Debatt: Dags att skära fettet ur fläsket
Sluta dopa kommunens budget!

Med radikala förslag om en öppnare redovisning av kommunens inkomster och utgifter tror tre av stiftarna till Partiet Det Hållbara Alternativet, (a), att hushållningen med pengar kan ökas. Kommunens kapital borde enligt artikeln kunna investeras i infrastruktur.

Dags att skära fettet ur fläsket

Att Lidköping är en av Sveriges rikaste kommuner har vi en man att tacka för, hans namn är John Hedin. Hedin arbetade som ung på Lidköpings Mekaniska Verkstad där han
anställdes som ingenjör 1897. Hedin rationaliserade snart verksamheten, införde serieproduktion och under Hedins ledning ökade lönsamheten. När Hedin blev ägare till LMV och företaget började specialisera sig på verktygsmaskiner behövdes elektrisk kraft för att följa med i utvecklingen, ångmaskindriven el var inte lika effektiv. En satsning på elenergi var nödvändig ansåg Hedin.

Först riktade man blickarna mot Trollhättefallen, kvarnägarna i Flian och slutligen Gullspångsfallen. Hedin hade sin stad med sig när det gällde framtidens energi och fullmäktiges dåvarande ordförande PJC Lundgren stöttade Hedin.

Fler andra intressenter som låg utmed vägen till Gullspång konsulterades för att vara med i satsningen. Det gick inte helt smärtfritt men till sist lyckades man köpa Gullspångsfallen och sedemera bildades kraftbolaget Gullspång-Munkfors. 1908 invigdes det nya kraftverkbygget. (Tore Hartung också infört i NLT juli och augusti, 2000)

Tanken från Hedins sida var att förse Lidköpings industrier med billig elkraft – som också var framtidens elkraft. Som nuvarande Lidköpingsbo kan man avnjuta Hedins snilleblixt genom att bo i en rik kommun som satsar på sina invånare. Aktievärdet steg och aktieägarna fick god utdelning, försäljningssumman blev hög när bolaget såldes, något som gynnade oss i Lidköping. 1997 bestämde Kommunfullmäktige att Gullspångsaktierna skulle säljas och denna vinst benämns numer med Gullspångskapitalet.

Enligt kommunens egen hemsida ligger våra kostnader för olika verksamheter över genomsnittet med jämförbara kommuner när det gäller kultur och fritid, handikapps- och barnomsorg, gymnasiet och individ- och familjeomsorg.

Vi ligger under genomsnittet med jämförbara kommuner för grundskolan, infrastruktur och skydd.

Borde vi inte prioritera grundskolan mer som har skolplikt och exempelvis skyddet av vårt vatten? Prioriteringsordningen här borde förorda skola, omsorg och skydd för miljö och hälsa.

Vi har dessutom låga taxor för el, vatten och fjärrvärme med jämförbara kommuner vilket innebär att vi i Lidköping har utrymme för att ställa om till hållbara alternativ. T.ex alternativa bränslen istället för importerade sopor i vårt fjärrvärmenät.

I kommunens resultaträkning räknar vi med en finansiell intäkt på cirka 65 miljoner från kapitalets avkastning varje år. Vi har en negativ budget som är underbalanserad med flit.
Gullspångskapitalet tillåter att vi dopar vår budget och vi gör den 3-4% för stor. Det är dags att ha lite sans och en budget i balans!

Sålunda kan man konstatera att det är tämligen enkelt att vara kapten på en skuta och styra densamma i solsken. Lite återhållsamhet och prioriteringsordningar borde vara en självklarhet när man styr en kommun.

Vad händer den dagen börsen vänder?
Vad skall man prioritera att investera i?
Infrastruktur som nya och dubbla spår mot Göteborg är en vettig, realkapitalinvestering – en hållbar satsning som är en win-win-situation hur man än vänder på den. Att säkra kapitalet i en högre andel säkra värdepapper är en annan viktig prioritering.

