Gå direkt till Nyheten (Bernt Blomgrens spaning:
Samtal med Georg Larsson (1))

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 01 March 2024

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Bernt Blomgrens spaning:
Samtal med Georg Larsson (1)

Publicerad Tuesday, 10 November 2009, 07:44 av Redaktionen

georglarsson_lopDet går att läsa sig till en massa om Lidköpings historia, men oftast om man skall vara ärlig, så är ju det som inte står roligare och många gånger mer intressant. Hur man får tag på sådant?
Man frågar någon som vet!

Bernt Blomgren har spanat och träffat Georg Larsson och det har blivit ett långt samtal som resulterat i flera artiklar som Lidköpingsnytt publicerar framöver.

Georg Larsson är en sådan person som man kan fråga. Nu är det ju så att han är mycket kunnig i det nedskrivna – inte bara om Lidköpings utan också om Skaraborgs historia.

Honom kan man fråga om det mesta i de här två områdena och han har svar – eller ingångar, uppslag som leder fram till ytterligare information och insikter.

Georg Larsson är dessutom född och uppvuxen i Lidköping. Han vet sålunda en hel del om händelser, personer och skeenden i stan.

 Historieintresset? Det började tidigt

– Den första lilla skrift om Lidköping jag skaffade kommer jag väl ihåg, berättar han. Den kostade 1:50 på Axel Ericssons. Det hade jag råd med. Men det var mycket pengar för en fjortonåring 1932.

Sedan dess har hans boksamling vuxit.

– Innan jag flyttade hit till Skaragatan hade jag egen  villa och då hade jag som mest kring 8.000 volymer. Men i samband med flytten fick jag göra mig av med 5.000.

De resterande fyller nu flera bokhyllor som finns i rummen och till och med i hallen i hans lägenhet.

georglarsson_bblo_91109

Bilden är klickbar till större format

Inte bara böcker utan också klipp och dokument av olika slag. Det är som att komma in i ett referensbibliotek om Lidköpings historia med en bibliotekarie som kan allt i ämnet och som glatt delar med sig.

Georg Larsson är sedan många år medlem i S:t Nicolai Gille och är där en medlem som i ”kniviga frågor” om stan kan reda ut begreppen.

 Trogen stan med avbrott

Georg Larsson växte upp på Grevhusgatan 60, numera ligger där ett av AB Bostäders hyreshus  mitt emot Försäkringskassan. För den minnesgode lidköpingsbon, samma hus som Budcentralen låg. Budcentralen är en annan historia värd att berättas.

Fadern var skomakarmästare liksom dennes far och farfar. Släkten var etablerad  här i stan sedan 1775.

För Georg Larssons del Meken från 1939, och under kriget var han inkallad i många omgångar i beredskapen. 1945 blev det Stockholm, arbete i Midsommarkransen och kvällsstudier på Stockholms Tekniska Institut. Efter studierna anställdes han på Flygmotor i Trollhättan, men 1956 återvände han till Meken och arbetade där till pensioneringen 1978.

Efter denna har han sedan kunnat ägna sig åt sina specialintressen historia, särskilt Lidköpings, och konst. Det senare bär väggarna i bostaden vittne om.

Dessutom ser han till att hålla sig spänstig, med regelbundna raska promenader i stan, men också gärna uppe i Råda.

Georg Larsson är en spänstig 91-åring. 

Spaningar

Under de dryga tre timmar vi samspråkar om Lidköping om historien i och historierna omkring den är det mycket vi berör. För att beskriva det enklare – det är jag som frågar och Georg som svarar.

Det blir åtskilliga uppslag till framtida spaningar, när Georg delar med sig av sitt kunnande om stan. För att nämna några – vi kom in på släkten Hjortén, Särnmarkska pumpen, Asylen, Efraims döttrar, Lindhés panoramafoton över stan, Birger Sandzén … 

Så vad med släkten Hjortén ?

Som lidköpingsbo av den äldre generationen hörde man ofta namnet Hjortén nämnas, men det var många olika förnamn – Georg Larsson redde ut namn och inbördes släktskap.

Den har sin betydelse på många sätt och särskilt i ett avseende som är värt att nämna.

Många som besöker stan eller flyttar hit blir positivt förvånade över att konstintresset är så stort. Det är inget ”märkvärdigt” att vara intresserad av konst i Lidköping. Dessutom är det vanligt att man köper konst från utställningar, vilkas omfattning i antal även det förvånar många.

Nu är Hjortén inte enda anledningen – men absolut en av dem.

Einar Hjortén, bankdirektör på Handelsbanken i Lidköping, son till lidköpingslegenden Aron Hjortén  (han som ” styrde hele stan (kring förra sekelskiftet), var mycket konstintresserad och en av initiativtagarna till Lidköpings Konstförening 1936. Aktivt vid bildandet var också hans son Gunnar, som startade galleriet God Konst i Göteborg på 50-talet.

Dessutom bjöd Einar Hjortén in konstnärer, många av göteborgskoloristerna, att mot mat, logi och lite fickpengar, att vistas i Lidköping, och på villkoret att man målade tavlor med lidköpingsmotiv.

Men inte nog med detta. När lidköpingsbor med ordinära inkomster, där utgifter för inköp av konst kanske inte var en högprioriterad post i hushållsbudgeten, ville köpa en tavla från någon av många förnämliga utställningarna i staden under 40- och 50-talen, kunde man vända sig till Handelsbanken för ett lån. Einar Hjortén stödde sålunda konstintresset även i sin yrkesverksamma gärning.

 (fortsättning följer: då gäller det ”Asylen”)