Hört på stan: Idrottsförälder måste vakna tidigt

Den moderna förälderns tillvaro är inte enkel. Häromdagen mötte jag grannfrun som kom hem tidigt på morgonen, samtidigt som jag var på väg ut på morgonpromenaden innan ens de första solstrålarna skymtat.
 
– Jaså, tidig morgonpromenad, sa jag.
 
– Nä, har skjutsat dottern till bandyn, sa grannfrun. Dom unga tjejerna får hålla till godo med sådana här träningstider,  tidigt på morgonen.
 
Jag förstår numer dem som hoppas att evenemangshallen snabbt ska bli färdig – så även de unga tjejerna kan få spela bandy utan att behöva stiga upp klockan sex en lördagsmorgon. Hur många listiga passningar slår man klockan 8 en lördagmorgon? Går det att hålla en tonårstjej vaken som målvakt då?
 
Själv har redaktören alltid varit en omodern förälder – det barnen inte kunnat göra själva och utan faderns hjälp har de fått vara utan.
 
Emellertid har redaktören vuxit upp på en plats där det ofta inte är vinter – fast det ska sägas att när det blir vinter så blir det vinter med besked på den platsen. Bandy spelas även på den orten – men ganska sällan. Ibland går det tio år mellan DM-finalerna. De nu regerande mästarna har väl firat sina 50-årsdagar.
 
På tal om ålder…
 
… så har redaktören uppnått en viss ålder. Det har kommit ett litet brev från Försäkringskassan med erbjudande om pension. En liten förvarning alltså.
 
Men redaktören gillar det här förslaget bättre att man skall kunna vänta tio år till. Redaktören skulle antagligen få skrivklåda om han blev ledig. Sovmorgon, äsch. Han tar ju semester sammanlagt en vecka per år. Han är oftast ledig på kvällarna och kan ta sina långa promenader, har nära till jobbet (800 meter precis).
 
Lite sorgligt är det förstås att en av arbetskamraterna flyttar. Arbetskamrater har vi småföretagare i varandra. Där Lidköpingsnytt finns och där Joakim härjar med redaktören för att skapa denna virtuella tidning finns nämligen flera företagare – och vi har bl a mycket trevliga (ibland synnerligen långa) kafferaster.
 
Nu flyttar Michael Malmborg. Han arbetar med kommunikation och med film, och skall i fortsättningen ägna sig åt Trollywood. Han har upplyst oss om att det tar märkvärdigt lång tid att åka buss mellan Lidköping och Trollhättan. Det stör Michael som har ett starkt patos för energi- och miljöfrågor. Det är ju han som tillsammans med sin fru byggt ett riktigt energisnålt hus. Han tycker inte om att den som åker bil i stället för med buss sparar mycket tid, flera timmar i veckan.
 
Om man reder ut detta – att ta sig från bostaden på Majåker till den busstation som råkar kallas för Resecentrum i Lidköping, och från Resecentrum åker med buss till Trollhättans Ressecentrum för att där byta till stadsbuss för att åka tvärs igenom Trollhättan till arbetsplatsen. Då börjar det bli långt. Att göra detta tur och retur och fem gånger i veckan, då kan det bli riktigt långt. Då skall man verkligen ha miljöpatos för att välja bussen, särskilt som expressbussen till Trollhättan först är expressbuss till Grästorp. Kan inte Grästorp ha egna expressbussar till Trollhättan och Lidköping?
 
Nu hoppas vi snart få en ersättare till Michael. Gärna lika trevlig. 
 
Det är nog okänt…
 
… för många vad som egentligen sker i den stora Rörstrandsfastigheten. Bara på denna våning som Lidköpingsnytt finns på – högst upp – finns 15 olika företag. I huset som helhet finns säkert 50. I hela området handlar det om hundratals.
 
Det kan vara bra att komma ihåg när man talar om Rörstrand som ett slags centrum för konsthantverk och design. Design är mycket det. Här finns exempelvis en mycket framgångsrik producent av webb-sidor. Men han jobbar ju inte med keramik eller porslin…
 
Det finns också grafiska formgivare här – flera stycken, och en känd tecknare.
Det finns faktiskt massor av designers i Rörstrand – men som inte räknas. För av någon anledning är det just bara keramik och porslin som får vara med i ”familjen”. När det ordnas julmarknad blir 90 procent av företagarna i Rörstrand inte ens tillfrågade om de vill vara med…

Kanske kan det bli ändring på det.

Det ljusnar…

… faktiskt är det inte så det börjar märkas lite redan. Lite fler strålar kommer in över gamlestan på morron, och några fler dröjer sig kvar över Råda ås på eftermiddagarna. Kan vi hoppas på att den här finanskrisen till en början övergår i en ”vanlig” lågkonjunktur snart.

Jag hörde förresten en känd ekonom bli utfrågad i radio om vad politiker egentligen kan göra åt arbetslösheten i konjunkturnedgång. Det var en nedslående redogörelse ekonomen gav:

– Om staten satsar i stort sett alla resurser på att skapa arbete skulle en arbetslöshet på tio procent stanna vid nio procent i stället. Men bara kanske. För resultaten de senaste årtiondena är mycket nedslående.

Den som vill höra detta bör klicka in till Sveriges Radio, ekot och lördagsintervjun i lördags.

Vi får alltså leva med hur det är i världen. Oavsett politik. Är det så illa att politikerna bara kan nagga i kanten av verkligheten?

Har ni hört ….

…. den här norgehistorien?

En glad norrman åkte taxi i Lidköping.

– Hemma i Bergen, sa han, får vi två kronor för varje duva vi skjuter i stadens parker.

– Här i Lidköping, skrattade taxichauffören, får vi 20 kronor för varje pensionär vi kör över!

Och för att driva skämtet en bit extra, låtsades han sikta på en gammal farbror vid ett övergångsställe. I sista stund väjde han förstås undan. Men till sin förskräckelse fick han höra en duns och han såg i backspegeln pensionären ligga raklång på övergångsstället.

– Det gjorde inget att du missa, sa norrmannen där bak.  Jag tog honom med dörren!

God Helg

Tillbaka till framsidan