Förr bandygryta – nu bandyarena
Minns du var det spelades förr?
Publicerad torsdag, 17 september 2009, 16:10 av Tore Sahlström
Snart står mångmiljonbygget Sparbanken Lidköping Arena redo. Lidköpingsnytt har gjort en liten nostalgitripp tillbaka i tiden , då det runt om i Lidköping med omnejd fanns många bandygrytor. Det är nu ett minne blott, förutom i Sandvik Rackeby. Den grytan finns nämligen kvar.
Bilden Vitehalls omklädningsrum – bilderna i reportaget är klickbara till skärmstorlek.
Ordet bandygryta kommer ifrån när det på 40- och 50-talen anlades naturbanor.
Genom att man i anslutning till större sjöar, eller mindre vattensamlingar, samt andra vattensjuka områden grävde fram eller dämde upp ”grytliknande” bandybanor.
Här följer en liten bandygrytslista över de insomnande och försvunna bandybanorna i Lidköpingstrakten.
Lidköpings bandygryta: Låg i skogen intill Framnäsbadet. Här spelade framför allt Sjödalens IK och Wästerlund. De gick senare ihop och Lidköpings AIK bildades.
Villa bandygryta: Vill BK:s historiska gryta intill Kinneviken vid Lockörn.
Kartåsen: Som namnet antyder låg den i Kartåsskogen, nära flygfältet utanför Lidköping. Hemmabana för Kartåsens SK. Både banan och klubben är nedlagda.
Kållandsö: Låg på höger sida om vägen mellan Ullersbro och Senäte. Består nu mest av vass.
Tolsjö: Anlagd av Tolsjö BK i en skogstjärn bakom Tolsjö bastu. Användes sedermera av Kållands BK, som är en sammanslutning av Kållandsö GIF och Tolsjö BK i början av 70-talet.
Sandviks bandybana: En av de äldsta grytorna låg i Sandvik, Skalunda. Anlades av BK Wiking 1957. Bandybanan är fortfarande i gång på vintrarna. BK Wiking som är en av Lidköpingortens äldsta föreningar ( bildades 1933) fick för några år sedan ett bidrag av Lidköpings kommun för upprustning av banan i Sandvik.
Gillstad: Belägen i skogen vid Hägnan i Gillstad och kallades Vitehall. Användes av Gillstad SK.
Andra banor runt om Lidköping var Brakelund i Vinninga, Lovene bro, Västermark i Lundsbrunn, Hellehof i Hällekis och Västerby i Götene.
Finns något kvar av de gamla bandygrytorna? Färden ställdes till bandygrytan Vitehall i Gillstad.
Jag började att fråga vid Gillstads café, och det förklarades att den är inte lätt att hitta. Envist följde jag vägbeskrivningen, och svängde av väg 44 efter Gillstad kyrka mot Väla. Där, efter cirka 500 meter stod det Hägnan på en skylt. Det blev några kilometer på en smal grusväg över ängsmark, tills jag kom fram till ett boningshus med en person gående på gården.
-Tjenare, sa en glad man och kom fram och hälsade.
Jag hade stött på en genuin Gillstadbo med namnet Stefan Ahlstrand.
– Det är bäst att jag följer med dig och visar, säger Stefan Ahlstrand. Vi får gå den sista biten.
Vi kommer fram till en bom, och sedan kommer vi till en liknande skogstjärn med hög beväxning. Plötsligt så står vi vid Vitehall. Det mesta är igenvuxet, men i skogsbrynet står ett gammalt litet trähus.
– Här bytte vi om, säger Stefan Ahlstrand och öppnar den knarrande dörren.
Kvar finns några bänkar, och ett kvarglömt hörselskydd.
Stefan Ahlstrand spelade två år i Gillstad. Det var åren 1977-79. Han tillhör en syskonskara på åtta syskon men det var bara Stefan Ahlstrand som spelade bandy.
– Det mesta har varit fotboll för mig, mest i Örslösa och Järpås, säger 44-årige målaren Ahlstrand.
– När vi spelade här på Vitehall fick vi hjälpa till med allt. Det var att skrapa isen, sätta ihop sargen, se till att vägen hit var framkomlig. Vi hade även en liten publikskara här, mest förstås Gillstads- och Mellbybor, men även några andra ”utbölingar” lyckades hitta hit, säger Stefan Ahlstrand och skrattar.
Stefan Ahlstrand tänker nu börja med lite fotbollspel igen i Järpås.
Gillstads SK sekreterare Alf Larsson berättar att banan byggdes 1984, och den sista matchen spelades på Vitehall 1987. Dessförinnan hade man en bandygryta vid Västergården närmare Gillstads kyrka.
