Debatt: Tala om vem du är!
Publicerad fredag, 19 december 2008, 06:52 av Redaktionen
– Jag lider av ansiktsblindhet, jag känner helt enkelt inte igen dig, skriver en person i en insändare till Lidköpingsnytt och beskriver detta handikapp som med lite allmänna förhållningsregler skulle göra livet lättare. Prosopagnosi är nämligen inte så ovanligt
Märkvärdiga människor
Du tycker nog att jag tror att jag ”är nåt”.
Snorkig och otrevlig.
Det är jag inte. Jag lovar, jag är faktiskt både trevlig, snäll, generös och nog ganska rolig att umgås med! Som alla andra helt enkelt!
Jag är verkligen så trevlig som jag var den gången vi träffades du och jag.
Du passerade inte förbi mig som betydelselös.
Men jag lider av ett handikapp. Jag lider av ansiktsblindhet. Jag känner helt enkelt inte igen dig.
Det finns till och med ett ”riktigt” namn på det: Prosopagnosi.
Detta handikapp har gjort att jag blivit ensammare än jag vill vara. Det har gjort att jag dragit mig undan från folk eftersom alla nya människor jag träffar tycker att jag är konstig och ”märkvärdig” som inte hejar på dem när vi ses nästa gång.
Det har också gjort mig väldigt osäker i sociala situationer eftersom jag inte vet om jag träffat dessa personer runt mig tidigare och inte vill framstå som konstig när jag presenterar mig för dem för andra eller tredje gången, eller börjar med artigt kallprat till människor jag haft jättetrevligt med en vecka tidigare. Det har gjort att jag har svårt att etablera kontaktnät både i jobbet och privat.
Det har på det stora hela gjort mig väldigt ledsen och ofrivilligt ensam väldigt många gånger.
För ett tag sedan läste jag en artikel om ansiktsblindhet och det blev som en uppenbarelse. Jag kände igen vartenda ord som skrevs där om hur ansiktsblinda har det! Helt plötsligt stod det klart att jag nog inte är så socialt konstig som jag själv alltid trott! Att det inte är någon social kod jag missat eftersom ingen vill kännas vid mig mer än en gång…
Detta medförde som du förstår en stor lättnad att få reda på.
Det jag vill säga är att jag är ledsen att jag inte hejat på dig. Jag skulle också vilja att när du träffar mig – kom fram och säg hej och säg vem du är eller vart vi träffats! För jag kommer ihåg dig, jag känner bara inte igen ditt ansikte.
Hälsningar från
Den du tror att det kanske är
