, skriver SvD.
– När Opera som här stavas med versalt O har genren nämligen rätt att stifta egna lagar. Den vitglödande intensiteten i Giotas sköna stämma är också en sanning, liksom föreningen av vokal mannakraft och bruten rättshaverist i Andreas Landins lika storslagna gestaltning av loosern Magnus Gabriel.
Men om Daniel Börtz skriver Svenska Dagbladet att han inte är den slösare som Magnus Gabriel var: Inte en not för mycket!
– Stundtals läckert!, utropar Expressen/GT i sin artikel om operan på Läckö.
– Vi vill inte ha en historielektion, inte heller ett tillrättalagt krönikespel. Vi hoppas på ett stycke bra musikteater. Det får vi här och var, men lite för sällan, skriv Lars Sjöström i Expressen.
– Andreas Landin gör sin långa titelroll med stor karisma och mångsidighet. Katarina Giotas sprakar ohistoriskt men praktfullt som drottning
