Bernt Blomgren spanar: Vart är (S) på väg? Del 3
Publicerad måndag, 31 januari 2011, 06:58 av RedaktionenBroderskaps Weiderud hälsar islamismen välkommen och ser den som en stabiliserande faktor om den tar över i Egypten och de andra nordafrikanska staterna, så kan man kort sammanfatta hans artikel på Newsmill på söndagen.
Han liknar den islamistiska rörelsen vid den europeiska kristdemokratiska – värdekonservativ med socialt rättvisetänkande och demokratisk.
Weiderud torde vara ganska så ensam om denna beskrivning av islamismen – det enda den uppfyller är det värdekonservativa, men då skall det sägas att det är sharia-lagen som är grunden. Den, som förutom de välomskrivna fysiska straffen stipulerar att en muslimsk kvinna ej kan gifta sig med en man av annan tro och avfall från islam, apostasi, renderar dödsstraff.
Det om Weiderud men internt undrar man ju om han och Urban Ahlin har samma uppfattning. Den senare har ju kritiserat Carl Bildt för att inte uttala sig och ta ställning för kravet på demokrati i det egyptiska upproret.
Weiderud verkar vara öppen för att en diktatur, i form av islamism, är bättre än den nuvarande, bara för den eventuellt stöds av ”folket”. Weiderud tar Hamas, som styr Gazaremsan, som exempel på folkligt stöd. Men inte är den rörelsen demokratisk bara för den vann valet. Sedan att man har ett krav på en egen palestinsk stat är en annan sak.
Synen på islamism verkar vara ett problem för socialdemokratin i Sverige. Buden äro många, förvirringen total och partiledningen tycks ha tagit en time-out någonstans i Stockholmsområdet.
I väntan på – vadå?
Visst. utan att själv ha läst artikeln så kan jag säga att det verkar vara en dum idé. Men å andra sidan kan det väl vara så att egyptiska Muslimska Brödraskapet är mer liberala än det iranska prästerskapet eller de saudiska wahabiterna? Nåja, prio nummer ett i den egyptiska revolutionen är att få bort diktatorn Mubarak. Men sen, dagen efter att Mubarak packat sina miljoner och flytt till Saudiarabien, får alla progressiva och sekulära krafter i Egypten ta kampen mot islamisterna.
För mig framstår sossepartiets enorma fixering vid partiledarfrågan och personfrågorna som en verklighetsflykt. Partiet befinner sig i en historisk politisk kris och nu väljer man att fokusera på något annat. I brist på annat används partiledarfrågan som det enande kittet.
Men problemet för socialdemokratin är inte ledaren eller brist på ledare. Problemet är att man inte har en politik som förmår vara ett alternativ till högeralliansen.