Hört på stan: Tid och otid

I rättan tid brukar det heta. En del kommer för tidigt, andra för sent.
Som reporter kommer man, kan man säga, alltid för sent. Det som hände har ofta redan hänt. Det hör till sakens natur om det är en akut händelse. Men ibland blir man sen ändå. Andra har inte riktigt alla siffror rätt i sin almanacka.

I måndags kom ett brev med erbjudanden. Numer är det ju så att man skall gå med i alla möjliga affärskedjors klubbar för att få tillgång till rabatter. Ett helt korkat system för konsumenten. Men billigt för affärskedjan som plötsligt får adresser att skicka riktad reklam. Den som inte är med betraktas inte som intresserad och får inte erbjudandena.

Sålunda var det en kedja som i måndags per post nedkom med uppgifter om återbäring och så-dant, samt erbjudanden. Bl a om resor till soliga stränder. Det erbjöds rabatter på resorna. Men så var det just det här med tiden.
Redaktören som i och för sig inte är intresserad av att ligga på soliga stränder läste ändå. Plötsligt stod det att rabatten bara gällde om avresan gjordes första veckan i april. Då, tänkte redaktören, var det ju konstigt att erbjudandet kom en hel vecka efter det man skulle resa.
Inte nog med det. Fortsatt läsning av det riktigt finstilta visade att resan skulle varit bokad senast första veckan i januari.

Det erbjudandet som kom i måndags kunde ju således ha varit gratis. Ingen kan utnyttja det ändå. Men det såg ju snyggt ut.

Det är mycket lättare att hitta fel hos andra än sig själv – så redaktören fortsätter med ett klipp ur en annons i vår papperskollega i onsdags:
… torsdag den 18 april och fredagen den 20 april är vår personal på utvecklingsdagar…

Ibland blir även redaktören en förbaskad skattebetalare. Som nu när ”ansvariga politiker” i reg-ionen använder hundratusentals – kanske miljoner – kronor för att profilera om primärvården till närhälsan. Det är så dumt att man kan kasta citroner tillsammans med ruttna tomater på politikerna i regionen som bestämt detta.
Hur oansvariga får ansvariga politiker vara? Hur kan vårdens tjänstemän acceptera detta, samtidigt som man har hur stort behov av pengar som helst, samtidigt som man beklagar att man inte har råd med mediciner till vissa sjuka?
Skamligt är det – skäms på er ni som är ansvariga för detta.
Jag brukar inte säga att någon ska ta sitt ansvar och avgå – för det är  inte att ta ansvar. Men här har politiker ljugit – de påstår att de tar ansvar för ekonomin…

Ett annat sätt att marknadsöra sig är med rättvisemärkt godis. Bilden här föreställer baksidan av det lilla godisets omslag. Vad tror ni står på andra sidan – klicka på bilden får ni se!

Obs – godiset är i verkligheten mindre än på bilden.

Till detta kan läggas en fråga från debattören Jörgen Larsson, en person som har det gemensamt att vi undviker socker. Vi är tillräckligt söta ändå…
Han har skickat en bild av en varudeklaration på en vara från ett lokalt bageri i Lidköping. Rubriken lyder Osötat. Två rader längre ned står det i ingredienserna att det är socker i degen.
Det är tur att hustru med glädje ställer sig vid bakbordet. Visserligen sätter inte hustru någon varudeklaration på det hembakta – men skulle hon lura redaktören finns det säkert en orsak…

I dag lämnar ett fartyg Grangemouth på Skottlands östsida. Lasten ska till Lidköping och består av sorterat byggavfall. Här kallas det biobränsle och skall eldas i Värmeverket i stället för olja. Det är första lasten som kommer.

Olja används som reserv i Lidköping. Det skall bli spännande att se om oljan försvinner helt som bränsle nu, det finns ju en chans med nya pannan. Men vad händer med oljepannan? Sedan kan man ju fortsätta undra varför inte det är miljövänligare att elda upp detta biobränsle där det skapats i stället för att där elda gas och olja och låta Lidköpings Värmeverk transportera det över Nordsjön och Kattegatt, Göta älv och Vänern till Lidköping.

Dagens gratulation går till en man i Japan, troligen vid namn Kamuri eller något liknande. Han har födelsedag i dag. Han blir 116 år. Det är den äldsta personen i världen med dokumenterad ålder.
Med tanke på att det om några dagar kommer biobränsle från Skottland till Lidköping kanske nedanstående ångrande skotte – en historia insänd av Bengt BG Gustavsson i Vinninga – kan vara till nytta:

Bara jag hade min fru igen, grät skotten.
– Vad hände med henne?
– Jag bytte bort henne mot tolv flaskor whisky.
– Och nu saknar du henne?
– Nej, men jag har blivit törstig igen!

God Helg.

Tillbaka till framsidan