Hört på stan: Pandemisk journalistik
Publicerad fredag, 11 september 2009, 07:51 av Björn Smitterberg
– Journalister är flockdjur, de strävar efter att skriva samma sak om samma saker.
Uttalandet kom från en i tidningsvärlden mycket känd journalist – redaktörens redaktionschef och mentor i flera år på 1970-talet.
Uttalandet verkar som om det handlade om svininfluensan.
Nu vill inte redaktören på något sätt raljera med svininfluensan. Men den har fått tillverkare av kanyler och vaccin att ropa ”Högkonjunktur”. Säkerhetsansvariga har plötsligt upptäckt att de kan hamna i fokus i alla medier på en gång.
Ändå säger de bara samma sak: Vaccinera dig.
Redaktören undrar då: Med vad? Vaccinet finns ju inte och här i Lidköping grasserar redan flunsan. Då försvarar sig förstås ”ansvariga” och säger: Det är bara första vågen…
Miljarder satsas på att informera, planera och ”skjuta” vaccin i svenskarna. Hittills har visst två dödsfall konstaterats. Hur många har dött i stroke under de senaste dagarna? Cancer? Hjärtinfarkt? Då finns det förstås inte så mycket pengar. Det räknas tydligen som naturliga dödsorsaker.
Redaktören tänker inte motsätta sig alla de här vaccinationerna – men utrymmet i media verkar ju helt korkat. Häromåret var det fågelinfluensan som höll på att bli mänsklighetens död, vi fick inte röra fåglarna i stadsträdgården. Vilken flunsa blir det nästa år.
Men innan nästa flunsa kommer ska väl läkemedelsföretagen och några till varna för att det blir en enorm fästingsäsong.
Sila mygg och svälja svin?
Något år för …
… mygg har det inte varit. Ännu har inte ett envetet inande hållit redaktören vaken en enda natt i år. Och nu har ju till och med måsarna blivit morgontrötta.
Nattsuddarna har heller inte haft det lätt – alltid brukar redaktören (som alltid sover för öppet fönster) väckas någon gång per sommar av några som festar och hojtar lite högljutt i sommarnatten.
Men i år har dessa glädjens budbärare drunknat i regn.
Nu märks mörkret av mer och mer. Höstmörkret. Det är bara en dryg vecka till höstdagjämningen. Stearinljus hör nu åter till frukostbordet. Nja, en liten bit i från för frukostbordet täcks av tidningar. Det kanske ni inte trodde, att redaktören läser tidningar tillverkade av hederlig svensk skog omvandlat atill papper. Men så är det. En rejäl bunt varje dag. Och så diskussioner med hustru om det som står i tidningarna.
En näranog mördande replik från hustrun är när hon hittat nåt intressant och säger:
– Varför har inte du skrivit om det?
Röd som en ketchupflaska svarar redaktören:
– Jag visste inte om det, och har inte hunnit med att skriva om allt som sker i världen. Inte än, men om du väntar till i kväll…
– Du behöver inte ta i, säger hustru lugnt. Du kan vänta till i morgon med att skriva det här.
Något som retat många är biljettsystemet på bussarna. Hustru är ilsken för att 20-korten i Skaraborg är borta. Den reformen har fördyrat livet för henne avsevärt.
– Jag vägrar skriva mer om biljetterna, jag har annat att göra än att skriva samma sak igen, säger redaktören och hustru säger medan hon virar i väg:
– Ska du inte skriva om det har du ju tid att ta frukostdisken?
Det är priset för att vara omöjlig att påverka. Priset för stark och stolt integritet. Naturligtvis är grötgrytan vidbränd just denna morgon…
Nu har äntligen …
… S.Pion återvänt från sin semester. Den gick i år till Råda. På sina långa vandringar förbi kyrkan mötte S. Pion konstaterades att det är väldigt trevligt i Råda – vägen svänger till och med. Pion mötte en man på cykel som påpekade för den kände undergrävande journalisten Pion att det finns en knepig skylt i Råda.
S. Pion var som vanligt utrustad med sin Kodak Instamatic, och här är resultatet.
Vad är det då som är konstigt?
– Jo, man måste stå i lervälling eller vattenpöl för att läsa turlistan, säger S. Pion och hävdar att det är den största nyheten sedan Gamlestan brann.
Veckans avslutande…
… vits kommer från redaktörens egna samlingar.
Efter en fotbollsmatch där hemmalaget förlorat med 0-7 springer hemmalagets tränare fram till domaren och skakar hand och säger:
– En underbar match!
– Tycker du, säger den förvånade domaren.
– Ja, säger tränaren. Du skulle ha sett den!
God helg
