Den gamla bilden: Lidköpings mejeri

Lidköpings mejeri byggdes 1885. Bilden är togs 1911 av en för redaktionen okänd fotograf. Mejeriet lades ned 1972. Det låg i vägen för Rörstrandsleden ,som tillkom mellan 1979 och 1982.
Byggnaden till vänster disponeras nu av Vänerhamn. Lidköpingsnytt har träffat  mejeriarbetaren ,och ostmästaren Valter Andersson som under många år arbetade på mejeriet.

Bilden är klickbar till stort format.

Valter Andersson, som för övrigt fyllde 89 år förra veckan jobbade på Lidköpings mejeri mellan åren 1951 -1972.
1951, då Valter Andersson började, fanns det mejerier  i Skeby, Järpås, Sunnersberg och Söne, som ingick i Lidköpingsortens mejeriförening. Mejerierna runt Lidköping gjorde inget smör ,och all grädde kördes till mejeriet i Lidköping.

I Lidköping fanns kontoret med direktör Nissbjer i spetsen . Kontorspersonalen höll till i huset till vänster på andra våning (numera Vänerhamn),och i bottenvåningen låg ysteriet, och högst upp i byggnaden fanns lägenheter.

-Det var ett ”jäkla” skramlande ,när alla mjölkflaskorna kom på morgonen minns Valter Andersson- Flaskorna fanns i  15, 20 och 50 liters , och det var säkert ett par hundra flaskor ,som kom in på morgonen med mjölkbilarna berättar Valter Andersson.

År 1949 köpte Lidköpings mejeri en ny tappningsmaskin , och kunde därefter gå över till att leverera konsumtionsmjölk i flaskor.

Apropå flaskor så försvann flaskhämtningen från bönderna 1965, och man började med tankhämtning på gårdarna.

-Det var ”himla” skönt när flaskorna försvann. Det blev mycket tystare och lättare att arbeta. Att tömma flaskorna var ett riktigt skitjobb.

På flaskornas tid skulle även bönderna ha tillbaka några flaskor med vassle (det som blev kvar efter ystningen), för att ge till svinen, så det var mycket att hålla reda på vid invägningen, berättar Valter Andersson ,som jobbade som invägare i tio år.

Valter Andersson berättar att det under en dag i Lidköpings mejeri kunde komma in ett par tusen liter grädde om dan, som sedan ystades . Tanken innehöll 10.000 liter separerad mjölk. Av det blev det 1.000 kilo helfet ost. Att det kom så mycket grädde till Lidköping berodde på,  att mejerierna runt om i Lidköping körde all sin grädde till mejeriet i Lidköping.

Mejeripersonalen fick börja tidigt alla dagar i veckan. Klockan fem på morgonen skulle man vara plats, utom maskinsten, som fick börja klockan fyra. Han var en viktig person på mejeriet- det var han som skötte ångpannan. Det gällde att få tryck i pannan för att osttillverkningen skulle bli bra.

År 1972 lades Lidköpingsmejeriet ned, och all personal fick flytta till den nya ägaren Arla i Götene. Valter Andersson kommer ihåg, att personalen fick måla, och städa noggrant när Arla skulle komma på besök innan köpet blev klart. Sedan köpte Arla mejeriet, och en kort tid efter lade man ned.

På frågan om den gamle ostmästaren har någon favoritost, så kommer svaret rappt.

– Det ska vara lagrad prästost och herrgårdsost, anser ostmästaren själv.

På mejeriområdet innan det revs låg det även en mjölk och ostaffär. Den låg ut mot Rörstrandsleden. Inne på området hade stans oljemagnat Hedén sitt kontor, som också försvann vid rivningen.

Tillbaka till framsidan