Plusgubben: Lyxhustrur, hemmafruar och mormödrar

Plusgubben har skrivit ett nytt kåseri – denna gång om  lyxhustrur, hemmafruar och mormödrar.

En annonsbyrå har sökt personal till en ny tjänst i företagets fikarum.
Annonsen rubricerades: Mormor sökes.

Vad jag kan förstå skulle hon medverka till trevnaden och arbetsklimatet. Stå till tjänst med nybakade bullar eller en toscakaka eller kanske bara vara en samtalspartner under en kort rast.

Jag förstår tanken men undrar över om vilken kännedom rekryteraren har om nutidens mormödrar.
En del får ställa upp med hämtning och skjutsning av barnbarn. Andra med att titta till sin gamla mamma. Dessutom brukar det ofta vara bridge, boule, dans eller fitness. Det verkar snarare vara en kvinna från generationen före plusgubben man söker. Ni vet hemmafruarna som bakade, städade och pysslade i hemmet.

I min barndom var nästan alla gifta kvinnor hemmafruar, men det var inga Anna Anka-fruar.
Det var faktiskt rätt mycket att göra i hemmet. Före centralvärmens tid fick man elda i spisen och kakelugnen. Dessutom fick man gå och handla praktiskt taget varje dag för det fanns inte kyl och frys, på sin höjd matkällare eller kanske rentav jordkällare på tomten.

De som var mest innovativa skaffade en dammsugare vilket naturligtvis underlättade städningen.

Matlagningen tog mera tid. Skulle man ha fisk till middag så fick man som regel rensa den från fjäll och inälvor.

Tvättmaskinerna gjorde sitt intåg på 50-talet. Dessförinnan fick man elda under grytan i tvättstugan och byka, skölja och hänga tvätten på tork.

Gubbarna som jobbade skulle oftast ha matsäck med till arbetet och maten skulle helst stå på bordet när de kom hem. Innan skolbespisningens tid skulle barnen ha med smörgåsar till skolan. I frukt- och bärtider skulle det plockas, rensas, saftas, syltas och ibland konserveras.

Kläder till barnen ordnade mamma ofta genom hemsömnad, dvs de sydde klänningar, stickade tröjor, vantar och raggsockar. Den tidens mormödrar bidrog också med stickade kläder, vilket var måttligt populära julklappar.

Vad gjorde man på kvällarna? Jo man spelade spel, lyssnade på radio (en kanal) och ibland lekte man faktiskt lekar. Det senare var vanligt när man hade bjudningar och man var flera samlade.

Jag har inte sett TV3:s Hollywoodfruar men har hört lösryckta fraser från Anna Anka-tillvaron. Det var inte mycket som liknade den gamla hemmafrun.

Det här med sex då? Jo, det förekom naturligtvis för barnaskaran utökades ju men det var inte mycket prat om det. På sin höjd litet lågmält berättade oanständiga historier. Gabriel Jönssons sång ”Flicka från Backafall” fick under en tid spelförbud i radio. Varför? Jo, det stod om en sjöman som drömde sig hem till sin flickvän:
”Vänta mej inte till sommaren Ellen, då skall jag ännu ha linjen i norr. Men när du står invid kyrkan om kvällen, tänk då att jag är en yr ollonborr, som utan lov tar en törn mot din tinning, och medan du med små händerna slå, letar sig ned under bluslivets linning, alltmedan månen i malvorna gå”.

Det fortsätter med att han vill utröna om hennes ”bröst bli som malvornas blom”, men där gick gränsen för uppspelning i riksradion. Jag tror däremot inte att man reagerade på att hon litet motvilligt slog med händerna. Det betraktade man nog som inom spelets regler.

För att återgå till inledningen. Hur kan det gå med rekryteringen av en mormor till reklambyrån?
Dom har visst fått sökande. Rara damer med blommig blus och handväska i knät har besökt företaget. ”Fan tro`t”. Med kännedom om vår generation mormödrar så hade de nog klätt ut sig.

Slutligen ett exempel på en gammal historia som berättades med återhållen röst:
–  Vet du vad det är för likhet mellan GöteborgsPosten och en baby?
–  Nej.
–  Båda är gjorda på natten.
– Det var väl inte så säkert.
– Nej, men i så fall blir det extranummer.
Häpp!

Plusgubben

Tillbaka till framsidan