Gå direkt till Nyheten (Tore Sahlströms möten med sportprofiler (36):
I dag Mikael Arvidsson)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 13 april 2024

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Tore Sahlströms möten med sportprofiler (36):
I dag Mikael Arvidsson

Publicerad Friday, 03 January 2014, 11:56 av Tore Sahlström

mickea_lopJag vill nog hävda att Veckans profil är en av Lidköpings allra största sportprofiler genom tiderna. Det är ingen mindre än bandy- och Villa-ikonen med mera Mikael Arvidsson.

Jag har bestämt en träff med den Gösslundafödde och bandyns superstjärna Arvidsson i hans och hustruns Lenas nyrenoverade bostad i centrala Lidköping. Micke är i full färd med att avsluta sitt arbete som arbetsledare på Park och Gata i Lidköping och skall börja ett nytt arbete inom Trollhättans kommun.

Micke började som parkarbetare för 30 år sedan och nu i dag fredagen den 3:e januari avslutar kommunalarbetaren och arbetsledaren Arvidsson sin anställning i Lidköpings kommun.

mickeastedarurDet blir mycket papper att gå genom efter 30 års lång arbetsperiod inom Lidköpings kommun. I dag fredag- gör han sin sista arbetsdag i Lidköping-nästa arbetsställe blir Trollhättans kommun.

Det är den tioårige Ove som först välkomnar mig (Arvissons golden retriever) och Micke guidar mig först runt i den nyupprustade lägenheten. Därefter blir det fika i Arvidssonska köket med bandysnack plus allt annat som den 56-årige bandyunderhållaren har hunnit med i sina händelsedigra år.

Som jag tidigare antytt så är Micke uppväxt i Gösslunda och flyttade 1964 till Dalängen. Under årens lopp har det skrivits tusentals rubriker och referat om denne bandybegåvning men den allra första rubriken kommer Micke mycket väl ihåg. Den handlade inte alls om bandy utan om en simtävling i Framnäsbadet där ”Arvid” vann bröstsimmet. Det var den legendariske sportjournalisten Mac som skrev i lokaltidningen om Mickes bravad i simbassängen och rubriken löd: Vad månne bliva?

Micke tränade simning i flera år innan andra idrotter tog vid.mickea_5

En bild på en 5- årig Mikael från hans första fotoalbum.

I tidiga år så höll Arvidsson på med många olika idrotter för vad än han provade på så visade det sig att han hade talang. Hans bästa kompisar som han höll ihop på den här tiden var Thorbjörn Fasth och Göran Gustavsson och trots att kompisen Fasth blev toppspelare i tennis så blev det aldrig något tennistävlande för Micke utan bordtennis med LBTK, handboll i LHK, simning i LGSS och höjdhoppare i LIS.

Tre matcher med HCL har det också blivit, men det tog slut efter att dottern Karin stod på läktaren och avlyssnade vad publiken uttryckte om sin far i en match mot topplaget och serieettan Alingsås. HCL ledde med 2-1 när en del av publiken utropade kör över den där bandyspelaren- han ska inte få dominera här. När dottern Karin berättade detta för sin far tyckte han att det var lika bra att lägga av med hockeyn – mycket för att slippa framtida skador i hockeyrinken.

Bandykarriären startade för Micke som 9-åring och då i Villas knatteserier. År 1969 i knattelaget Dynamo vann han för första gången skytteligan med 22 mål. Micke hade många kompisar som spelade i LAIK som bland andra AB, ”Matta” och Fasth så det var ganska naturligt att han gick till andralaget i stan. Det blev debut mot lokalrivalen Kartåsen som 14–åring och LAIK vann med 11-4 och Micke gjorde fyra mål.

Många hade nu vid den här tiden fått upp ögonen för den målfarlige bollkonstnären på isovalerna och anbuden började trilla in från många allsvenska klubbar. Det blev dock ett återvändande till Villa i mitten av 70-talet och nu börjar bandykarriären riktigt ta fart. Micke började bli ett hett stoft på tidningarnas sportsidor. Han blev även uttagen till landslagsspel utan att ha spelat en enda allsvensk match och detta blev en otrolig upplevelse för den unge ”Arvid”.

mickea-kungVänner till Hans Majestät kung” Arvid” den sextonde (Mickes tröjnummer) kom med denna bildgåva till Lidköpings egen bandykungs 50-årsdag.

