Gå direkt till Nyheten (Bernt Blomgrens spaning:
Samtal med Georg Larsson – del 2: Asylen)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 01 March 2024

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Bernt Blomgrens spaning:
Samtal med Georg Larsson – del 2: Asylen

Publicerad Saturday, 28 November 2009, 06:27 av Redaktionen

georglarsson_lopAsylen
De lite äldre lidköpingsborna hörde nog uttrycket ”Asylen” när de var små.
Själv hörde jag det någon gång i början av 50-talet av mina lekkamrater när vi var nere och metade vid den Lasarettsbrygga, som låg strax norr om där Gångbron nu ligger. Vad jag minns fanns där också en slags rastinhägnad. Med den tidens sätt att uttrycka sig förklarade de att man hade folk där som var ” lite annorlunda”.

Första delen av samtalet – klicka till
Bernt Blomgrens spaning:
Samtal med Georg Larsson (1
)
Skriven tisdag, november 10th, 2009

Det där har alltid fascinerat mej – Asylen.

När jag tog upp det med Georg Larsson, så hade han, givetvis, skulle man kunna säga, vetskap och information om detta.

Dels hade en liten akvarell på väggen av Asylen dels två skrifter av en C W Olin som bodde där under början av 1900-talet och klagoskrivelse till Fattigvårdsnämnden, om förhållandena på Asylen av fattighjonet Palm, avfattad med blyerts i en skrivbok.

asylen-berntb_91128

Bilden är klickbar till större format

Asylen invigdes 1899 och låg där gården Lidaholm en gång låg. Asylen revs någon gång på 30-talet (?) och istället uppfördes där stadens ålderdomshem, för övrigt samma byggnad som idag är hopbyggd med övriga Lasarettet.

Men, förmodligen, blev alltså den instängslade rastgården kvar.

Att förhållandena inte var de bästa på Asylen omvittnar både Olin och Palm. Båda var fysiskt handikappade Olin led sedan födseln av vad som nu skulle beskrivas som en cp-skada, Palm hade nog i en olycka så illa skadat sina fötter att de måst amputerats.

Å huvudets vägnar var dessa två personer rikt utrustade kan man anta av vad båda åstadkommit skriftligen.

asylen_b_berntb_91128

Bilden är klickbar till större format

C W Olin …

Om honom får man veta i inledningen till hans Lefnadsteckning utgiven på eget förlag 1905 och vilken såldes genom Albin Anderssons Bokhandel i Lidköping.  C W Olin föddes utom äktenskapet 1858 i Forshem av ladugårdspigan M K Johansdotter. Den unge fadern arbetade som bokhållare på Heledal. Till hans heder må sägas att han erkände faderskapet och betalade underhåll under en längre tid.

Hans fysiska handikapp var av så grav natur att han inte kunde hålla armar och ben stilla utan skakade i hela kroppen. Han kunde ej heller sitta upprätt och verkar ha tillbragt sitt liv i liggande ställning eller ibland sittande fastbunden vid en stol.

Olin växte upp i fosterhem, goda sådana; hyggliga barn i hans närhet tog hand om honom och tog honom med ut på lekar och upptåg. Detta var möjligt tack vare att någon sett till att han fått en specialtillverkad kärra han kunde dras omkring i.

Likaledes hyggliga vuxna bidrog till att hans uppväxt trots allt blev ljus. Motsvarigheten till den moderna företeelsen mobbing förekommer faktiskt inte i hans framställning.

I sena ungdomsåren blev han frälst och tog aktiv del i frikyrkoverksamheten i Forshem. Denna avgörande vändning i hans liv efter att under en tid varit hemfallen åt ett visst mått av spritmissbruk.

Han hamnade på ”Asylen” 1899, genom att modern varit skriven i Lidköping, och att ingen ställde upp i hans hemkommun till den ersättning Lidköpings stad erbjöd.

Han blev medlem i Immanuelskyrkan i Lidköping, det vill säga Missionskyrkan, vilkas möten han ofta deltog i sittandes bakom en skärm (!) för att inte de andra mötesdeltagarna skulle störas av hans spasmer.

Han lärde sig tidigt att läsa, vända blad gjorde han med hjälp av munnen.

Men skriva kunde han inte eftersom det var omöjligt för honom att hålla i en penna.

De båda skrifterna är alltså dikterade för någon – man undrar vem?

Slutkapitlet formar sig till  en imponerande och intelligent argumentation för införandet av ålderspension och något som vi idag skulle beskriva som förtidspension.

Skriften, 130 sidor, är avfattad på den tidens lite högstämda språk, särskilt när C W Olin kommer i förkunnartagen om synden och gudfruktigheten. Men i vissa kapitel finns det ett levandegörande sätt att berätta om vardagsliv, personer och miljöer, som röjer en litterär ådra av det slag som gör läsningen till en upplevelse.

Förmodligen är denna skrift en av de få (?) som skildrar en handikappads liv i skiftet mellan 1800 och 1900 skriven ur den drabbades eget perspektiv.

Tack vare Georg Larsson finns ett ex av denna skrift kvar – en LIBRIS-sökning på nätet ger som resultat att detta exemplar kanske är det enda kvarvarande?

asylen-c_bermtb_91128

Olins båda skrifter – bilden kan klickas till större format.

1 Kommentar
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
Katarina
Gäst
Katarina
28 November, 2009 10:50

Intressant att LN skriver så mycket om Lidköpings historia. Trevligt. Träffarna med Georg L tycks ha varit givande.