Hört på stan: Behovet av tomtar

Men ännu viktigare är det med belysningen. Sedan en vecka arbetar två man på Nya Stadens torg med att kontrollera belysningen i träden som skall tändas för att lysa upp julstaden.

Vår undergrävande reporter S. Pion säger sig ha hört att det nu byts ut ljusslingor i träden så det blir färre lampor. Sedan redaktören skickade ut S. Pion till torget med kulram för att räkna lamporna har han ej hörts av.

Att lysa upp advent, jul och nyår har blivit en tradition där nästan städerna tävlar. Undrar vilken färg det är på belysningen på Avenyn i Göteborg i år. Förra året var den blå.

Redaktören med hustru klädde nämligen ut sig till turister och for till Göteborg för att se på den där julstaden.

Vi vandrade i Haga och mötte flera av dem som andra dagar står på torget i Lidköping med sina saker, vi gick i de stora affärsområdena utan att imponeras i år heller och tyckte att NK:s julskyltning ”aldrig blir som förr”. Vi gick förstås till Liseberg – och mötte våra närmaste grannar i ösregnet! Evert Taubes museum besöktes för första gången och det har blivit flera besök senare – ett fantastiskt museum Liseberg skapat.

Har vi blivit blasé?
Ungefär som med cirkus – som var en fantastisk händelse i redaktörens barndom. Men så kom TV.  Håller julens tjusning på att gå bort med alla lampor, rea mitt i helgdagarna och stressen?

Först stressar folk som tokar för att få allt färdigt så för en lugn jul tillsammans. När det så äntligen blir jul rusar många på rea, och många som hoppats få besök får sitta ensamma den här julen igen. Det är förresten inte julhandeln som tömmer kontokorten – det är realisationerna. I år blir det väl realisation redan på julafton.

Kanske ska du resa bort. En av arbetskamraterna här i korridoren här nära toppen i Lidköping tar hustru och sitt barn till Thailand från andra advent till nyår. Han berättade att om han skulle stanna över nyårsafton och nyårsdagen hade priset stigit med 35.000 kronor. Ingen rea där inte.

Redaktören har haft en synnerligen tuff höst. En tragisk händelse med en närstående har följts av ett ofantligt arbete med att reda ut saker och rensa lägenhet efteråt. En av de märkliga sakerna som hänt är att i samband med olyckan förstördes bilen så att vi omöjligen kommer åt bilens handlingar. Dessa trasades sönder. Enkelt löst, tänkte redaktören och ringde till bilregistret (eller vad det heter nuförtiden). Visst, sa en glad röst. Vi skickar nytt.

Nu har det kommit – ett rekommenderat brev som den avlidne skall lösa ut. Den Icahandlare som hur har brevet i sitt postliga förvar har nämligen inte rätt att lämna ut brevet om inte just bilägaren löser ut brevet. Till och med försäkringsbolaget upplever situationen som moment 22. Det nya bilregistret – eller vad det heter nu för tiden – tycks inte ha räknat ut att människor kan avlida.

Det finns stunder …

… då redaktören sträcker på sin krokiga lekamen, tar en kopp kaffe och tittar ut genom sitt fönster mot John Hedins torg. Ganska ofta är då bommarna nedfällda vid järnvägskorsningen. Bommarna är nämligen nere upp till två minuter innan tåget kommer. Ungdomar smiter förbi snabbt, äldre som kommer fram till bommarna börjar snabbt titta på klockan och undersöka var tåget är någonstans.

Och så cyklisten häromdagen – som såg bommarna fällas och chansade. Han böjde sig djupt ned för att komma under bommen och klarade det men räknade inte med att bommen på andra sidan hunnit en bit till innan han själv kommit förbi den. Det blev inte vurpa, men troligen en rejäl bula…

Den här veckans vinnare  av apelsinpriset, det goda, blir …

… Carin Lexmon, oppositionsrådet, som fått beslut om ökad aktivitet i kommunledningen för att bevaka Vänersjöfarten. Det är inte alltid lätt att övertyga andra om att det är lättare att stiga på tåget innan det avgått än att stå kvar och grubbla över vem som steg på först. Oavsett partifärg – den struntar redaktören i – så har Carin Lexmon tagit upp frågan och fått kommunledningen med sig. Det är viktigt. Nu gäller det bara att sluta tjafsa om vem som var först och ta tag i sakfrågan, nämligen en korkad utredning om slussarna.

Det sura citronpriset …

… går denna vecka till en politiker i Götene – alltså inte i Lidköping för en gångs skull. Bo Bergsten, kristdemokrat och ordförande i kommunstyrelsen i Götene, har accepterat att ta emot ett diplom för sina insatser att skapa en motorväg som ser till att så många som möjligt så snabbt som möjligt kör förbi, Kinnekulle, Medeltidens värld och Götene.
Ytterligare ett citronpris går till Motormännens Riksförbund som tycks agera med ögonbindlar och dela ut belöning till en motorväg vars ändar fått bli platser för så många olyckor. Skandal? Ja, närapå i alla fall. Hoppas man i det förbundet har ögonen öppna när dom kör bil i alla fall.

Veckans avslutande vits…

…. kommer inte helt oväntat från Bengt BG Gustavsson i Vinninga:

Har ni hört talas om mannen som hoppade fallskärm för första gången?  Hans fallskärm utlöste aldrig så han befann sig plötsligt i fritt fall mot marken utan några andra val.

På väg ned hände något konstigt. Han såg något komma emot honom från marken med hög hastighet. Det var en annan man!  När han var säker på att dom skulle passera varandra utan att krocka ropade han till honom:

– Vet du något om fallskärmar?
– Nej!”, ropade mannen tillbaka, vet du någonting om gasspisar?

God Helg.

Tillbaka till framsidan