Jag gör här ett lite uppehåll i Arvidssons bandyspelande och går över till den andra sporten som han höll hög klass – nämligen i fotbollen. Det var i Heimer och även SAAB Linköping som bandyskicklige Micke har spelat för. Lirade med Heimer då laget kvalade till division 2. Det var året 1982 och Micke hade då den omtyckte Lennart Svensson som tränare. Nu hade man även inom fotbollskretsar hört talas om talangen Arvidsson och IFK Göteborgs starke man Anders Bernmar hörde av sig för att värva Lidköpingsgrabben. Det skulle bli ett möte med IFK-ledningen på fina hotell Ritz i ”Götet” och Micke berättar om mötet.

– På den tiden var det populärt att gå i träskor och jeans och jag kom till hotellet iförd denna klädsel och mötte ett antal kostymklädda herrar med Bernmar i spetsen.

– Jag var synnerligen nervös inför mötet minns jag väl och fick ett anbud.

– Tyvärr var villkoret att jag var tvungen att sluta med min bandy för att få spela med Blåvitt. Bandyn var för mig så betydelsefullt och rolig då så jag tackade nej. Naturligtvis är det en sak som jag nu så här efteråt kan ångra – tänk att kunnat få spelat fotboll med Göteborg när de var som bäst.

Micke har det senaste året varit fotbollstränare för Kinnekullelaget Hällekis/Trolmen och det är ett mycket hedersamt och smickrande uppdrag för den forne bandyvärldsmästaren tycker skribenten som en gång för länge sedan spelade pojkfotboll med just Trolmens SK.

Tillbaka till bandyn och enligt Micke hade Villa det bästa laget mellan åren 1979 och 1985 med bl.a. en SM- final. Nu börjar det skrivas i tidningarna om ett radarpar i bandyn med en otrolig lyskraft och som lockar publik och håller publiksiffrorna uppe. Det är förstås Micke och hans lagkompis Christer Kjellqvist som gjorde bandyn het och särskilt då på Lidköpings Isstadion. Micke gjorde allsvensk debut som 18-åring 1975 och Christer även han gjorde sin debut i högsta serien som 18-åring 1978. De båda blev stora bandyartister som publiken runt om i Sverige kom för att se.

– Det var en rolig tid med Villa då. Jag blev själv målfarlig med det kompetenta Villalaget vi hade då. Fiskarns utmärkta långa utkast och Christers speluppfattning och framspelningar till mig som jag gjorde många mål på – bollkär som jag var.

– Inte undra på att det blev ett stort antal målskott i Villa för mig. Det var ju min största uppgift i Villa att vara målspottare, berättar Micke.

micke-a-meriter

En av många minnesvärda bandyupplevelser för Micke var när han 1987 blev svensk mästare med IFK Motala. Varför det blev spel i IFK Motala berodde mycket på att Arvidsson började gå på en trädgårdsutbildning i Norrköping. Just detta år blev IFK Motala svenska mästare för första och enda gången. Micke är självfallet glad över detta, men innerst inne tror jag nog att han hellre önskade att han under sin verksamma bandytid blivit svensk mästare med Villa.

Det är inte bara Micke från Lidköping som är svensk mästare i bandy utan även Lidköping-sonen Anders Bridholm och han kan stoltera med sex SM-guld med sitt Boltic.

Ett annan stor bandyupplevelse var första VM-guldet i Chabarovsk 1981 för Villaprofilen Arvidsson.

– Här var jag tillsammans med min radarkompis i Villa Christer Kjellqvist. Det var verkligen en bedrift att besegra ryssarna på deras egna hemmaplan inför 50.000 åskådare borta i Sibirien – det är något av det största som hänt i min bandykarriär, skildrar Mickes sitt första VM-guld.

