Starkt musikskådespel på Läckös borggård
Publicerad söndag, 11 juli 2010, 16:12 av Redaktionen
Om man kan säga så … för det är det på Läcköoperan. Rossinis Den tjuvaktiga skatan, som för första gången spelas i Sverige på 150 år är en spännande historia, ett drama med komiska inslag. Karolina Andersson kunde ta emot publikens hyllningar efter en glimrande insats i huvudrollen,Ninetta, i Den tjuvaktiga skatan på premiären i lördags på Läcköoperan (bilderna är klickbara till större format).
En halvtimma innan premiären av den Tjuvaktiga skatan fanns endast några tomma
stolar – men när föreställningen tog sin början var det fullsatt.
Den nya språkdräkten står producenten Catarina Gnosspelius för, och som ett belysande exempel på hur man blandar och ger , i hela iscensättningen av Den tjuvaktiga skatan på Läckö, är att en känd strof av Ernst Rolf dyker upp i texten.
Handlingen bygger på en verklig händelse som inspirerade Rossini att bygga upp en berättelse om en tjänsteflicka som blir anklagad för stöld av en silversked; hennes deserterande far som hon skyddar, unge mannen i huset som älskar henne och hon honom, en förslagen pilsk borgmästare som åtrår henne, omänskligt rättsväsende, heder, kärlek, och en … skata.
Den här historien i alla dess aspekter gestaltas scenografiskt på ett mästerligt sätt – körens kostymering växlar från den glada inledningens Walt-Disney-bjärta färger, till domstolens brunskjortor, exekutionsplutonens grå vadmalsuniformer. En av de starkaste scenerna är vitklädda tjänsteflickans, Ninetta, avsked till livet, omgiven av den i svarta regnkläder med paraplyer omgivande kören.
Regissören William Relton och scenografen Marcus Olsson, har snittat ut scenerier som sätter sig på samma sätt som i den tyska expressionistiska teaterns tradition.
Det är en av de stora upplevelserna på Läcköoperan.
Och givetvis sången och musiken – där Karolina Andersson som tjänsteflickan Ninetta gör en rollgestaltning det lyser om både i sång och agerande – liksom Andreas Landins borgmästare.
För att använda ett populärt utryck – de äger scenen.
Sedan vill man gärna berömma Daniel Frank som Ninettas far Fernando, som på ett övertygande sätt gestaltar en faders samvetskval– där den sanna hedern segrar.
Egentligen bör allt och alla på Läcköoperan berömmas sång, skådespeleri, orkester, kör, ljus, kostym och känsla, som lyssnare och åskådare lämnar man premiären på Den tjuvaktiga skatan helt nöjd efter att ha varit med om en lysande premiär – en Galakväll på Operan – för att travestera en berömd filmtitel.
Inte konstigt att det sedan blev stående ovationer efter att de sista tonerna klingat ut.
Hur operan slutar ? Man kan ge en fingervisning med att nämna att en aktuell glasögonmodell har ett symbolvärde.
