Bernt Blomgren spanar efter partiledare: Det agna(S)

Vad är det som sker i det som synes ske inom socialdemokraterna, nu inför partiledarvalet?
Vad man kunnat läsa har alltså S-kvinnor i Skaraborg beslutat sig för Ylva Johansson som toppkandidat. Huruvida det var enhälligt kongressbeslut eller inte får man inte veta.

Monica Green verkar ha hållit i dirigentpinnen på distriktskongressen, eftersom hon verka känna sig manad att förklara beslutet.

Förklaringen är att man vill motverka de ”manliga strukturerna”. I efterhand kan man säga att förslaget av Ylva Johansson är ett resultat av de ”kvinnliga strukturerna” i partiet. Av en mängd kvinnor som S-kvinnorna, däri ingår faktiskt Lena Sommestad, nämner väljer man ut Ylva Johansson, som den mest kompetenta.

Eftersom Monica Green tillsammans med Carina Ohlsson är riksdagsledamöter, den sistnämnda dessutom vice förbundsordförande för S-kvinnor, kan man anta att  det ”diskuterats” in high places in (S)tockholm.

Ylva Johansson i kombination med Baylans avgång och (s)tockholmsdistriktets förordande av Mikael Damberg kanske är en öppning för den stora kompromissen mellan vänster och höger inom partiet, och samtidigt med en viss feministisk touche.

I partiets veckotidning Aktuellt i Politiken presenteras i ett stort uppslag de hetaste namnen ; Eneroth, Östros, Veronica Palm, Österberg, Nuder och – Damberg och Ylva Johansson.

Man jobbar alltså inte utan en plan som utarbetats centralt – var så säker.
Frågan är om de ledande från distriktsnivå och uppåt vågar riskera att partiet spricker om Mikael Damberg väljs.

Många bloggar  liksom bloggkommentatorer indikerar på att om Damberg väljs går de ur partiet eller slutar rösta på socialdemokraterna.

Måhända är strutsen en lämplig symbol för socialdemokraterna.

Tillbaka till framsidan