Hört på stan: Tryck *8#

Telefonanvisningar ser numera ut som de uttryck som användes i serietidningar när Kalle Anka slog sig på tummen med hammare förr i tiden. Med begreppet förr i tiden avses här redaktörens ungdom. Den reella ungdomen, inte den eviga.

Att ringa ett enkelt samtal i dag kan bli ganska komplicerat. Det är inte sällan det kommer en serie maskinintalade frågor som skall besvaras med rätta knapptryck, därefter skall man klicka in personnummer, telefonnummer, skonummer, bilnummer, postnummer i en följd och avsluta med fyrkant. Till slut kommer man ändå fel.

På Lidköpingsnytt har vi börjat planera för ett eget system. Så här ser planerna ut för vad rösten skall säga när man ringer hit:

Tryck:
*001# för att någon person ska svara
*233997# för att framföra klagomål
*1# för att framföra beröm till redaktören
*2# för att framföra beröm till Joakim
*3# för att säga att du ringt fel
*4# för att lämna tips till Mötesplatsen
*5# för att boka annonsplats
*6# för att tipsa redaktören
*7# för att komma till telefonsvararen om du inte får svar på något annat.
*8# om du har  semester och tid att vänta på att få svar
*9# om du vill veta hur man skriver insändare
*100000000000000000000000# om du ringer från skattemyndigheten
*11# om du glömt varför du ringde.
*12# om du vill ha allt repeterat.  
770000 är numret om du vill tala med telefonist. Kommunens telefonister, redaktören vet inga andra.

Än så länge är inte allt klart – vi ska fila lite på detaljerna bara.

Telefonister är spjutspetsar.
Telefonister är ofta desamma som sitter i det ofta dragiga hål i lokalerna som kallas entré. Ofta bakom en glaslucka eller hög disk, med några broschyrer liggande ovanpå. Telefonisterna vet väldigt mycket och egentligen kräver vi som ringer upp att de skall veta allt. Med moderna datasystem får telefonisterna hjälp. Men det kräver förstås att andra verkligen talar om för telefonisten/datasystemet att man gått ut. Vem får ta smällen för den som slarvar – jo, telefonisten.

Språkförbistringen …

… breder ut sig. Ibland med all rätt. Lidköpings och Götene kommuners gemensamma satsning för att ta emot ensamkommande barn är ett initiativ som kommer att väcka uppseende i sin bransch i landet. Lidköpingsnytts läsare har dock konstaterat en helt annan sak. De barn som kommer till Götene och Lidköping – och ska bo i Lidköping – är mellan 15 och 18 år.

Barn? Barnkonvention? Ja, det är en formalitet här. Enligt reglerna är alla de här ensamkommande upp till och med 18 år barn. Regler är regler – hur mycket de här ungdomarna ändå har utvecklats så är det barn. Några regler för ensamkommande ungdomar finns inte. Det är inte sällan de har tunga minnen med sig, och att ta sig till Sverige från krishärdar är inte enkelt även om man lyckas få fram pengar. Ändå visar det sig i vart femte fall ungefär att en av de här ska skickas tillbaka av något skäl. Men för att skickas tillbaka om man är under 18 år krävs otroligt starka skäl, så det händer nästan aldrig.

Hoppas nu de här ungdomarna som kommer sugs upp av föreningsliv, idrott och annat. Tänk om det kommer alldeles utmärkta bolltrollare… Tänk om vi kan få säga: De var ensamma till de kom hit! Nu är dom med oss.

Apelsinpriset går denna vecka …

… tjänstemän och politiker i Lidköping och Götene som skapat förutsättningarna för att kunna ta emot ensamma ungdomar på flykt. 

Citronpriset …

… till fiskmåsarna som inte fattar ornitologerna gör i ordning öar i Vänern åt dem.  

Veckans avslutande historia är kort och kommer från Hans i rummet intill:

– Har du hört om han som körde mjölkbil men blev sur när han tog fel fil?

God Helg

Tillbaka till framsidan