Hört på stan: Sea You – married christmas?
Publicerad fredag, 19 december 2008, 07:54 av Björn Smitterberg
Finns det en egen dialekt i Lidköping – formad av närheten till Vänern. Det vet jag. Men finns det en särskild dialekt för engelska språket som talas här?
Jag undrar …
… över det nämligen och om man förstår detta idiom i Bryssel. Finns det månne särskilda tolkar för lischöppingsengelskan? Det är en viktig fråga. En av de politiker som aspirerar på en plats i EU-parlamentet har nämligen skrivit den variant av engelska som präglats särskilt av Vänern.
– Sea You!, skriver Göran Larsson, en av dem som står med på Miljöpartiets lista till EU-parlaments-valet i juni på Väner-engelska.
Vi andra säger ju ibland – vi ses, eller för att visa att Lidköping har internationell prägel; See You!
Fast antagligen är det bara en enkel felskrivning. Det är lätt att göra och redaktören är den sista som ska kasta sten i glashus. I skolans värld uppträder ju lustigheter – och redaktören minns en engelskalektion då en elev missuppfattat det hela och skrev married christmas på svarta tavlan (ja, dom var svarta då!) Och hur är det inte med den tyske turisten som kom till en gård där bonden arbetade med en maskin:
– Was ist das?
– Jag brukar gå bakom lagårn, sa bonden.
Hur gick det med ….
…. stölden av julgran? Eller valde du att köpa? Min vän Joakim berättar att han fått se en väldigt fin installationsbroschyr. Den var på ett tiotal sidor och utgiven av ett stort företag – Bosch. Broschyren handlar om hur man installerar en julgran i sitt hem. Grundligt.
Detta var en skämtbroschyr förstås – och blev mycket uppskattad. Det handlade om allt om hur man bär in granen till man kastat ut den igen.
Redaktören valde att köpa gran även i år. De egna granarna på egen mark är olämpliga – grenarna är helt enkelt för klena. Det går inte att klä de granarna för allt hänger i golvet. Så trots flerårigt tankar egna granar blir det att köpa. Annars var ju tanken att man skulle kunna plantera en gran om året – eller två för säkerhets skull. Men det sprack på grund av okunnighet – redaktören vet inte ett barr om granar.
Har du skrivit …
… julkorten? Postat dem i tid? Eller hittade du dom plötsligt i innerfickan två dagar för sent?
Redaktören skickar inte längre julkort, har inte gjort det på åratal. En slant går i stället till någon som behöver pengarna bättre. Det har blivit några tusenlappar tillsammans under årens lopp.
Andra skickar jul-ebrev i stället för jule-brev. Redaktören har en äldre moster i Sundsvall som får ett riktigt brev varje år. Med frimärken och allt. Det är tyvärr den enda släkting som återstår av den äldre generationen. Ganska gammal är hon nu, men pigg. Om jag säger så här: Min moster, min mor och skådespelerskan Hjördis Pettersson var kompisar i Visby i ungdomen. Då kan någon placera in kvinnorna i rätt tidsålder.
Yngste sonen satt förresten och talade med min mor – alltså sonens farmor – om hur det var förr. Farmodern säger ”men det var före världskriget!”
Sonen sitter då tyst och frågar sedan: Vilket av dem….?
Så nu sitter redaktören med ett julkort – ja, inte vilket som helst. Det är ett vykort från Lidköping för min moster tycker om julkort. Jag brukar stoppa in det i kuvertet tillsammans med brevet. Mostern i Sundsvall har faktiskt klara minnen från Lidköping och brukar påpeka att det är fel färg på Rådhuset på bilderna – hon hävdar att det var gult när hon var i Lidköping senast. Och det kan ju stämma.
Trots sin höga ålder reste mostern med Hurtigrutten i somras. Otrolig kvinna.
Julruschen …
… pågår för fullt samtidigt som det blossat upp en debatt i Lidköpingsnytts kommentar-spalter om var man skall handla. En del säger att det är bättre i affärscentrum, att handlarna i Lidköping har för dålig service etc.
En sak upplever redaktören; Det här med att ta hem slutsålda varor går inte alltid blixtsnabbt.
Men annars är det väl vi konsumenter som har makten – inte handlarna. Eller? Den som åker till Skövde för att handla vet väl inte något om hur det är att handla i Lidköping?
Redaktören efterlyser …
… det som kan kallas för Lischöppings Kal o Ada. Sådan efterlysning har skett tidigare. Finns det inga sådana som alla på något sätt vet att de är fiktiva, och som det går historier kring. Ni vet sådana där gubbar och gummor som kan ge dräpande svar.
Här kommer som avslutning – eftersom det snart är jullov – en historia som självklart härrör från Lischöppingssonen som hade förhör i skolan.
Läraren frågar: Varför kallas starka verb för starka?
– För att dom är så svåra att böja!
Nu närmar sig julen – och det är tveksamt om det blir något kåseri klart till nästa helg – redaktören hoppas nämligen få ägna sig åt dåseri i stället för kåseri. Men signaturen Plusgubben skrev i en liten krönika i veckan något som lät skoj, om översten som tog julledigt med orden:
– Riktigt God jul till alla officerare
– God jul till övriga på regementet
– Jul till beväringarna.
God och God Jul
