Hört på stan: Mellodramatiskt

Dramatikens dimma tätnar över Lidköping. Oroligt väntar musikkapitalet på beskedet: Vilket dator är snabbast och röstar bäst i omröstningen? Vilka artister har anlitat telefonuppringare? Kommer Lidköping att dras in i tragiken.
Sorgligt nog har det hittills varit fusket som blivit det viktigaste för journalisternas besök i Lidköping.

I själva verket är det oklart hur många som vet vilka som tävlar. Om man ber någon räkna upp vilka de åtta artisterna är – då blir många svaret skyldigt. Det är ungefär som att fråga om de sju dvärgarna. Alla vet vilka de är men det är för många omöjligt att komma på alla sju i en följd.

En gång i tiden när redaktören sysslade med segling skulle sju optimistjollar namnges. Det bestämdes att de skulle få namn efter de sju dvärgarna. Mötet var enigt om detta, men det höll på att sluta med att det bara blev fem jollar…
Det var en liten dammig lokal där mötet hölls. Någon började nysa. Visst ja, så fick Prosit sitt namn också. Men den sjunde. Glömmer försökte någon lustigkurre. Efter en stund kom ett barn in och frågade vad som pågick. Efter förklaring för barnet så rabblade detta upp alla sju namn i en följd. Minnet är bra men ganska kortvarigt ibland…

Så är det med artisterna. Dessvärre är det inte så lätt att komma ihåg orterna där Mellon gjort sina besök heller.

Och det här med röstande datorer – det är inte så svårt att ordna. Nästan alla program med en kalender/almanacka kan programmeras för  att ringa eller sms:a. Programmen finns alltså gratis på nätet.
Det är för övrigt ett utmärkt exempel på att internet och datorer inte kan användas för att genomföra val och omröstningar. Tekniken är inte tillräckligt säker. Och det är ett skäl till att Lidköpingsnytt sedan flera år slutat med att låta läsarna rösta.
Kan man göra robotdammsugare kan man greja en robotröstare.

Redaktören ber att få tacka för gratulationerna. Redaktören har som gotlänning hedrats av kungahuset. Gotland har fått en hertiginna. En gång i mitten av 1800-talet hade Gotland en hertig – vill minnas att det var sonen till en av kungarna Oscar, men är lite osäker. Västergötland har det ju väl beställt med kronprinsessparet.
Nu är det inte självklart att det här är något redaktören funderar så mycket på. Frågan är ju om hertigarna har någon som helst betydelse längre. Landshövdingar kan vara nyttiga – om dom vill. På lilla Gotland har vi flera gånger haft landshövdingar som ansett sig vara gotlänningarnas röst mot regeringen – och inte tvärtom. Det har ofta givit bra resultat. Sådana landshövdingar är bra att ha. Hertigar kan förstås ägna mer glans åt tillställningar. Som kronprinsessan. Men om hon ”bara” vore prinsessa. Hade det varit skillnad.

En med riktig krona – dock inte kunglig – träffade redaktören på i lördags nära Blomberg.
Den tycktes nästan van med människor – det var nära att redaktören bett den säga omelett.

Befolkningsutvecklingen i Lidköping, ja hela Skaraborg, är inte vad man önskar. Visst, flera kommuner inklusive Lidköping, Skövde och Falköping (de största orterna) ökar. Men det går sakta, och statistiken visar också att det går allt saktare. Inget tyder på att det inte räcker med att prata om att Lidköping skall nå 40.000-strecket i invånarantal de närmaste åren.
Folkökningen i Lidköping var ganska stor under 2013. Ändå tar det med den takten nio år innan Lidköping når 40.000 invånare.

Nu vill det till att partierna grubblar och utarbetar förslag på strategier för att öka invånarantalet. Som läget är nu är Skaraborg en mjölkko åt Göteborgstrakten – vare sig man vill eller inte. Bland det som Lidköping måste titta på är att skapa ungdomsbostäder. Det funkar inte att bara satsa på trygga boenden för äldre, och tro att dess hyresgäster kommer att sälja sina villor till unga. Många unga i Lidköping dras in i en vuxenvärld för tidigt – genom att de måste satsa avsevärt kapital på att skaffa ett boende samtidigt som de kanske har tuffa studielån. Det är ändå bara ett exempel.

Nu, invänder någon, att det inte är billigare att bygga ungdomsbostäder än att bygga seniorboenden. Ja, det beror väl på det vad som räknas in. Trygghetsboenden innehåller en hel del saker som är viktiga för äldre personer – men som skulle stå helt tomma i ungdomsbostäder. Standarden skulle kunna vara annorlunda – pentry i stället för kök o s v.

I Lidköping tar kommunen ut en borgensavgift från AB Bostäder. Detta som ersättning för att kommunen gått i borgen för lån. Avgiften var förra året 900.000 kronor. Man kan undra hur långt det skulle räcka för att ränta och amortera på ungdomsbostäder?
Dessutom kan man ju undra om AB Bostäder skall behöva betala i borgensavgift för att  man använder kommunens egna bank.

Lidköping har en utmärkt strategi för landsbygdsutveckling, för turismutveckling finns strategier som gäller även för Götene och på sikt kanske även för Mariestad. Samma ambitioner måste finnas när det gäller ungdomar.
Ambitionen borde för övrigt även gälla näringslivet. Med stora ord och ambitioner lyftes näringslivsfrågorna bort från kommunledningen till ett bolag häromåret. I praktiken flyttade näringslivsfrågorna två dörrar längre bort i kommunledningskontoret.

Veckans bildfråga i Lidköpingsnytt handlade om kapellet i Källby. De medförde följande bekännelse från en av lösarna/läsarna:
– Här var jag som ung med om att palla upp hjulen på predikantens Looyd utan att han upptäckte det innan han skulle köra iväg. Har nog aldrig senare hört nån gasa så utan att bilen flyttade sig. Fantastiskt kul för oss ungdomar naturligtvis.

Veckans vits kommer som vanligt från Bengt BG Gustavsson i Vinninga:
En förbipasserande kastade ett mynt åt den blinde mannen men missade skålen framför honom. När tiggaren sträckte sig efter slanten och fångade den sa givaren:
– Jaså, och jag som trodde ni var blind.
– Nä, inte är jag det inte. Jag vikarierar bara för den som brukar sitta här mens han är på bio.

God Helg. På söndag är det fastlagssöndagen.

Tillbaka till framsidan