Tore Sahlström minns:
Villas bandyprofiler under flera årtionden

När naturen går till vintervila, går Villa upp till kamp.
Inte upp till kamp emot kvalen, utan upp till kamp mot SM-finalen. Två gånger har Villa varit i SM-final, och alla goda ting är ju tre, så kanske just i år kan laget nå slutmålet. Det är svårt att spå, i synnerhet hur det ska gå i det kommande slutspelet.

 Årets Villaupplaga har ju gått fram, som en ångvält i elitserien, och dessutom har laget en trio, gigantiska profiler som Karlsson, Andersson och Bryngelsson.

Jag har tittat tillbaka i Villas bandyhistoria, och upptäckt, att det har funnits många profiler i laget. SM-finalerna 1975 och 1983 representerar de två mest framgångsrika säsongerna i Villas historia. Därför har jag stannat upp i historien vid de båda SM-finalerna 1975 och 1983,och synat dessa båda finalers Villaprofiler

Första finalen på Söderstadion 1975 mot Ljusdal kommer säkert många Lidköpingsbor ihåg Själv var jag tillsammans med tiotusen Skaraborgare på väg mot Söderstadion i ett chartrat Villatåg. Dessutom gick det ett 50-tal bussar från Lidköping. Det sattes publikrekord på Söderstadion med 17.671 åskådare. Ljusdal vann finalen med 8-4 (4-0).

Profilerna i 1975-års Villalag var snabbåkaren, och målskytten Sten-Olof ”Loli” Sandström samt eleganten och den store dirigenten Tore Skoglund. I målet stod Göran ”Feskarn” Johansson – en smidig och reaktionssnabb målvakt med de mesta otroliga räddningar.

I SM-finalen mot Ljusdal blev Tore Skoglund utsedd till bäste Villaspelare. Och ”Loli” Sandström fick guldklocka p.g.a. han vann allsvenska skytteligan detta år. En annan profil på den här tiden var Sören Öberg, som även var med i finalen 1983.

SM-finallaget 1975 hade följande uppställning:
Göran Johansson,
Bo Tagesson,
Håkan Lagesson,
Bröderna Kent och Egon Sköld,
Stefan Tärning,
Sören Öberg,
Olle Isaksson,
Mats Svensson,
Tore Skoglund,
”Loli” Sandström,
Jan Abrahamsson och
Karl-Gunnar Fasth.

Karl-Gunnar Fasth var Villaspelaren, som gjorde det avgörande målet mot Sandviken i semifinalen – en minut återstod då av drabbningen, när han grejade SM-finalspel.

Nästa anhalt blir året 1983 och SM-final nr 2 på Söderstadion, och en ny invasion av Skaraborgare till Stockholm. Nu var Villaanhängarna samlade som aldrig förr och nytt publikrekord 18.110 personer hade kommit för att se Villa mot Boltic.

Det såg bra ut ett tag. Villa snålspelade, och ”Feskarn” var briljant i målet, och gjorde sin bästa match någonsin. Vid full tid stod det 0-0 och förlängning vidtog, där Boltic vann med 5-0 och blev svenska bandymästare.

Vid den här tiden dök det upp två grabbar på bandyisen som har satt sina avtryck i Villas profilhistoria. Jag menar då radarparet Christer Kjellqvist och Mikael Arvidsson. Dåtidens (1980-talets) skickligaste bandyspelare. Två artister 
–  Micke Arvidsson målgörare, som kunde snurra upp fem-sex-sju motståndare, plus målvakten innan han retfullt enkelt rullade in bollen i nätmaskorna, och
– Christer Kjellqvist – bollhållaren, framspelaren och dirigenten samt, en skridskoåkning, som var enastående.

Detta radarpar vill jag påstå, att de drog extra mycket folk till Istadion samt andra arenor. Micke spelade 469 allsvenska matcher och gjorde sammanlagt 585 mål. Under sin aktiva tid på toppnivå spelade Micke Arvidsson sex juniorlandskamper 92 A-landskamper, vann skytteligan tre år i följd och blev vald till Årets man i bandy 1987. Micke blev även svensk mästare 1987, när han spelade för IFK Motala.

Christer Kjellqvist hann med att göra 89 landskamper, och dessutom blev radarparet dubbla världsmästare.

Vid SM-finalen 1983 spelade Göran ”Feskarn” Johansson sin sista match i Villamålet, och en enastående bandykarriär var slut som bandymålvakt.

Följande lag hade Villa i SM-finalen 1983:
Göran Johansson,
Jonas Andersson,
Sören Öberg,
Bo Tagesson,
Stefan Tärning,
Claes Malmqvist,
Mats Svensson,
Anders Karlsson,
Christer Kjellqvist,
Mats Bergkvist,
Jan Abrahamsson,
Mickael Arvidsson och
Olle Isaksson.

För att gå vidare till tränarprofiler i Villa vill jag nämna, som jag tycker, varit den bäste-nämligen Kjell”Krullen” Johansson. En tränare som hade pondus samt en enorm kärlek till bandysporten.”Krullen” hade även en förmåga att svetsa samman laget till en helhet, trots att laget hade fixstjärnor.

Utanför bandybanan eller vid sargen dyker en annan profil upp, och det är hejaklacksledaren Erik Lenhult. Han hade ständigt samma fras då han gick runt isovalen på hemmamatcherna
–Ä ni mä då? Heja Villa ett två tre…. .

Han hörde till laget på något sätt på Isstadion – Erik kunde få igång åskådarna även när Villa låg under i matcherna.

Detta var ett axplock på profiler genom åren, och det slog mig att de spelare jag har nämnt är alla genuina Lidköpingsbor. Årets upplaga av Villa profiler är inga från Lidköping. David Karlsson kommer ifrån Eskilstuna, Jesper Bryngelsson Nora och David Karlsson från Nässjö. Ska dessa ”utbölingar” hjälpa till att ta hem ett svenskt bandyguld till Lidköping på tredje försöket?

Det blir ett intressant slutspel i år, där jag tror Villa kan nå ända fram. Först gäller dock att ta sig förbi kvarten och semin, och sedan kan allt hända i en final.

Ni som läser detta, och tycker jag har glömt någon profil skriv gärna en kommentar och, tyck till om Villas största profiler genom tiderna. Ni kanske har någon annan bandyprofil som, borde omnämnas eller, som jag totalt har glömt bort?

Tore Sahlström är naturligtvis en gudasänd gåva till en osportslig och föga bandykunnig redaktör på Lidköpingsnytt. Men nu tar Tore en paus i skrivandet för att genomgå en viktig operation och vi på Lidköpingsnytt önskar honom bättring och snart tillbaka. Ni som gillar hans rader får gärna skicka en hälsning till honom som kommentar – eller per epost: redaktion@lidkopingsnytt.nu så lägger redaktören in hälsningen.

Det ska sägas att Lidköpingsnytts arkiv inte är så gammalt och de enda bilderna vi kunnat få fram är på Micke Arvidsson – bilder tagna av Tore Sahlström själv. Bilderna är klickbara till större format.

Tillbaka till framsidan