Tommy Larsson sitter inte nöjd i opposition
”Jag ber inte om förlåtelse för mina åsikter!”

Kristdemokraten Tommy Larsson är inte nöjd. Han vill inte sitta i opposition.
– Inte för att jag är makthungrig, utan i majoritetsställning kan man påverka så mycket mer. Man ska veta att det är inte lätt att ha heltidsjobb och dessutom vara fritidspolitiker.
Bilderna är klickbara till större format.

Tommy Larsson deltar ofta i debatterna i kommunfullmäktige, han sitter även i kommunstyrelsen och förutom sammanträdena måste han ägna mycket tid åt att förbereda sig. Som kommunalråd skulle han få mer tid.

– Jag skulle så gärna vilja påverka frågorna mer, i god tid. Ofta blir det så nu att oppositionens förslag petas bort, men återkommer som förslag från majori-teten senare. Det är ju inte roligt att uppleva sådant.

Men om du nu inte blir kommunalråd, hoppar du av politiken då?

– Nej, jag fortsätter. Åtminstone med kommunpolitiken, säger Tommy Larsson. Om det inte går bra i regionvalet – då är det möjligt att jag trappar ned det engagemanget. Men Lidköpings kommunpolitik vill jag fortsätta med.

Vad är det då som lockar?

– Man får aldrig vara nöjd. Majoriteten som nu styr i Lidköping pekar så gärna på undersökningar som visar att människor är nöjda. Det är bra att människor är nöjda – men jag vill göra något åt allt det som inte är riktigt bra. Det talas nämligen sällan om.

Exempelvis?

– Det finns inom näringslivspolitiken behov av ett annat arbetssätt, och vi skall inte glömma att många av våra företagare faktiskt är jordbrukare. De är också företagare som behöver få sina synpunkter. Dessutom skulle landsbygden kunna utvecklas om vi släpper efter lite kustnära områden bättre. Flera stränder är i dag helt otillgängliga – de skulle kunna tillgängliggöras om vi tillät bebyggelse till låt oss säga hundra meter från strandkanten.

– Jag skulle också vilja komma närmare befolkningen. Nu när vi har valstugorna här träffar vi människor, och jag skulle vilja ha ett slags café där vi politiker lyssnar. Till det caféet får alla komma med förslag och synpunkter och jag skall lyssna och försöka genomföra. Vi är ju befolkningens politiker, inte partiernas eller några särskilda gruppers.

Det är inte oväntat omsorgen om människor som kommer på tal i en intervju med Tommy Larsson. Han har det som yrke. Och många som söker upp honom vid valstugan har barnvagn med sig och vill prata familjepolitik.

– Vi pratar för mycket om att bygga och för lite om verksamheten inuti byggena. Det första jag skulle vilja göra som kommunalråd är att se över strukturen inom handikapparbetet och äldreomsorgen. Jag tänker inte ta bort Vård- och omsorgsnämnden men jag tror att flera frågor skulle behöva ligga hos kom-munstyrelsen bara för att de griper över flera. Att vi har handikappade i samhället angår ju inte bara en nämnd – det är något vi i alla nämnder måste arbeta med.

– Nu har vi grupper som skall lösa än det ena och än det andra. Vi behöver se över strukturen så kommunen kan ingripa snabbt och effektivt med stöd till de personer som behöver det. Det här får inte flyttas mellan grupper med olika ansvar.

Du är inte barnfödd i Lidköping, vad har du för känslor för Lidköping egentligen?

– Vi bygger för mycket utan att planera innehållet ordentligt. Vi ska lyssna på experter och arkitekter, men vi måste också ha klart för oss vad vi vill åstad-komma. Sockerbruket är ett bra exempel på hur det blev fel. Vi skulle från början haft en strategigrupp som bestämde vad huset skulle användas till. Vi talade om en massa saker vi ville ha. Bland annat talade vi om en ordentlig scen med rejält med publikplatser och högt i tak. Det blev inte. I stället blev det en massa saker som dök upp – och det tog man till sig utan vidare.

– Vänstermajoriteten beklagade sig i somras över att Sockerbruket inte blev ett Ungdomens hus. Nej, det blev det inte. Och vems fel är det? Inte är det op-positionens i alla fall.

Skulle du kunna tänka dig förändringar i centrala Lidköping, byggnader som förändrar miljön?

– Nja, vad skulle det vara…  Jag kan tänka mig en slags ”fiskekörka” invid älven för att sälja lokala produkter om den är rätt utformad. Men nu måste vi lägga vaksamheten på hur Hamnstaden utformas. Jag tycker det är intressant att arkitekterna i stor utsträckning inte föreslår höga hus. Det måste vi ta till oss.

Torget, som används så lite?

– Vi har föreslagit att man skulle försöka skapa en glassbar här, rätt utformad. Men det förslaget mottogs inte väl.

Det är mycket parkeringsplatser i Lidköping?

– Ja det är det verkligen. Nu kan det väl inte bli mer. Men de behövs allihop. Jag skulle vilja ha en kollektivtrafik så bra att människor använder den i stället för bilen – av bekvämlighetsskäl. Jag vill inte förbjuda bilismen, utan ge kollektivtrafik som känns ännu bättre.

– Jag tror Lidköping har stora utvecklingsmöjligheter – mycket mer än vi ser i dag. Men nöjdheten är i vägen, man ser inte utvecklingsmöjligheterna för man tror att människorna är nöjda.

I debatten hamnar du ofta i motsättning till majoriteten. Bl a liknas den vid en struts. Den säger också att du tror du kan säga vad du vill och sedan gå i kyrkan med den kristna högern och be om förlåtelse, och sedan återkomma. Ber du om förlåtelse?

– För vad? Jag är ganska trött på stämpelpolitiken, och även stämplar som media ger. Jag står för min mening och ber inte om förlåtelse för vad jag tycker.

Tillbaka till framsidan