Nu har inte allt varit positivt med bandyn utan ”Arvid” har drabbats av många skador i sitt bandyspelande. Han fick ta mycket stryk med sitt spel som målspottare-det gällde ju hela tiden att få stopp på den snabbskrinnande Micke. Skador på nyckelben, ljumskar och fingrar avslagna och många andra skavanker och så den svåraste åkomman nämligen tarmskadan under en vänskapsmatch i Moskavas inomhushall mot Ryssland 1988. I en juste duell mot ryssen Shakalin ramlade Arvidsson så olyckligt över sargkanten att det blev inre skador på tunntarmen. Först var det tal om ambulansflyg hem till Sverige men läget var sådant att man insåg att det bästa var att göra operationen i Moskva. En livrädd Arvidsson fick transport till ett sjukhus där en kirurg tog bort en bit av tunntarmen. Det tog nästan ett år för den trettio kilo mindre ”Arvid” att komma tillbaka till den spelarnivå han höll innan den inträffade tarmskadan.

mickea_svv_skadadaDenna bild är tagen i Tingvallas korridorer efter ett nyckelbensbrott som orsakades i en match mot Boltic. En förtvivlad och gråtande Micke såg sina VM-drömmar försvinna.

En annan skada som skribenten kommer ihåg var när Bolticspelaren Pelle Tognér under en match på Tingvalla gick hårt åt Micke och han bröt nyckelbenet. En gråtande och upprörd Micke åkte av banan och han trodde då att en medverkan i Oslo-VM var en omöjlighet och i tidningarna beskrevs det som ”Överfallet i Karlstad” där Arvidsson uttalade hårda ord om händelsen.

Som en liten parantes så har jag en klar minnesbild av denna händelse när kvällstidningen Expressen tog med sig Pelle Tognér från Karlstad hem till Mickes dåvarande bostad i Majåker på ett försoningsmöte i paret Arvidssons kök. En bild blev tagen av mig där de båda skakade hand och allt var frid och fröjd hos Micke och i Villalägret.

Mickes nyckelbensskada repade sig bra och ”Arvid” kunde till slut vara med i Oslo-VM 1985.

Efter sin aktiva karriär har det blivit tränaruppdrag för Micke i Villa, Kålland och nu Lidköpings AIK och han tycker att LAIK sköter samspelt bra med Villa.

– Vi vet att vi får spela andra fiolen i Lidköpingsbandyn, men det finns inte så många bra bandyspelare tillgå nu så det klaffar bra att spelare som inte platsar i Villas A-lag får chansen att spela i LAIK och att bra spelare I LAIK får möjligheten att prova på elitseriespel i Villa, säger Arvidsson om sin tränarroll i LAIK.

Att släppa bandyn är nog helt otänkbart för Micke och nu har ännu ett skäl att ägna sig åt röda nystanets spel när barnbarnet William Arvidsson visar talanger och som nu har blivit uttagen till svenska P15-landslaget. Enligt Micke har han bandytalanger precis som pappa Martin och farfar Mikael så namnet Arvidsson lär vi även i framtiden med hög sannolikhet få se på bandyarenorna och på tidningarnas sportsidor.

mickea-isstadionHär på Isstadion bjöd Micke publiken och även oss pressfotografer många gånger på härliga bandyshower.

– Han är riktigt bra och det kommer bli jättekul att följa honom i framtiden, säger en strålande stolt farfar ”Arvid”.

Det är många ledare som ”Arvid” har haft genom åren och på frågan vilka som betytt mycket hans idrottsutövande kommer några bekanta namn fram.

– I fotboll är det Lars ”Kaggen” Wennerholm och ”Buck” Axelsson och i bandyn ”Krullen” Johansson och Per-Anders Gustavsson. Per-Anders satte en annan dimension på träningarna och den störste ledaren i svensk bandy var Håkan Sundin. Håkan var en underbar ledare och hans kunnighet var makalös.

– Jag kommer ihåg en match med Villa mot Örebro på Vinterstadion där jag gjorde en dålig match och det stod i kvällstidningarna att jag var ur form. När Håkan hade läst detta ringde han till mig och sa att – fokusera du på ditt Villa för du är given i landslagstruppen. Han trodde på mig trots en dålig match. En underbar ledare som gick ur tiden alldeles för tidigt, tycker Micke.

mickea-exprEtt tidningsurklipp från 1985 när Expressen ordnade ett försoningsmöte hemma hos Arvidssons på Majåker.
Fotograf: Tore Sahlström

Alla som var på Isstadion och såg Villa kommer säkert ihåg en man som alltid hade samma remsa utropande ur sin lilla megafon med orden ”ä ni mä då – Heja Villa ett två tre…” kom det från den alltid närvarande hejaklacksledaren Erik Lenhult. Micke berättar att han brukade hålla till på Arvidssons kant och vid flera tillfällen under matcherna bistod Lenhult Micke och även Fiskarn med tenor eller dominotabletter.

