Bernt Blomgren spanar vidare efter partiledare:
(S)å här är det – nog

 Man får gå in i  de organisatoriska (s)trukturerna i socialdemokraterna för att försöka förstå vad som sker. Givetvis kan man spekulera utifrån rikspressens , läs Stockholm, olika artiklar. I dessa hänvisas till ”en källa”, ”en person med insyn” eller rundringningar till diverse distriktsordföranden/ombudsmän.

Nu senast har någon ”läckt” att Göran Persson ”ringer runt” och talar för Thomas Östros som partiledare. Före detta statsministerns agerande beskrivs också som att han ringer runt och skäller och skrämmer folk. Man undrar vad han kan skrämmas med nu för tiden?

Det är nog snarare så att detta läckts för att ”sänka”  Thomas Östros kandidatur.

Aftonbladets ledarredaktion, som ju är s-märkt, har ju förordat Mikael Damberg. Vilket spel Aftonbladets nyhetsredaktion med Lena Mellin i spetsen spelar, är osäkert.

Vad man kan utgå ifrån är att det ”skvallras” rätt mycket där i korridorerna och kontoren i den politiska huvudstaden.

Men – om man tittar på partiets ledning kan man sluta sig till att det är ett rackarspel på hög nivå – nämligen i partiets verkställande utskott.

I verkställande utskottet sitter Thomas Östros och Sven- Erik Österberg som ordinarie, och Tomas Eneroth, Mikael Damberg och Ylva Johansson som suppleanter.

Veronica Palm som förekommit som partiledarkandidat sitter i partistyrelsen, liksom Håkan Juholt, som nu dykt upp som alternativ och något av gubben i lådan.

Leif Pagrotsky och Lena Sommestad finns inte med i partiets ledning.

Alltså de som förekommer mest i spekulationerna sitter redan i verkställande utskottet eller partistyrelsen. Det kanske inte är konstigt att man försöker hitta någon bland dessa eftersom de har lång erfarenhet av det politiska arbetet. 

I vanliga fall. 

Nu är det ju inte så för socialdemokraterna efter det största valnederlaget i modern tid. Verkställande utskottet är ju de som, under Mona Sahlins ledning, utformat den misslyckade politiken. Är det då vettigt att välja någon bland dessa kan man fråga sig som utanförstående betraktare?
Knappast.

Det man ser är en kamp om makten i ”palatset” bland dem som redan finns där, och frågan är om inte den avgående Mona Sahlin har ett finger med i spelet.

Man skall veta att mycket inom det partipolitiska livet bygger på personliga relationer och visade lojaliteter – förutom givetvis sakpolitiska uppfattningar. Men det sistnämnda peciseras ju aldrig. Istället finns det bara luddiga påståenden om vänster- eller högerfalang. Men innehållet i dessa epitet blir man aldrig klar över.

Kommer Palatset att utmanas på extrakongressen? Kanske är det dags för en ”kulturrevolution” inom det socialdemokratiska partiet, där partiets medlemmar visar sin makt och pekar ut riktningen trots, för att använda en gammal kommunistisk term, ” de ledande kamraterna” , har gjort upp innan om vad som gäller, det vill säga Valberedningens förslag.

Men det är klart, Valberedningen kan ju överträffa sig själv – också. Tendens till detta finns ju då man tydligen tillfrågat Leif Pagrotsky, som tackat nej. Men, men, det har hänt tidigare att man sagt nej – till media.

Tillbaka till framsidan