Debatt: Varför får eleverna inte hjälp tidigare?
Publicerad fredag, 10 september 2010, 14:47 av Redaktionen
En debattör ifrågasätter varför inte elever med skoltrötthet får hjälp innan de hamnar på gymnasiet.
4 % närvaro och ändå en plats på gymnasiet?
Att läsa om De La Gardieskolans satsning på elever som tidigare skolkat gav mig många tankar.
Som det nämns i artikeln är väl fortfarande gymnasieskolan en frivillig skolform? För att gå på gymnasiet söker man till det programmet som man vill gå. Man kämpar och sliter under högstadieåren för att få så bra betyg så möjligt, vilka sedan skall används i en urvalsprocess till gymnasieintagningen. De elever som nämns i artikeln, har de sökt till gymnasiet? I alla fall inte minst en av dem, som själv säger att socialtjänsten tvingar dit honom. Kan socialtjänsten tvinga elever till en frivillig skolform? Skall i så fall inte en sådan elev tillhöra den lagstadgade grundskolan, eller har socialtjänsten inga andra åtgärder att ta till?
Varför satsar man inte under tidigare skolår på dessa elever med hög frånvaro? Lidköpings kommun har tidigare valt att ta bort verksamheter som de numera kallar ”exkluderande”, särskilda undervisningsgrupper där många av de eleverna som nämns i artikeln skulle ha fått hjälp med skolan, utvecklat sin självkänsla och förhoppningsvis inte haft så hög frånvaro under högstadietiden. Bättre att känna tillhörighet i en liten verksamhet, än att drunkna och försvinna i en ”vanlig” skola. Nu skall man istället satsa på dessa elever på gymnasienivå! Att ha en särskild undervisningsgrupp på gymnasiet, varför är det bättre än att ha det tidigare?
Vänd på resonemanget och fundera på om vi nu inte satsar på fel saker. Säg att jag som elev under högstadietiden gjort mitt bästa i skolan, varit närvarande och studerat hårt, men ändå inte fått tillräckligt höga betyg för att komma in på just det gymnasieprogrammet jag ville. Hade jag då erbjudits en speciallösning på gymnasiet, eller hade jag fått välja ett annat program? Hade gymnasieskolan erbjudit en grupp för mig och fem andra elever i liknande situation, som även de kämpat så mycket de kunde på högstadiet, med full närvaro och godkända, men ej tillräckliga betyg? Nej, det är ju inte särskilt troligt, eller …
Vad jag vill säga är att det borde gjorts en tidigare satsning, i den lagstadgade grundskolan.
Om det nu finns pengar och extra resurser att satsa på gymnasiet, skall de komma dem till gagn, som har kämpat på högstadiet, för att komma in på gymnasiet. De som ej har godkända betyg i grundskolan, får läsa upp de betygen inom grundskolans omsorg. Det skall löna sig att arbeta och prestera i skolan.
Eller skall kommunens föräldrar säga till sina barn i tonåren ”att det inte är så viktigt med närvaro, prestationer och betyg på högstadiet, för på gymnasiet kommer Du ändå få den hjälp Du behöver.”
Ps. det är bra att socialtjänsten tvingar personer att göra en motprestation och bjuda till, men inte tvinga dem in i en frivillig skolform. Låt dem arbeta med något som gynnar kommunen.
En som reagerade
Jag kan hålla med ”En som reagerade” i sitt inlägg i debatten om DLG:skolans satsning på ”skoltrötta elever” till viss del. Grundskolan gör enl egen erfarenhet bra försök till insatser för dessa elever som enl artikeln beskrevs som skoltrötta. Men att vara mitt i tonåren är inte alltid lätt, skoltrötthet, omotivation, sjukdom/funktionshinder och framförallt omognad kan vara stora hinder för att lyckas med grundskolan. Att som ovanstående debattör mena att de ska läsa upp betygen inom grundskolans omsorg tror jag inte är en bra lösning. De elverna är redan så ”less” på skolformen och behöver nya pedagoger och metoder för att kunna gå vidare i livet. Alla är kanske ej heller menade för att läsa vidare men har då en möjlighet att få hjälp med att komma in i vuxenlivet på ett bra sätt och på det viset undkomma att hamna ”snett” i livet.
Ironin att föräldrar ska uppmuntra sina barn till skolfrånvaro känns för mig som anhörig till en av eleverna på IVM som ett hån då jag som förälder lagt ner många år på att motivera och stötta till skolgång vilket jag tror att fler föräldrar i samma situation har gjort men misslyckats pga omständigheter ingen kan belastas för.
Jag tror på IVM och är övertygad om att flertalet av dessa elver kommer att ”lyckas” i framtiden!
Mvh ”Inblandad” vårdnadshavare
”En plats på gymnasiet”? Visst är IVM en gymnsaieutbildning i den bemärkelsen att det inte är grundskola. Men vad spelar det för roll vad vi kallar utbildningen, det viktigaset måste väl ändå vara att ge ungdomarna en värdefull vardag! Många av de ungdomar som går på IV har enligt den svenska normen misslyckats. Finns en hel del som borde/kan göras redan på grundskolenivå för dessa elever MEN det finns också andra orsaker till att skolgången ej fungerar. Det kan vara odiagnostiserad sjukdom/funktionshinder (ADHD/ADD), omognad osv. Mycket händer i en tonårings kropp under puberteten.
Att dessas elever skulle få gå kvar i grundskolan tills de fixar bra/nödvändigt betyg är för en del förödande. Motivationen till att ”gå om” ett, kanske två år i 9an ses som ytterligare ett misslyckande och detta mönster är nödvändigt att bryta anser jag,
Att ”missunna” dessa ungdomar en ny chans till att lyckas och få en bra hjälp in i vuxenlivet tycker jag känns omoget!
Är övertygad om att en del av dessa ”IVM” ungdomar kommer att lyckas i vuxen livet tack vare den möjlighet de nu ges.
Visst ska duktighet och ihärdigt kämpande ge ”lön för mödan” men det ena behöver ju inte utesluta det andra!
Vill ge en eloge till pedagogerna Ann och Magnus samt lycka till i arbetet med våra ungdomar på IVM. Tack för att Ni tror på våra ungar som faktiskt VILL kämpa sig till vuxenlivet!
I A I