Gå direkt till Nyheten (Bernt Blomgrens spaningar:
På spaning efter en fisk)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 15 februari 2025

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Bernt Blomgrens spaningar:
På spaning efter en fisk

Publicerad tisdag, 21 juli 2009, 11:50 av Redaktionen

sil_lop_90721Jag blev något förvånad då jag i en fiskaffär – ”någonstans i kommunen” – blev missuppfattad angående denna fisk; Coregonus albula. 
– Har ni sil ?klickbart1

-? … Sik ?

-Nä, sil.

-Det vet jag inte … jag skall fråga.

Efter att ha frågat inåt de bakre regionerna:

-Nej, det får vi aldrig in.

-Hä, tack då.

Nu skall sägas att den jag frågade var en sommarjobbande ung tjej, men i alla fall.

Denna fisks officiella namn är siklöja – dess rom känner alla till som en exklusiv delikatess. Men sommartid kan den stekas och anrättas på samma sätt som exempelvis strömming  och blir då en – jag dristar mig att säga –  ännu större kulinarisk läckerhet än det ovannämnda.

I folkmun härikring var den tidigare allmänt känd som – sil (l-et uttalas synnerligen tjockt), något som nu verkar falla i glömska mer och mer.

sil_fisk_90721

I Lidköping fram till 1960-1970-talet var det ett måste att äta stekt sil minst en gång under sommaren – ofta var det vanligt att man hade den på midsommarbordet. Alltså sil istället för sill.

Problemet med silen är rensningen som inte är ett latmansgöra – det tar sin tid. Den är liten och man behöver en 6 till 10 silbiffar, dvs 12-20 silar per person. Är man då en familj på fyra innebär det omkring 50 till 80 silar att rensa. Vem anmäler sig frivilligt till det?

Men faktum är att det en gång fanns en silrensningsmaskin i fiskeläget i Botten på 1970-talet, så att man alltså kunde köpa rensad sil på torget. Av någon anledning upphörde detta.

Silen är kanske något att lansera i samband med EU-projekten i våra trakter som nu är på gång. Enligt tillförlitlig källa står  stekt norrländsk siklöja numera på  menyn  på exklusiva Grande Hotel i Stockholm.

 Hur gör man då, med silen ? Jo, exempelvis så här:
– Rensa på samma sätt som strömming.
– Klipp dill och lägg mellan två silar, lägg gärna en smula smör emellan också.
– Kollta i en blandning av skorpmjöl och vetemjöl, salt och vitpeppar.
– Lägg i uppvärmd stekpannan och stek i smör.

Servera med alltid med färskpotatis, gärna med 3-dagars saltgurka.

Knäckebrödsmacka passar också bra till.

En del tar lite  matättika på de färdiga silarna.

silistekpanna_90721

I vilket fall som helst är anrättningen en garanterat smakfull succé.

sil_ferdig_90721

Kultfakta:
I Botten kunde man ända in på 1960-talet vara med om när fiskarena stod på Silberget och drog in silnoten för hand. Det var smått av ett folknöje att kolla in detta.

I den årliga landshövdingerapporten från Skaraborgs län någon  gång på 1830-talet omskrivs den billiga silen som det som räddade den fattiga befolkningens kosthållning.

– Foto:Kalle Blomgren –

6 Kommentarer
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
babblan
Gäst
babblan
21 juli, 2009 12:52

Alltså: Det ser fantastiskt gott ut!!! Det luktar himmelskt!!! Men: Hur ska man bära sig åt för att klara benen då man som jag känner allt som hamnar på tungan. Spisbrödmackan är ju till för att dölja benen men den tuggas ju lätt sönder…

Jörgen Larsson
Gäst
Jörgen Larsson
21 juli, 2009 01:20

Man blir hungrig! Vilka läckerheter! Kul reportage, som vanligt när Bernt skriver!

Ronny Carlsson
Gäst
Ronny Carlsson
21 juli, 2009 03:32

På 60-talet anordnades under några år ”Silens dag” i sta´n med allt från silätningstävling till dans i Folkets Park. Då serverades sil i alla dess former och denna festdag var en av årets begivenheter. En av storstadstidningarna förfärades över hur man kunde förhärliga knarkandet genom att fira en speciell ”silens” dag. De var inte heller på den tiden riktig vakna på vad som förkom på det dom kallar landsbygden.

Anders Ahlén
Gäst
Anders Ahlén
21 juli, 2009 04:44

På slutet av 60 talet gick vi alltid ner till ”Sileberget” som ligger vid Fästa och såg på när det drogs not.
När sedan mamma lagat till denna underbara anrättning så var det bara att njuta.
Sedan dess har den alltid funnits på vårt midsommarbord, dock inte i år då det inte gick att få tag i. Har dock ätit den senare, fortfarande tillagad av kära Mor.
Kanske dags att ta fram pappas gamla silenät och börja fiska igen när vinden sydvästen drar.

CarinL
Gäst
CarinL
21 juli, 2009 06:50

Oxfilé är att föredra framför denna fattigmansmat!

GS
Gäst
GS
21 juli, 2009 08:16

Omväxling är nog det bästa! Bilderna på dessa silar ser ju jättemumsiga ut.