Hört på stan: Lidköpingsnytt – 5 år!

Fem år. 60 månader. Lidköpingsnytt fyller år. Redaktören tänker tillbaka. Det är lättare än att tänka framåt. Mycket roligt har det varit. Så vi fortsätter framåt. Det svåra är att komma på hur man ska fira på ett roligt sätt.

Men just nu känns det som om den roligaste uppgiften redaktören har är att torka nästippen. Det rinner just nu oavbrutet, det finns ett tryck över näsroten. Förkylningssymtomen blir allt fler.

Och vem kan hållas sig frisk i det här vädret?

Vi skulle behöva en köldknäpp nu – som får lite baciller att frysa ihjäl. Dessutom är det roligare med snö före och under jul och nyår än det är efteråt.

Att redaktörens kunskaper … 

… om bandy är synnerligen små – det känner de flesta till. Den sporten har inte fått så stort utrymme i det landskap redaktören stammar från. Men att sitta i Lidköping och inte glädjas åt framgångarna Villa har just nu – det går ju bara inte.

Sakta sakta kryper också besöksantalet upp på matcherna – drygt 2.200 var det i skitvädret på onsdagen. Det borde ge avtryck i föreningens ekonomi.

Lite dyrare blir det när hallen är klar – men föreningen behåller entrépriserna. Om ett par dagar blir hallen kommunal, och nu har det gått upp för någon att hallens prislista måste innehålla så mycket mer än isytan. Så nu börjar diskussionerna om vad det ska kosta att hyra andra lokaler i hallen – entrén till exempel, konferensrum, loger och så vidare. Det har hittills inte funnits med i prislistorna.

Ett litet, litet …

… uppvaknande alltså. Risken är förstås att det inte blir några beslut, för att politikerna inte kommer in till mötet. Dörrarna har ju låsts. Någon har blivit bestulen på en plånbok som lämnats på ett olämpligt sätt –  bums låses dörrarna till korridorerna.

Man kunde lika gärna delat ut skyltar till alla med texten ”Stör ej” för ett sämre budskap till allmänheten än låsta dörrar i ett Stadshus – det finns inte. Några är vi som får särskilda problem, som har behov i vårt jobb att kunna röra oss runt i korridorerna och tala med folk vi träffar på.

Nej, ändra beslutet. Öppna korridorerna. Lås in plånböckerna i stället. Låsta dörrar verkar bara makt-maniskt.

Det sura citronpriset …

… går denna vecka till dom som beslutat om låsta korridorer i Stadshuset. I varenda klyfta står det: Lås upp!

Det goda apelsinpriset …

… går till Thomas Aldén som ivrar runt i staden för att skapa julstämning. Om någon laddat upp inför julen är det han, eftersom han ordnat med kanonskottet som small av på torsdagen. Thomas Aldén arbetar för samverksansgruppen där köpmän, fastighetsägare och kommun samverkar – bl a om bodarna på torget som av många börjat kallas Tomteboda.

På grund av den ivriga förkylningen blir det inte roligare så här med Hört på stan denna vecka. Jo, en vits förstås. Denna vecka på lischöpingsmål från Bengt BG Gustavsson i Vinninga:

Fröken frågar:

– Nå, lilla Kalle kan du svara på varför det sju ljus i ljusstaken?

– Dä ä la att det är bôrrat sju hôl i staken.

God Helg. Tänk gott om varandra, det gör dig själv gladare.

Tillbaka till framsidan