Hört på stan: Dansbandens Lidköping

Dansband är  kultur i Lidköping. En viktig del, men lite bortglömd. Den har blommat upåp med Bengt-Hennings, Drifters och den cirkus som Scotts presenterat de senaste veckorna. Kanske det är dags med en dansbandsfest i Folkets park under De la Festival, eller är det något för evenemangshallen?

Redaktören är ju inte Lidköpingsbo mer än i folkbokföringen. Det dröjer länge innan du som bott i Lidköping med nedärvda traditioner kallar redaktören för Lidköpingsbo. Så när redaktören häromkvällen kom i samspråk med Kenneth Lundell, väl bekant med dansbandstraditionen i stan.

– Dansbandsmusiken har lång tradition i Lidköping. I grunden fanns Cool Candys, berättade Kenneth Lundell och räknade utan att blinka upp ett dussin dansband – en del i full verksamhet, andra historiska.

Kenneth Lundell som numer tillhör Politicians har själv spelat dansband. Han tillhör om inte den yttersta toppen av kommunledningen så nära inpå – han kanske kan plantera idén med en dansbandsfest i Lidköping?

För övrigt …

… var onsdagens Lidköpingsnytt tung som bly. Varsel, varsel och varsel. Trista nyheter som inte lockar många att läsa. Visst fanns det annat också – men alla varsel tynger.

Redaktören har hemma en bok som denne fick som sin första julklapp någonsin. Boken finns och läses till jul varje år. Nu frågar sig förstås den yngre generationen om den är skriven med alfabet eller futark… Men det är alfabet, ty så gammal är ändå inte redaktören.

Första meningen i den boken är: November är lång och mörk och grå…
Det är en mening som redaktören ofta citerar så här års. Riktigt mörkt blev det alltså på onsdagen.

Lika förvånad blir redaktören varje år då det i början av december skyltas med julgranar, adventsstjärnor och julpapper. En del pressmeddelanden om ”årets julklappar” har också börjat dyka upp. Redaktörens hustru säger som alltid:

– Du vet hur det är, tidigare och tidigare för varje år…

Men redaktören vet inte. Tiden bara försvinner. Förr gick tiden inte alls så här fort. Då höll tiden tiden, om man säger så.

Framtiden? Den försvinner säkert blixtsnabbt. Framtiden är inte, som någon sa, vad den varit.

På vägen till …

… och från bostaden och arbetet har redaktören ganska exakt 800 meter. Då är inte hissfärden medräknad. Oftast blir det förstås lite mer omvägar, men ändå räcker inte det för att nå upp till normala behovet på cirka 10.000 meter per dag. Det måste kvällspromenad till.

Kvällspromenaden ger dock tid till eftertanke, en stund då hjärnan för bena ut saker och ting. Det är oerhört bra, och har efter 20 års kvällspromenerande blivit en nödvändighet lika viktig som själva motionen.

Under promenaderna har redaktören självfallet lagt märke till att gatukorsningar i Nya Staden byggs om – de höjs. Och vid ett av dessa arbeten mötte redaktören en bekant som stod och tittade på när stenarna knackades ner i sanden.

– Du vet varför de höjer korsningarna va?, sa bekantingen.

Redaktören vet förstås – det handlar om markeringar för trafikanterna. Men bekantingen hade en annan lösning, som var mer skämtsam än sann:

– Det är för att korsningarna ska klara de kommande översvämningarna…

Lidköpingsnytts artikel med kartmaterial över hur Vänerns vatten vid olika nivåer brer ut sig har varit förra veckans mest lästa artikel. Kartorna kom från Lidköpings kommun – och delgavs Lidköpingsnytt.

För övrigt …

… ser jag att kommunalrådet Kjell Hedvall hakat på tråden i Hört på stan.. Han ifrågasätter nu också varför torghandeln i Lidköping inte utvecklas, varför torget skall stå tomt 150 av veckans 168 timmar. Kvälls-torghandel är ett förslag från kommunalrådet.

Ingen vits …

… var det att be läsare skicka in roliga historier. Då inkommit under den gångna veckan får det bli ytterligare en ur den dåliga samlingen – och här får man räkna på fingrarna för att förstå:

Mamman till sin dotter:
– Jag vet inte vad du hittar på, men du är bara 16 år och är ute och ränner med pojkar vareviga kväll. Du kom inte ens ihåg min 30-årsdag i går…

God Helg

Tillbaka till framsidan