Hört på stan: Pekfingervals?

Pekfingervalsen går – andra är blixtsnabba med en tumme. Det handlar om det som blivit ett måste på tjänstemanna- och politikernivå; knapplös telefon. Redaktören såg på kommunfullmäktige i måndags hur många politiker satt och snurrade fram och tillbaka på sin kinesiska leksak. Än läste man något där, än på någon annan plats.

Redaktören har också en mobiltelefon. Den kostade 399 kronor. Den går att ringa med. Den har klarat vinterkylan också – vilket vissa av de knapplösa haft problem med. Oj – garantin gällde visst inte vid användning vid minusgrader… Ja, det har flera enligt konsumentverket fått erfara. De knapplösa telefonerna har en glasyta som man bara rör vi så får man fram olika funktioner eller kan bläddra. Men dess funktion vid kyla är tydligen ett problem.

I något skämtprogram i radio påstods också att man skulle ha en grillkorv i fickan, den skulle hålla kroppstemperatur och med den kunde man peka på sin knapplösa pekskärm även när det är kallt. Inte vet jag. Men kineserna vet säkert. 

Redaktören har varit vid frisören. Ja, det är ovanligt det medges. Det brukar bara ske en gång per årstid. Vinterklippningen är avklarad. Och varje gång konstateras att den klippta ytan minskar. Mittbenan blir bara större och större. Solfångare kallas den också, och redaktören kan bekräfta att försommarsolen känns i mittbenan. Mössa är att föredra.

Frisör är ett synnerligen socialt yrke. Mycket mer socialt än facebook och allt vad man hittar på för ord för att göra just internet till något mer än det är. Vid frisören pratar man. Det självklara samtalsämnet med frisören blev just redaktörens – och andras – flintskallighet. Den intressanta informationen var då att allt oftare är även kvinnor flintskalliga. Det som tidigare varit extremt ovanligt är numer ovanligt men håller på att bli lika vanligt som hos män. På sikt är flintskalligheten ett hot mot damfrisörskor också.

Frågan är vem som utvecklar modet för oss vars besök vid frisören liknas vid en rymdfarares varv runt månen.

Redaktören har varit hård mot politiker här. Nu ska det bli ändring. För den här veckan har något hänt som redaktören gillar – och den som skall ha den största delen av apelsinpriset för det heter Maria Joelsson. Maria Joelsson är kommunens informationsstrateg. I fem, sex år har hon försökt få alla kommunala nämnders och styrelsers ordförande att ordna en liten pressinformation efter respektive möte. Så har det blivit och det fungerar mycket bra – och alla socialdemokratiska ordföranden skall ha heder av att även referera vad deras politiska motståndare sagt – eller i annat fall be dem delta i pressinformationen.

Men det har dröjt till denna vecka innan isen brutits helt. När kommunstyrelsens arbetsutskott på onsdagen sammanträdde fanns en punkt på dagordningen; Rutiner för pressinfo. Äntligen. Pressen kom på utsatt tid och här satt kommunalrådet Kjell Hedvall, oppositionsrådet Bertil Jonsson och kommundirektör Kenth Lindström och berättade öppenhjärtligt och med god stämning, svarade på frågor som de själva kanske betraktade som självklarheter men som är mysterier för de andra. Extra apelsinpris.

Veckans citronpris går på export. Gadaffi i Libyen får det. Jag vet att någon nu anser att namnet är felstavat. Läste i en morgontidning att det finns över 1.100 sätt att med senska bokstäver stava till namnet. Det vore bra om vi slapp behöva stava hans namn över huvud taget. Han får citronpriset för den TV-intervju han lät göra där han sitter i en bildörrs öppning under ett paraply i något som liknar björnskinnsmössa och säger att han inte kan åka till torget och tala med demonstranterna för att det regnar.

Det är ungefär lika smart som den svenske försvarsminister som för några år sedan tog hem svenska marinsoldater från FN-tjänst i afrika under regnperioden. Han sade då att de inte hade utrustning för regn. Är inte vitsen med marinsoldater att de skall tåla vatten?

Skvaller:
Nu har Kjell Hedvall ett mindre rum, Bertil Jonsson också. Däremot har biträdande kommunalrådet Marita Bengtsson ett nytt rum i samma storlek som de övriga.

Veckans historia har anknytning till Bokrean – en institution som krympt och inte så många bryr sig om numera.

I bokhandeln:
-Jag skulle vilja byta ut den här boken om barnuppfostran.
-Vad vill ni ha stället?
-En bok om självförsvar.

Historien är insänd av Bengt BG Gustavsson som även bidragit med nedanstående skylt.

God helg.

Tillbaka till framsidan