Hört på stan: Som ett skott i ryggen…
Publicerad fredag, 17 juli 2009, 05:35 av Björn SmitterbergDet händer att redaktören ser ovanligt underlig ut.
Det hände i söndagskväll – i pausen på Diggiloo skulle redaktören hämta lite kaffe. Närmaste kaffeservering innebar att böja sig ned och krypa under en liten brygga som var en del av scenen.
Det kaffet hade varit bättre att avstå.
Mitt inne under bryggan högg det till i ryggen.
– Res dig!, skrek ryggen till min hjärna.
Kroppen försökte resa sig – men där var ju bryggan. Pang sa det i huvet.
Det fick bli att krypa på alla fyra. Och jorden var inte den förväntade, den var lera efter många fötter och mycket regn. Kroppen var krokig efter krypandet, bulan växte i huvudet efter mötet med bryggan.
Många blickar följde redaktören – det hände ju mellan publiken på första bänk och scenen…
Några meter bort stod ordningsvakter. De tittade långt efter redaktören men förstod att det var nog ett ryggskott.
Stilla veckan …
… infaller enligt kyrkoåret inte nu. Men i nyhetsvärlden är vi mitt i sommartorkan medan regnet öser ned. Nyheter får i vissa fall underliga proportioner. Nyheter från tillverkare av vaccin om att fästingvaccinet håller på att ta slut får rubriker. Samma nyhetsbrev varje år – samma uppslag i medier.
Utom i Lidköpingsnytt. Människor får gärna vaccinera sig – men inte på uppmaning av tillverkare av vaccin.
Nu är svininfluensan aktuell. Hur ska vi hantera det? Hur många influenser skall vi vaccinera oss emot. Fågelinfluensan – finns den kvar? Nästa sommar kanske spalterna fylls med uppgifter om koinfluensan? Eller kanske kvarkan går över till människor?
Det här är inget att skoja om – men det får finnas måtta på katastrofrubrikerna.
Finns det då inget …
… roligare att skriva om? Ja, säkert. Men ibland består huvudet mest av tomhet. De grå cellerna vägrar bara att samarbeta.
Så i stället får jag berätta en nyhet:
Det blir auktioner i Lidköpingsnytt – helt lokala auktioner. Det kommer att ske tillsammans med Tony Skogsberg som är antikhandlare och auktionist. Varje vecka kommer ett intressant föremål att bjudas ut till läsare som får bjuda på varan.
Idén har utvecklats av Joakim här på tidningen tillsammans med Tony Skogsberg. Det har diskuterats vilka fall-luckor som kan finnas och ändrats och reglerats. Det gäller ju att ha ett system så ingen blir lurad. Medvetet har vi aldrig haft en tanke på att luras, men vi måste hitta det där omedvetna också.
Nu tror vi att idén kommit i mål. Om någon vecka sätter vi igång och tror det ska bli spännande för många läsare som gillar antika saker.
Några läsare …
… har hört av sig om redaktörens 36-åriga bröllopsdag. En av dessa meddelade att den 40-åriga bröllopsdagen närmade sig för läsaren och att barnen kallade detta för 40-åriga kriget.
Samma dag som bröllopsdagen infann sig fyllde Sofia här på tidningen 20 år. Det blev därför lite extra festligt runt fikabordet. När redaktören ställde frågan till övriga runt bordet:
– Hur firade du din 20-årsdag?
Ja, då visade det sig att ingen, ingen av oss, kom ihåg 20-årsdagen.
– 30-årsdagen då?
Tystnaden låg kvar, Tore kom ihåg en händelse för 25-årsdagen, men den var mest tragisk och råkade bara utspela sig just den dagen.
Det var först när vi närmade oss 40-årsdagarna som minnena började återkomma i de åldrade hjärnor som förutom Sofias fräscha – men den var koncentrerad på kaffebrödet.
Så frågan är om vi gjorde något roligt på vår 20-årsdag, eller om vi är glömska.
Tiden går …
… och förlorad tid kan inte ersättas. En påminnelse om det kom med posten till redaktören. Det var avsänt från ett riksdagsparti som ville påminna redaktören om det nyttiga med att rösta på partiet i valet till EU-parlamentet.
Visst, valet var i juni. Poststämpeln visade att brevet var avsänt den 11 maj. Det kom till redaktören den 14 juli.
Självklart var något fel – brevet har nämligen hamnat i Stadshuset och tydligen, av anteckningar på brevet att döma, valsat runt några avdelningar och våningar innan någon kom sig för att skriva på det att Lidköpingsnytts postadress är på Särnmarksgatan…
Redaktören överväger nu att överklaga valet, kräva att allt görs om.
Redaktionens undergrävande …
… journalist S. Pion har åter varit ute och sett över situationen i Staden. Än en gång har en skylt upptäckts som är lite svårläst. Förra veckans gissningstävlan om vad det står på trafikskylten på Hamngatan fortsätter nu med en ny bild vilket gör att det här blivit en serie.
Bilden är tagen på John Hedins plats – en plats som redaktören tycks vara i stort sett ensam om att veta var den är. På nämnda persons plats finns en infotavla med text och info på båda sidorna. Ena sidan tycks främst vara till för den som passerar förbi med Kinnekulletåget, för annars är det inte särskilt välkomnande att försöka ta del av den alltmer igenvuxna informationen.
S. Pion fick sig ett gott skratt också. För på torget mötte han några personer som uppenbarligen var turister, ty de hade parkerat husvagnen med dragfordon på Mellbygatan.
– Kan du hjälpa oss, var frågan till S.Pion som är en hjälpsam herre och naturligtvis svarade med ett leende.
– Kan du visa hur vi ska köra till Spaken?
Spaken? Det tog några sekunder för S. Pions nästan helt utbrända hjärna förstod misstaget – det gällde förstås Spiken.
Nu är det dags …
… att försöka räta på ryggen och hitta veckans roliga knorr som avslutning. Den kommer här – hämtad ur en Göteborgs-Posten av lite äldre årgång och fritt översatt till Lidköpingsdialekten:
– Wagner, de ä allt en kompositör de, sa lischen och tog en slurk öl efter kvällens konsert i Stadsträdgården. Men Mozart ä ju inget att ha. Han skrev ju bara Friskytten.
– Nu får du la ge dig, sa kompisen. Det var ju inte Mozart som skrev Friskytten.
– Nä, dä ser du, han har inte ens skrivit Friskytten…
Glad helg med följande semestervecka alternativt trevlig arbetsvecka