K-märkt i Lidköping: Grevens eget hus
Publicerad fredag, 01 april 2011, 06:53 av Redaktionen
1672 tillkom Gamla Rådhuset genom Magnus Gabriels försorg och 1674 uppfördes ett hus för grevens egen räkning. Det som i folkmun åtminstone förr i tiden gick under namnet Grevehuset – därav Grevhusgatan som mynnar ut vid Garströms.
Det här reportaget ingår i en serie om hus som på ett eller annat sätt kulturminnesmärkta i Lidköping.
Tidigare har publicerats:
K-märkt i Lidköping:
Rådhuset ett lysande exempel Skriven fredag, mars 11th, 2011
K-märkt i Lidköping:
Schougska handelsgården – ett stycke 1700-tal Skriven fredag, mars 4th, 2011
Silvii skola – unik satsning av en person Skriven fredag, februari 25th, 2011
Bernt Blomgren spanar: Om miljöer värda att spara Skriven onsdag, februari 23rd, 2011
Bilderna är klickbara till större format.
Från början har det tomtnummer 76 enligt De la Gardieska statsplanen, men numera heter kvarteret Odin 1.
Till det ståtliga huset, som ursprungligen var försett med ett högt torn, påminner om grannhuset med gård – Schougska.
Till det ursprungliga hör också den källarbyggnad som ligger utmed Mellbygatan.
Den stall- och ladugårdsdel som låg i södra delen av kvarteret revs i samband med ombyggnaden på 1970-talet då Systembolaget flyttade hit.
Sin nuvarande exteriör fick Grevehuset förmodligen i mitten av 1700-talet. Flygeln utmed Kylandersgatan tillkom antagligen under mitten av 1800-talet.
Grevehuset var liksom Schougska en av de stora handels- och köpmannagårdarna i staden. 1873 köpte järnhandlaren E. J. Magnusson gården för bostads- och affärsändamål, efter att tidigare haft det sistnämnda förlagt i några av bodarna i Gamla Rådhuset – faktiskt där Rådhuskonditoriet nu ligger.
”Magnussons” är en av dessa affärsverksamheter som levde upp av den från mitten av 1800-talet tilltagande mekaniseringen av samhället, i synnerhet jordbruket. De kringliggande slätterna kunde från samma tid, mitten av 1800-talet, börja exportera spannmål till det ännu industriellt expanderande England – särskilt havreexporten var betydande.
Lidköping hade också en lokal handelsfördel – varorna, exempelvis de som en järnhandlare förde, fraktades hit per båt vilket gjorde varorna billigare.
Magnussons Järnhandel hade sin verksamhet förlagd i Grevehuset i 100 (!) år. 1974 flyttade företaget den till dåvarande Jubels lokaler.
”Magnussons” var på sitt sätt en av institutionerna i staden.
Numera är det Axel Erikssons Bokhandel som bedriver sin verksamhet här.
Och i källardelen vid Mellbygatan ligger Theresia Hvorslevs silversmide ”Silverknappen” ; namnet tager efter att, enligt traditionen, Karl XII låg lik där under hemfärden till Rikets Huvudstad efter skottet vid Fredrikshalds fästning 1718 samt att de sammansvurna svenska officerarna låtit stöpa dödskulan av en–uniformsknapp i silver.
Kanske var intåget i Lidköping med den döde hjältekonungen lika färgstarkt och imponerande som i Gustav Cederströms berömda tavla.
