Debatt: Fakta eller skrönor om skolan?

Ove Nordström går till skarpt angrepp på den debattartikel om skolan som folkpartisten Pär Johnson tidigare skrivit.

Klicka här för att se Pär Johnssons debattartikel

Ska politiska beslut grundas på fakta eller skrönor?

Jag tycker frågan är berättigad efter Folkpartiets alla ogrundade påhopp med allt annat än fakta som grund. De vill införa elitklasser, betyg långt ner i åldrarna och detta av idéella skäl istället för att grunda besluten på fakta. Det är flumskola och allt vad major Björklund kan tänkas hitta i sin begränsade vokabulär.

Däremot så är det en väldig brist på faktaunderlag och vedertagna faktaundersökningar som hänvisas till från nämnda parti. Det verkar mest som att de slickar på fingret och känner åt vilket håll vinden blåser och utifrån detta skapar en politik de hoppas skall öka röstandelen någon procent.

Därför kom Skolverkets undersökning om orsakerna till de Svenska kunskapsförsämringarna igår som ett brev på posten. Den smular fullständigt sönder och samman Folkpartiets och Alliansens segregerande skolpolitik. Vem som ”har mest på fötterna”, Skolverket eller Folkpartiet och Alliansen? Ja för mig är den frågan lätt att besvara. Läs Skolverkets rapport här nedan och bilda dig din egen uppfattning.

Orsaker till försämrade skolresultat kartlagda: Social bakgrund har fått större betydelse.
Segregering, decentralisering, differentiering och individualisering – fyra faktorer som tillsammans förklarar varför svenska elever presterar sämre i skolan idag jämfört med tidigt 1990-tal. Den slutsatsen drar Skolverket i en omfattande kartläggning. Svaret är viktigt, inte minst eftersom skolan står inför omfattande reformer.
Sedan mitten av 1990-talet har svenska elevers resultat i kunskapsmätningar försämrats. Nedgången märks tydligast i matematik och naturvetenskapliga ämnen men även i läsförståelse. För att förklara den negativa utvecklingen publicerar Skolverket rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” Det är en bred kunskapsöversikt som belyser samhällsförändringar, reformer, resurser och arbetet i skolorna, från tidigt 1990-tal fram till idag. I den stora mängd forskning som analyserats utkristalliseras fyra faktorer som tillsammans har påverkat elevernas skolresultat negativt.

Segregeringen – har ökat
I början av 1990-talet infördes det fria skolvalet, bland annat blev det möjligt att starta fristående skolor. Samtidigt har boendesegregationen ökat. Sammantaget har det lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse. Den ökade segregeringen har varit negativ för kunskapsutvecklingen. Kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förloras och lärarnas förväntningar på elevers prestationer får större genomslag.

Decentralisering – ett systemskifte
Under tidigt 1990-tal förändrades det svenska skolsystemet från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. Kommunerna tog över ansvaret för skolan. En av idéerna var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser.

Differentiering – särlösningar allt vanligare
Grundskolan ska organiseras integrerat. Det är huvudprincipen enligt grundskoleförordningen. Men utvecklingen har gått i motsatt riktning. Det har blivit allt vanligare med särskiljande lösningar som till exempel särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper efter kunskapsnivå. För de lågpresterande eleverna kan det vara stigmatiserande och påverka självkänsla och motivation. I segregerade grupper påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas förväntningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder alltså här på gruppnivå.

Individualisering – en förändrad lärarroll
Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit ökad individualisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i den bemärkelsen påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blivit allt viktigare.

Tack för ordet
Ove Nordström (V)

Tillbaka till framsidan