Gå direkt till Nyheten (Ett bussminne…)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 25 February 2024

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Ett bussminne…

Publicerad Friday, 25 November 2011, 21:05 av Redaktionen

En olycklig händelse i Stockholm väckte minnen hos Lidköpingsbon Peter Lundell om en busshändelse i Vinninga för nära 50 år sedan.Här återges det skrivna brevet från Peter Lundell i sin helhet

 

Hej Lidköpingnytt
Läste för ett par veckor sedan om en händelse i Stockholm där en mamma inte fick med sig sitt 4-åriga barn in på bussen när hon klivit på, detta anmäldes senare av familjen och föraren avstängdes omgående tillsvidare.

Detta väckte mina egna minnen från barndomen till liv.
Jag är född 1960 och uppväxt i Lindärva utanför Vinninga. Innan familjen skaffade bil ca 1966 var det buss som gällde när vi skulle in till “stan”, ifall vi inte valde att cykla de ca 10 km till Lidköping.

Som jag minns min egen händelse och fått den berättad så skedde följande :
Det var en solig dag, som alltid i barndomen, ungefär 1964 när mamma och jag varit i stan för att hämta mormor som anlänt med tåget från Uddevalla.

Därifrån åkte vi SJs orangea buss, vilken även hade kärra för gods på den tiden, med destination Skara. Då gick Skarabussen via Klovet i Filsbäck och vidare gamla Skaravägen till Vinninga. Som en parantes kan nämnas att Vinninga fortfarande var egen kommun och förutom dagens ICA-butik i mindre format fanns där även charkuteributik, kiosk med tillhörande bensinstation och cykelverkstad, postkontor, café, skomakeri mm.

Vår hållplats var bortanför Vinninga Folkets Hus. Den för tiden så vanliga busskuren i grön träpanel, med tillhörande rostbruna cykelställ, låg på en sandbank i kanten av tallskogen strax intill den ganska nygjorda vägen mellan Lidköping och Skara. Mamma och mormor steg av bussen men den välkände (ökände) busschauffören “Slaktarn” vid ratten, iförd sin tidstypiska vita nylonskjorta, såg mig inte…. När dörrarna stängdes hängde jag kvar med halva kroppen utanför.

Jag glömmer aldrig den kalabalik som uppstod i bussen och mina anhöriga som sprang efter när den svängde ut på stora vägen mot Skara. Slaktarn uppmärksammade efter en stund min situation och saktade in, öppnade dörrarna så att jag kunde falla ner i det djupa diket där närmast sörjande hann ifatt och kunde trösta. Sedan körde han vidare mot Skara utan en kommentar, jag glömmer det aldrig.

Så kunde det gå till för ca 45 år sedan, utan att tanken på att anmäla fanns.
Och, allt var nog inte bättre förr.

Med vänlig hälsning

Peter Lundell, Lidköping

3 Kommentarer
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
Pia Björn
Gäst
25 November, 2011 11:16

Känner igen hele vägen fån stan =)

janne59
Gäst
janne59
26 November, 2011 06:29
Svarar  Pia Björn

Samma här.

janne59
Gäst
janne59
26 November, 2011 06:28

Jag  har för mig att “Slaktarn” även körde skolbussen mellan Lindärva o N-Härene där jag gick mina tre år i lågstadiet, 1966-1969