Plusgubben om festivaler och folknöjen
Publicerad lördag, 05 september 2009, 18:32 av Redaktionen
– Skövde har lite av storstadskomplex, kåserar Plusgubben, en känd Lidköpingsbo´s signatur, och undrar om de unga skulle känna igen sig i Folkets Park som det var förr.
Plusgubben om festivaler och folknöjen
Nu när sommaren är över kan man konstatera att alla skaraborgskommuner med självaktning har haft någon form av festival. Skövde var sist i raden med sin matfestival. Man marknadsför sig som en storstad i miniatyr med ett stort utbud av nöjen och kultur.
De har ju litet av storstadskomplex. Mat tillhör ju livets goda och festivalen samlade tusentals besökare. Till avigsidan hörde väl att ett 60-tal fick ”sys in” för fylleri och bråk. Tråkigt!
I övrigt så har det varit festivaler i bl a Grästorp, Nossebro, Götene, Skara, Töreboda och Lidköping. Flera av dessa folknöjen börjar få åtskilliga år på nacken.
Sverige har en mångårig tradition när det gäller folknöjen sommartid. För egen del minns jag med saknad de svenska folkparkerna. De fanns över hela landet och brukade öppna på Valborgsmässoafton och hade sedan dans och artistprogram hela sommaren. Avslutningen i augusti brukade ske med fyrverkeri.
På affischerna kunde det stå: ”Parken är kraftigt illuminerad”. Det innebar ljusslingor med kulörta lampor.
I mitt Folkets Park fanns två dansbanor. En för modern dans (foxtrot mm) och en för gammaldans (kultis). Dessutom en mängd lotterier, ett slags spelhjul där man kunde satsa pengar på olika färger, skjutbana, pilkastning och pokerbord med små insatser. Vidare fanns en kaffeservering. Alkoholservering förekom inte. Låter det idylliskt?
Nja, förtäring av rusdrycker var förbjuden, men inte ovanlig. Många gjorde sig en egen kaffekask på sververingen. Störande personer avvisades av ordningsvakter. Vakten kunde bryta upp armen på ryggen och leda ut vederbörande.
En gång blev jag åsyna vittne till hur en agent avvisades. Han var helnykter men hade halkat på en slipprig stubbe i jakten på bättre utsikt. Han var ingen 007. Nej, han var agent för Singer symaskiner med rätt till hemförsäljning. Låt mej säja att slagsmål förekom men det var som regel knytnävarna som fick tala.
Precis som på nutidens festivaler var det artister som var dragplåster. Låt mej bara nämna några. Simon Brehms show med en 17-årig Lill-Babs, Lasse Lönndahl, Thore Skogman, Arne Domnerus orkester (nästan omöjliga att dansa till) och den färgade sångkvartetten Delta Rythm Boys. Dessa hade lärt sig att sjunga Flickorna i Småland på svenska. De gjorde succé!
Folkets Park var något unikt svenskt och väckte uppseende bland artister som kom från andra länder. Kanske undrar någon om man kunde ta sig en öl? Jodå, på serveringen kunde man få en lättöl, så kallad skattefritt, till smörgåsen.
Annars var öl en dryck för gubbar på ölkaféerna. Det var en måltidsdryck fram till 1965 då man introducerade mellanölet i livsmedelsbutikerna som en ungdomsdryck. Reklamaffischerna inför introduktionen pryddes av glada ungdomar som sprang hand i hand på stranden med en varsin Three Towns öl i handen.
Folkparkerna har mer eller mindre gått i graven. Åtminstone i den form som jag beskrivit. Nu är det festivaler som gäller. Under ett antal dagar ordnar man med artister och aktiviteter som drar publik. Och man lyckas olika bra på olika ställen.
Lidköpings De la festival, koncentrerad till den nya Dina-scenen i stadsträdgården är exempel på en lyckad festival. Bra artister och mycket folk! Stor uppskattning bland lidköpingsborna.
Sedan måste man ju notera Töreboda. Orten som tidigare varit mest känd för att vara den enda där Västra stambanan korsar Göta kanal blir helt plötsligt en festivalsplats av riksintresse. Se bara vilka artister: Kevin, Ulf Lundell, Backyard Babyes, Rydell & Quick, Owe Törnqvist, Scotts, Ace of Base, EMD, Beach Boys och Sahara Hotnights m fl. och då skall vi förstås inte glömma ett gästspel av Politicians.
Grästorpsdagen, Arnfestivalen, Matfestivalen och seniorkarnevalen i Skara må ursäkta. Töreboda toppar festivalslistan. Lidköpings De la festival var i sitt slag alldeles utmärkt och kan nog utnämnas till den som förtjänar mest ”stilpoäng”. Vi hoppas på en fortsättning för denna festival som har en egen profil!
Apropå dans och folknöjen så erinrar jag mej att lidköpingsprofilen Ingvar Kjörck brukade berätta om ett samtal mellan två män:
”Ja träffa min fru på dans.”
”Vad romantiskt!”
”Det tycker ja inte, ja trodde ho va hemma hos onga!”
Plusgubben
Tack för denna levande skildring av flydda dar’. Det var tider det som man säger :D. Oj vad jag saknar danserna i parken och Streaplers var dansbandet nr 1 alla kategorier och som nr två kom Cedermarks. Så går en dag och kommer aldrig åter.