Säga vad man vill om nya bandyarenor, men de gamla bandygrytorna runt om i kommunen – det är bandykultur på hög nivå.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; bandy ska spelas utomhus-på naturis!
Glöm inte Svarthalls bandylag ! Har stått vid deras Svarthallsvik vid Lindholmen och skrikigt mig hes många gånger i ungdomen, för att heja på laget. Denna bandybana röjdes på snö av bandylaget innan de började spela…….Vilka killar…..de var ett suveränt lag och vann varje gång !?
Utmärkt inlägg – vi försökte faktiskt få fram lite uppgifter om Svarthalls gryta – men lyckades inte. /red
Ett jättetrevligt reportage om bandygryterna. Själv spelade jag som ung i Tolsjö, och har varit på många av dessa grytor. Borde man inte kulturmärkesförklara dessa platser????
Hur många matcher tror Jan att det skulle gå att få ihop på en vinter då? Och varför skall det bara gälla bandy? All is-sport har väl från början varit på natur-is.
Fanns även en fin bandygryta i Järpås som försvann någon gång i början på 60-talet!
Håller med John A-kulturmärk dessa platser. Kul reportage.Bra att de unga får läsa om hur det var förr, och inte bara läsa om den nya inhusarenan.
Oven.
I norra Sverige skulle det nog gå att få ihop många matcher, både bandy och hockey.
Det pratas så mycket om att vi ska spara energi, men kanske sporten är undantagen. Numera ska väl ALLA sporter kunna idkas året om med allt vad det innebär med ishallar och eluppvärmda fotbollsplaner. Undrar när man ska bygga en tunnel mellan Sälen och Mora så folk kan åka Vasa-loppet på sommaren….
Härligt att få del av era minnen kring detta – synd att inte alla klarar att ta till sig dem.
Sven
Har spelat bandy på ”Älva” Torgbron o Kanothuset samt ”Lergropa”
Hålltorp
Mycket om bandy på LKN, börjar bli lite tråkig sida tycker jag.Blir nog till att ta bort den från favoriter nu.
Jag glömmer aldrig den krokiga vägen till Svarthall i en Amazon, den täta tystnaden bland träden, snön, kalla fötter, snön på isen som vi skottade och varm choklad i omklädningsrummet….alla snygga killar…jag tillhörde den lilla publikskaran alltså.
Kul reportage! Ang naturis så kunde det ha sin baksida om man som Trolmens SK, spelade på den stora bandygrytan – Vänern. Pimlande fiskare tyckte stundtals att det var suveränt att kunna borra sina hål på skottad is!
Vilka härliga minnen som kommer fram när man läser Lidköpingsnytt grytreportage. Bra jobbat .mer sånt
Till bb. Fattar du inte att denna utmärkta reportage inte bara handlar om bandy-det är en kulturartikel.Bandy är kultur-särskilt i Lidköping
många trevliga minnen från vitehall .skulle vara kul att få reda på om jag missuppfattat namnet på banan i över 30 år. vitehall eller vitahall, nån som med säkerhet vet?
vitehall är rätt namn enligt kartverket(vitehallstenen) men i folkmun vitahall.
Det fanns en gryta på Såtenäs när jag gjorde lumpen på tidigt 60-tal och det tillhör ju också Lidköping.
Svarthall ??? Jag menar förståss…Vitahall.
Björn: Svarthall hade ingen bandygryta utan spelade som några tidigare skrivit utanför Lindholmen i ”Kävern”(Kävelstocken) på sjöis och rakt i förlängningen av viken(Svarthallsviken) som antingen givit laget dess namn eller som fått namnet av laget och det vet jag tyvärr inte…någon som vet?
Svarthall bildades 1939 under namnet Strö sk, när man sökte inträde till svenska riksidrottsförbundet, fanns redan en klubb från blekinge, då tog man namnet Svarthall efter viken som ligger norr on tvätthall. Svarthall spelade även på skarefjorden
vid Spårön. Hyrde även in sig på Tolsjö grytan under 60 och 70-talet.
alltså, bandy ska spelas i hall för att vissa av matcherna ställsin pga kyla , slask , regn , storm mm därför ska man spela inomhus så man inte störs av klimatet .
Hej! I slutet av 50-talet spelade vi tonåringar ofta på en damm i Backgården i Gillstad. En 60 W-lampa mitt på var det enda ljuset men vi höll på hela kväller och helger. Innan spel var det ofta snöskottning som gällde. Var även med på Vitehall några gånger; samma sak: skottning i några timmar och så match.
Hans-Olof Larsson