Hört på stan: Har vi bil?

Frågan är relevant för redaktören. Hustru frågade nämligen om hon kunde använda bilen. Bilen? Har vi bil. Ja, faktiskt. Men den står mest stilla. Vi räknade ut att vi inte använt den på tio dagar.

För en tid sedan spanade vi lite på att byta till en bil än mer miljömärkt än den som nu fyller garageplatsen. Men det visade sig att kostnaden för att minska bränsleförbrukningen med mindre än en deciliter per mil var för stor.

Så beslutet blev att köra mindre – och det beslutet har vi verkligen levt upp till. I stället för att köra i kapp med kollektivtrafiken har vi åkt med den.

Så bekvämt det är att ta tåget till Göteborg. Man kommer mitt i stan, slipper leta parkeringsplats och behöver inte bekymra sig om var man ställt bilen. Parkeringsavgiften är förresten så hög att tågbiljetten kan löna sig även om man är två.

Visst är det jättekul att köra bil själv på E20. Eller hur. Men det är rätt skönt att bara slappa på tåget. Läsa, prata lite eller bara titta ut på rådjuren som helt ostört rör sig när tåget brakar förbi.

En liten hake finns förstås…
… det är inte helt roligt att stå i Herrljunga och vänta… Man ska välja direkttåget, det är trevligare.

Snart får cykeln komma fram ur de skumma källarhålorna. Det ska bli skönt. Promenadskorna har slitits ordentligt i vinter. Att använda bilen i Lidköping är inte något man sparar tid på.

Det var mycket antibilism i det här i dag. Men solen skiner ju och de första motorcyklarna börjar brumma. En granne har två – en maka-MC och en make-MC. Dom hörs inte. Ett svagt muller när man är i närheten bara.

– Det här är riktigt skönt, sa kommunalarbetaren som gick med en sopborste och rensade på Nya Stadens torg på torsdagsmorgonen. Skönt att äntligen få börja ta bort skräpet i stället för att ägna sig åt snön och halkan. Om några veckor försvinner sanden.

Dagens stora fråga…

… är väl annars: Har du fått bonus? 

Det finns en bra form av bonus – om man hittar på och genomför något bra så skall man få del av vinsten. Men att ta risker och vinna, men inte förlora, det är väl inte riktigt vad vi förväntar oss.

– Det knepiga är att hur man än tycks formulera reglerna så blir det fel någonstans, alltid är det någon som läser reglerna med stängda ögonlock.

För oss på Lidköpingsnytt existerar inte bonusar. Men en bonus är att ha glada arbetskamrater. Joakim, Sofia och Robert och alla andra här i våningen finns inom skrattavstånd.

Men på tal om bonusar kan ur minnets brokiga vrår följande historia hämtas fram. Det var för cirka 30 år sedan en kollega i branschen, som redaktören samarbetat en hel del med, som var programledare för ett program som sändes sent.

Programledaren tyckte inte han skulle behöva åka hem så sent på kvällen i tunnelbanan, utan gick till personalchefen i det stora TV-monopolet och bad att få ersättning för att åka taxi hem på kvällarna.

– Varför det? sa personalchefen.

– Det är lite otrevligt att vara kändis och vara ute bland folk så sent, sa programledaren varvid personalchefen kom med den dräpande repliken:

– Jaha, och vem är ni?

Till saken hör att historien är väl känd, men programledaren vägrar bekräfta den.

Veckans roliga historia…

… kommer än en gång från Bengt BG Gustavsson i Vinninga och även det är en oväntad vändning på slutet:

Den nyutexaminerade advokaten hade inrett sitt kontor mycket elegant, och bland det flottaste var guldtelefonen. Den första besökaren anmälde sig och för att imponera lät advokaten honom vänta en kvart. Just när mannen senare steg in genom dörren avslutade advokaten ett telefonsamtal:

– Okay, då är överenskommelsen klar och mitt arvode blir 10.000 kronor!

Advokaten lade på luren, vände sig till besökaren och sade överlägset:

– Jaha, och vad vill ni, då?

– Jag är från Televerket och ska koppla in telefonen…

God helg

Tillbaka till framsidan