Hört på stan: Ingen tvekan – våren är här

Det råder sedan torsdagen inte längre någon tvekan – våren är här. Det har slagits fast på en löpsedel för en kvällstidning så det måste väl vara så.

Redaktören läser löpsedeln blixtsnabbt – för när man går på trottoarerna runt Nya Stadens torg måste man se sig för. Här är det många fastighetsägare som borde ha smäll på fingrarna för dåligt underhåll av sina trottoarer.

– Nuatta, sa Hans vid kaffebordet och så utbröt veckans stora samtal om dialektala ord och uttryck

– Nuatta betyder ungefär ”nu är det så här”, sa Hans.

En stund senare sa Seth med rötter på Kinnekulle:

– Kôôln.

Ordet går nästan inte att skriva, ordet som används för Kinnekulle på skaraborgska. Redaktören har hört det flera gånger – men aldrig tidigare försökt skriva ordet.

På tal om dialekter och språk så hade redaktören förra veckan äran att få prata sjöfartsminnen med gamla sjömän i Lidköping – det var väldigt trevligt. Inte för det redaktören sa, men samtalet ledde in på skepparhistorier och andra skrönor. Jag tror alla gick från mötet denna kväll med ett leende på läpparna och en ny historia att berätta.  Och så kom diskussionen igång om Lidköpings hamn, om översvämningar och skutor, skutskeppare och andra som hör till de här berättelserna. Men även dramatiska händelser redovisades – svåra stormar som satt liv och skepp på spel.

Och så förändringarna, hur fort det gått. Från att ha lastat tunnor, fat och säckar är nu lasterna fyrkantiga container eller helt lösa bulklaster. Det talades om hur billiga transporterna är – att det är billigare att tillverka i Kina och transportera till Lidköping och så vidare.

Mitt i de här samtalen med sjömännen hände det – redaktören blev kallad Lidköpingsbo!
Kanske av misstag, har bara bott här ett uns av en generation. Ändå var det trevligt.

Mindre trevligt är att ett par grannar inte trivs. De kom från Stockholm för något år sedan, men flyttar nu tillbaka. Tillvaron och den sociala gemenskapen blev inte vad man tänkte sig när man flyttade till Lidköping.

Redaktören har flyttat många gånger i livet, och det är förstås alltid svårt att komma in i en social gemenskap. Så hur har läsarna det egentligen? Har ni en stark gemenskap som träffas ofta? Eller är det bara som nyinflyttade tror? Frågan ställs inte för att redaktören vill bryta sig in – genom hustruns koppling till bygden är redaktören inte helt utanför. Men ofta talas det om att det är svårt för nyinflyttade att ”lyckas” i Lidköping.

Fritt fram för kommentarer.

Apelsinpriset går denna vecka …

… till alla de entusiastiska anhängare av Villa som hoppades på seger mot Edsbyn. Den kärntruppen är lika stark som A-laget självt. 

Citronpriset …

… går till alla dem som försöker placera andra i fack. Redaktören har i dag blivit kallad för extremkonservativ, igår för att vara Villahatare, vänsterpartist, gubbj-l som stoppar kommentarer o s v. Det gör inte redaktören så mycket. Men det borde svida surt bland dem som skriver detta att inte kunna få fram bättre argument.   

Rapporten om hur långt våren kommit – ja, Plusgrader även på svensk mark nu. Redaktören gillar alla vintrar, bara de är korta.

Efter att i ovanstående skrivit om den sociala gemenskapen kanske följande gamla historia är på sin plats att dammas av:

Hustrun till sin man:

– Jag kilar in till fru Svensson mittemot ett par minuter. Vill du vara snäll och röra om i soppan en gång i halvtimmen?.

God Helg – halka inte

Tillbaka till framsidan