Gå direkt till Nyheten (Råbäcks Stenhuggeri visas på Kulturarvsdagen)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 18 april 2024

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Råbäcks Stenhuggeri visas på Kulturarvsdagen

Publicerad Tuesday, 06 September 2011, 11:37 av Redaktionen

Gröna platser är temat för Kulturarvsdagen 11 september. Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri är väl inte det första man förknippar med just gröna platser, men som tillverkare av såväl gravvårdar som trädgårdssten satte man många avtryck i det gröna.

Idag är stenhuggeriet ett av landets bäst bevarade industriminnen och dessutom ett levande museum, där entusiaster för de gamla stentraditionerna vidare in i framtiden.  På Kulturarvsdagen visas verkstäderna i full drift med hyvling, sågning, svarvning och slipning av kalksten från Kinnekulle. Även i år kommer Sigrid Storråda till Råbäcks hamn och vikingaskeppet gör under dagen kortare turer med intresserade besökare.

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri kom till år 1888 och gravvårdar var redan från början en av huvudprodukterna, med hela 30 olika modeller välja mellan. Tillverkningen av gravstenar på Kinnekulle föll tillbaka på en tusenårig tradition och i det som kallas kyrkogårdens gröna kulturarv är naturligtvis gravvårdarna ett omistligt inslag. Fina exempel på de senaste seklernas gravkonst hittar Kinnekulleturisten på Medelplana kyrkogård nära Råbäck. 

Rosengården vid Hellekis säteri.
Bilden är klickbar till större format. Privat foto.

Sten har alltid använts i trädgårdsanläggningar världen över i alla tider. Murar, gångplattor, terrasser, socklar, dammar, bänkar och grindstolpar är några exempel, oräknat rent konstnärlig utsmyckning i sten. Ändamålen, omfattningen och stensorterna har styrts av rådande moden och stilar. Apostlagrottan och Mörkeklevs grotta, båda vid Råbäck, är exempel på hur turism byggdes med kalksten på 1800-talet, rosengården vid Hellekis säteri är en pärla från 1936 och Skövde firade sina 600 år 2001 med rondellmurar i kalksten. Efter sekelskiftet 1900 kom kalkstenen riktigt i ropet för trädgårdsanläggare i mest hela Sverige och särskilt het som trädgårdssten blev den mellan 1930 och 1965. Därefter sjönk användningen drastiskt till förmån för cementplattor och senare även marksten i cement. I mer krävande sammanhang kommer dock alltid naturstenen att försvara sin plats.