Vi skall i första hand fokusera på det som vi är styrda att göra enligt lag, såsom skola, utbildning, sjukvård, miljömål e.t.c. I andra hand på fritidsverksamheter mot specialintressen, i sista hand på skrytbyggen i likhet med Hamnstaden som är framtagna ur snabba och billiga/kortsiktiga lösningar som blir väldigt mycket dyrare på lång sikt.

Vad gäller driften finansieras denna som bekant främst via skattemedel. Vi har en skattesats på 20.86 i Lidköping 2012, den skall inte bli högre. Men var kommer skattepengarna ifrån? Risken för slöseri är stor när politiker och byråkrater glömmer bort att varje skattekrona de spenderar kommer från någon som arbetat ihop den. Det finns det man ser och det man inte ser (Borgs, Martin; 365 sätt att slösa med dina skattepengar, 2013).

Ett sätt skulle kunna vara att ha en transparens i verksamheten, alla transaktioner som kommuner, landsting och myndigheter gör ska kunna kontrolleras av varje medborgare på nätet. På så sätt kan medborgarna i hela landet granska hur deras pengar används. Gör politikerna rätt prioriteringar? Då kanske Säpo inte får ha sina fester med James Bondtema för skattebetalarnas pengar? Då kanske inte Hovby Flygplats hade fått så många miljoner i drift under så många år?

Man är pedagogisk på kommunens webbsida och hänvisar till vad en hundralapp skatt går till, 6 kronor går till övrigt, med en liten stjärna på
som hänvisar till vad – kommunstyrelse, räddningstjänst osv.
6 kr på varje hundralapp skatt blir ganska mycket pengar om man tänker på alla hundralappar som kommer in?

Ett annat sätt är att tillsätta en folkvald slöseriombudsman som kritiserar vad pengarna används till. Kanske någon då skulle stoppa kommunpolitikerna att bjuda på middagar
eller åka på x antal representationsresor och istället låta undersköterskorna få nya arbetskläder? Kanske man då skulle anställa specialpedagoger/pedagoger/elevhälsa på
skolorna istället för nya chefsposter och administratörer? Hamnstäder och arenor kanske skulle byggas för alla människor och alla kultur- och fritidsutövare, inte bara för bandyn
och de bättre bemedlade?

Ett tredje sätt är krav på personligt ansvar för sina prioriteringar när man sitter och behandlar skattebetalarnas pengar, 300 tkr hit och 400 tkr dit, bara det att man inte skriver
ut siffrorna gör det mindre tydligt och skapar en känsla av sifferlek.

För det fjärde, vad skulle hända om skatterna blev synligare?
Den som tjänar 25.000 kronor före skatt betalar sammanlagt 17.200 kronor i olika skatter (snitt beräknat på
Sveriges kommuner). Mycket används till rätt saker, men mycket slösas också bort.

För det femte, att politikerna får redogöra för alternativkostnaden, m a o den nytta som pengarna skulle skapa om folket fick bestämma över dem själva.

Det finns ingen sedelpress i riksdagshuset eller i kommunhusen, om alla fick betala in sin skatt när lönen kommer så skulle man nog vara mer intresserad av vart pengarna tar
vägen (Borgs, Martin; 365 sätt att slösa med dina skattepengar, 2013).

Slöseriet med skattepengar kan stoppas genom:

att tillsätta en folkvald slöseriombudsman som kritiserar
att kommunen lägger ut sina transaktioner digitalt
att kräva personligt ansvar av våra folkvalda
att politikerna är tvungna att redovisa alternativkostnaden
att göra skatterna synliga

Det är dags att skära fettet ur fläsket och vara rädd om våra pengar. Det är dags att se ur skattebetalarens perspektiv. Det är dags att vara ”ingenjörer” istället för ”ingengörer” för Lidköping och göra lika smarta prioriteringar som John Hedin en gång gjorde för vår stad.

Först då kommer vi att vara en rik kommun såväl kapitalt som humant – på ett långsiktigt och hållbart sätt – oavsett om börsen går upp eller ned!

Veronica Berling
Linda Nieuwenhuizen
Miroslawa Trendovicz-Hanson

Tillbaka till framsidan