Plusgubben: Förräderi att förstå andra i debatt

Plusgubben har åter skrivit några rader. En av Lidköpings kända personer använder här signatur för kunna skriva lite friare.

I en tid av ”käftsmällar” 

Är det någon mer än jag som tycker att polariseringen av åsikter har lett till att man inte kan debattera utan att slå varandra på käften?

Inte bokstavligt, men verbalt.
Det verkar gälla på alla nivåer. Det finns nästan inga frågor där det finns utrymme att säga att ”jag förstår dina synpunkter”. Från en sån utgångspunkt kan man ibland prata sig samman till ett bra resultat.

Ser man på riksdagsdebatterna så gäller det att pälsa på varandra mellan blocken och man sitter nästan och väntar på ett: ”Ha, ha, där fick du”.

I veckan som jag var det särskilt tydligt. Om man ser i backspegeln så kan man se att i tider av kriser har det funnits en vilja att hjälpas åt. Det var innan blockpolitiken blivit så cementerad att det nästan framstår som ett förräderi att visa förståelse för motståndarsidan.

Den lokala debatten följer samma mönster. Såvitt man kan se av referat från de politiska instanserna så är det påfallande ofta som boxhandskarna är framme för verbala snytingar. Men föralldel, visst förekommer det samförstånd på den lokala nivån. Även på denna tidnings debattsida ”hänger smockan löst”, men det skall inte förnekas att det är en krydda i debatten.

Det kanske ligger i tiden? Ända in i TV:s underhållningsvärld gäller det att slå ut varandra. I Robinson kämpar man och slår och delar upp i lag och starka känslor svallar. I programmet Grillad gör man underhållning av verbala käftslag. Det är inte alltid så rena slagväxlingar och jag har svårt att tro att inte kommentarerna är sårande även om man försöker se ut som om det är kul.

Parlamentet är ett program som lyckas göra något underhållande av detta med det blåa och det röda laget, även om det  är tuffa tag där också. Man lyckas i alla fall göra parodi på tjafset och det får inte bli för snällt för då missar man poängen. Andra program som bygger på verbala krockar är ”Grannfejden”, ”Arga snickar`n” m fl.

Uppmärksamma tidningsläsare gör kanske också reflektionen att det är vanligt, även i vår lilla stad, att verbala holmgångar ofta övergår i fysiska. Det brukar finnas små notiser om det, företrädesvis på måndagarna. ”Ynglingar i slagsmål på Torgbron” o s v.

För att återgå till den politiska scenen så är det väl just i kristider som folket kan vara betjänt av samförståndslösningar. Men  vi skall inte glömma att det i övrigt är viktigt med tydliga politiska viljeinriktningar. De historiska spåren förskräcker. I Tyskland på 1930-talet upplevde människorna en urvattning av mittenpolitiken vilket ledde till en polarisering. Detta slutade som bekant med andra världskriget. Så därför gäller väl alltjämt det gamla talesättet att:

”Den som inte ser framåt och inte ser bakåt har all anledning att se upp”.

Ibland får jag med e-posten kluriga bildspel. Häromdagen var det ett chokladtest där man med miniräknarens hjälp och till synes meningslösa matematiska transaktioner fick vissa frågor besvarade.

Det påminde mej om rektorn som efter ett nationellt matteprov gick in i en klass och skojade litet. Han sa:

– Om den här salen är 10 m lång och 7 m bred. Om det är 80 mil till Stockholm och 10 grader kallt, hur gammal är jag då?

– 48 år, kom det tvärsäkert från Markus.

– Men hur kunde du veta att jag är just 48?

– Jo, jag har en halvtokig kusin och han är 24!

Plusgubben

Tillbaka till framsidan