Plusgubben om marknadsföring: Karin är lite jobbig!

– Häromdagen fick jag ett telefonsamtal. Det var Natalie. Hon frågade om det var mej hon talade med och fick sitt första ja. Klassisk försäljarstrategi! skriver Plusgubben, en välkänd Lidköpingsbo som väljer att kåsera under signatur.

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal. Det var Natalie. Hon frågade om det var mej hon talade med och fick sitt första ja. Klassisk försäljarstrategi!  ”Få samtalet att börja med ett ja”. Hon representerade ett nystartat företag som jag inte uppfattade namnet på. Nu hade företaget bestämt sig för att erbjuda mej ett par kalsonger. Alldeles gratis!

Väl medveten om att sådana erbjudanden brukar innebära förpliktelser framåt i tiden så sa jag att hon var för sent ute. Jag hade redan fått ett par. Dressmann hade erbjudandet ta tre betala för två. Där ser man att TV-reklamen kan vara till hjälp ibland. Jag hade avväpnat kalsongförsäljaren och vi avslutade den tilltänkta affärsförbindelsen.

TV-reklamen är av blandad kvalitet. En del påminner starkt om reklamfilmerna från 50-talet. ”Sunsilk tänder stjärnor i ditt hår”. Alice Babs som sjöng:  ”Ta´t lugnt ta en Toy” och en mamma som tålmodigt berättade för sitt barn att tvättmedlet Surf var ekonomiskt, varpå barnet frågade om Surf och ekonomiskt var samma sak och fick ett ja till svar. Den nutida reklamen känns faktiskt ibland litet ”retro” som det heter på nysvenska.

Jag har en bekant som passerat 85+. Han kan inte se på såna program som avbryts av blixt och dunder och kakor som dansar omkring mitt i en film. Själv brukar jag vanligtvis zappa litet för att slippa det värsta. Härom kvällen blev jag dock sittande kvar även under reklamen. Det var en bra 21.00-film med John Travolta. Filmen presenterades av Lidl. Det berättade den där färgstarke maffiatypen som äter spagetti med mycket ketchup och talar med en dialekt som påminner om Hjalmar från Viby. Ni vet närkingen Peter Flack.

Varumärket Lidl kör med mer reklam som stannar kvar. Ni vet: ”Karin, vad heter slaktar´n”.  Till den roliga reklamen hör enligt min uppfattning också Alectas sedelfigurer Gustav Vasa, Linné och Selma Lagerlöf. ICA-Stig och kompani kan också vara underhållande medan Mekonomens präktiga Karin känns litet jobbig.

Sen finns ju den där reklamen där man inte fattar kopplingen till själva produkten. Det verkar också litet äventyrligt att skölja munnen med  Listerin. Varje gång hon ler efteråt förväntar jag mej ett tandlöst leende. D v s efter en sån jäkla smäll. 

Priset som mest avskräckande tar faktiskt Polly. Ni vet karamellreklamen: ”Oh Polly vad gott, oh Polly vad gott, Oh Polly vad gott” o s v. Reklam bygger ju på upprepning men detta blir FÖR mycket! Men visst går det in i hjärnan.

Vi har i alla fall bestämt oss för att inte gå på den finten. Vi har ett muntligt avtal oss makar emellan att inte köpa Polly. Skulle jag komma med en sån påse så skulle jag känna mej manipulerad. Och det vill man ju inte bli.

Apropå det här med försäljning. På en järnhandel  i Norrbotten försökte försäljaren sälja en trädgårdsmöbel till en av gubbarna i byn. Denne konstaterade dock:

– Äsch, så korta som somrarna är så är det ingen idé. Jag brukar sätta mej en stund på sparkstöttingen!

Ha det bra i solstolen!

Plusgubben

Tillbaka till framsidan