Hört på stan: Blå skåpet, va gör man där?

Ibland gör man bort sig. Det har många namn, ibland sägs det att man inte har alla knivar i lådan, alla hästar i stallet o s v. Men kungen håller sig till det blå skåpet. Det är sant, redaktören har sett det själv.

 Egentligen skulle man beundra kungen för en elegant lösning på ett problem. För han har bokstavligen sett till att man får ”skita i blå skåpet” om man besöker Solliden. I samband med redaktörens snabbsemester skulle kaffe intagas en kväll – det visade sig att kungliga kaffestugan vid Solliden var öppen. Och eftersom kungen behöver pengar valde vi att gynna den stugan.

Det är en vackert iordninggjord stuga, på behagligt avstånd ifrån det kungliga så som det sig bör vara. Det gamla huset hade en brist före ombyggnaden. Det saknade toalett i sitt ursprung. Ett litet rum fanns tydligen lämpligt för ombyggnad, men det behövde bli större. Lösningen blev att i det större rummets – numera serveringslokalen – ena ände öppnades väggen och här byggdes ett stort blått skåp i stället för en dörröppning som man går in i för att komma till en fullt modern och välutrustad publik toalett. Kungligt blått, om man säger så. Men där fanns blott en toa.

Under 1970-talet var det vanligt att redaktören vistades i Kalmar på lite olika utbildningar för journalister. När nu redaktören återkom 35 år senare visade det sig att staden genomgått en otrolig förvandling. Här har man lärt sig ta vara på det gamla, utveckla det pittoreska och få liv på gatorna. Larmtorget i centrala Kalmar var en tråkig yta förr – nu full av liv, torghandel. uppvisningar, krogar och rörelse nästan dygnet runt. Utan att störa. Vore något att studera för den som valt att bygga parkeringsplats på Lidköpings motsvarighet till centralt torg.

En del har mer än andra – en del har det inte, andra försöker få det.
En bild från Lidan 2010 och en utombordare som låte rrrrrrrrrr.

Just nu har politikerna börjat kura skymning i sina små stugor som står på rad på Nya Stadens torg. Redaktören besöker dem alla, här gäller att jämföra vem som har bäst kaffe och bäst gratispennor. Ett konstaterande är att allianspartierna nu har gemensamma pennor, liksom det rödgröna blocket. Redaktören kan berätta att det ena blockets pennor inte är bra. Detta kommer självklart att påverka redaktörens rapportering från partiernas valarbete. Redaktören skrivbord är just nu fullständigt belamrat med det som numer kallas valmanifest. Noggrant undvikes numer ordet Löfte. Politikerna lovar ingenting. De har nog blivit brända – allmänhetens tjat om att politikerna bara lovar och lovar…

Nu har man visioner och en vilja att genomföra. Eller – man lovar att man vill göra saker.

Vissa manifest liknar varandra. Socialdemokraterna och moderaterna i regionfullmäktigevalet verkar nästan vara tryckt på samma valsar.

Över huvud taget verkar många politiker i valstugorna vara väldigt ödmjuka detta val – ingen talar om att ”när vi vunnit ska vi…” utan  ”jag skulle gärna vilja arbeta för…” Är det måhända alla opinionsmätningar som dämpar segeryran?

Lite knepigt är det ibland. Här finns flera exempel på lokala politiker som står högt på listorna till riksdagens val. Bara för att ta ett exempel – Maria Bunyemen. Hon arbetar intensivt för att försöka få de röster som krävs för att komma in i riksdagen. Men vem är på bild på valstugan? Jo, en Skövdebo! Det är som redaktören alltid har sagt – Skövde försöker förtrycka Lidköping, Lidköping finns bara valår för skövdeborna… Eller?

Det påminner för övrigt redaktören om den gamla goda (?) tiden. Som ung arbetade redaktören på en redaktion på en tidning vars politiska färg var  (S). Chefredaktören var således en inflytelserik och viktig person i arbetarekommunen därstädes. Ja, även i kommunstyrelsen för övrigt.

En dag gick denne genom tidningens tekniska avdelning och tog i hand och hälsade på typograferna (det hette så då) varvid en omedelbart utbrast:

– Är det valår?

Veckans apelsinpris, det söta goda, går denna vecka till…

…  Föreningen Vänermusei Vänner som stöttar den lokala forskningen så starkt. 600.000 kronor sedan 1982 är inte fy skam. Det är pengar man får som medlemsavgifter – privata skattade pengar alltså.

Veckans citronpris, det sura …

… Telia som väljer att bygga ut sitt nya snabba nät bara där det finns många användare, och inte heltäckande från början (mer än på semesterorter).

Veckans historia är ett ordstäv som finns på en vägg bakom en arbetskamrat (ja, vi kallar varann så även om vi inte jobbar med samma saker). Så här står det på Anna-Carins dörr:

– Somliga är för dumma för att ha ångest. Det är smart!

God helg – vila ut efter semestern

Tillbaka till framsidan