Det lokala och riksbekanta namnet Mikael Arvidsson har också betytt att han har fått en massa jippoerbjudanden att delta i och jag frågar ”Arvid” vad har varit det mest tokiga du har ställt upp på?

– Det var när ballongdansen var så populär. Ett jippo på Folkets Parks utescen att inför 2.000 åskådare dansa ballongdansen – endast iförd en trenchcoat. Det var jag och Börje Brelid, Janne Thorsell och Fiskarn som utförde detta helt galna uppträdande. Så här efteråt tänker jag – hur jag kunde ställa upp på detta spektakel?

– Sedan har jag en sommar varit med TV4 och testat olika saker såsom att mjölka kor och åka raggarbil i Mariestad –Ja, det har blivit en hel del tokigheter som man har ställt upp på, säger Micke av allt det som han har framträtt på utanför isovalerna.

Micke berättar att han har fyra fulla plastsäckar och ett 30-tal klippböcker med artiklar som handlar om honom och än i dag hör flera av sig. Innan jul kom det en bok nedimpad i Arvidssons brevlåda. En bok som pastorn i Tibro missionsförsamling den 82 – årige Bengt Kindbom skrivit och heter ”Min stund på jorden”.

I boken finns en bild på Micke och där pastorn skriver följande: ”Jag önskar Mikael Arvidsson och dagens bandylag i Villa god fortsättning och Guds välsignelse. Hoppas vi sist får mötas i det land där segern för alltid är vunnen.”

En annan författare som nu är högaktuell och som har berättat att Micke är hans idol är skaparen av boken ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” Jonas Jonasson. Det var under bokmässan i Göteborg på en offentlig intervju som författaren Jonasson berättade att Micke var hans stora idol. Det kan påpekas att Jonasson under många år varit sportjournalist på Expressen och har troligtvis ett flertal gånger skrivit om Villaikonen.

mickea-dumpadstaty

Vid kommunens förråd ligger en dumpad 2,5 ton Arvidsson och ruttnar bort-fast den levande Arvidsson blir aldrig rutten utan är still going strong.

Lidköpings store bandyartist förärades 1996 med en fyra meter hög trästaty utanför Istadion. Den 2,5 ton tunga Micke stod där vakande över stadion, men 2007 klarade den inte längre vädrets makter då den blev rötskadad.

mickea-oveOwe och Micke kan konstatera att det bäst bevarade på den fyra meter höga trämonomentet är ABC-skidskorna.

Så Micke är väldig unik på det sättet att han har överlevt sin egen avbild men det gör bara riktiga legender.

När bandysäsongen är över för Micke blir det en hel del golfspel på somrarna och mycket tid ute vid parets sommarstuga vid Naven på Kållandsö men även på sommartid blir det säkert en del bandysnack då Micke har grannar som ”Krullen” Johansson och ”Nöne” Gustavsson ute på Kållandsö.

Som läsarna förstår så finns det ytterligare mycket mer att skriva om Micke men jag avslutar med några personliga meningar om denne bandyvirtuos:

Arvidsson var en bandyartist som man sällan får skåda – en bandybohem som gjorde det där lite extra på banan och det syntes att han älskade sin sport. Ett enormt spelsinne och en fartfylld skridskoåkning bidrog till att han blev Lidköpings och en av tidernas bäste svenske bandyspelare. Jag tycker att nu när trästatyn ruttnat bort att man borde kalla Sparbanken Lidköpings Arena istället för Arvidsson Arena. I Sandviken heter arenan Göransson Arena (Göransson är en stiftelse som skänkt arenan till Sandvikens kommun) så kan inte då Sparbanken ”bjussa” på namnet Arvidsson- Det är väl en utopi men visst vore Micke värt detta så, mycket PR som denne man har gett Lidköping och bandyn genom alla år.

mickea-kommunalarbTidningen Kommunalarbetaren uppmärksammade också Micke Arvidsson – han började jobba vid Lidköpings kommun för en månadslön på några tusenlappar. Reportaget är från 1988.

 Bilder i Lidköpingsnytt får inte kopieras eller på annat sätt användas i andra medier utan tillstånd.