120 volontärer gläder äldre
Publicerad onsdag, 04 juni 2014, 11:08 av RedaktionenInte mindre än 120 personer utgör en extra resurs för att sätta lite trevlig kant på tillvaron för äldre i Lidköping. På tisdagen tackade Lidköpings kommun för hjälpen genom att bjuda alla på kaffekalas i det Servicecenter som finns i anslutning till nya biblioteket.
– Det är inte äldreomsorgspersonal, utan bara människor som kommer till äldre på äldreboenden, kanske spelar spel, fikar, tar promenader, säger Lena Fick som tillsammans med Eva Gustavsson och Toril Byman sköter om verksamheten från kommunens sida.
– Volontärerna är bara till för att göra lite extra – inte för att utföra personalens uppgifter.
Det handlar om att komma till äldreboenden i olika former. Bara ett fåtal med hemtjänst har besök av volontärer.
Nästan alla volontärer är själva pensionärer som lägger några timmar i veckan på detta frivilliga uppdrag. Men det finns också två 13-åringar med i gruppen.
Omkring 75 personer kom till tisdagens träff- med musik och kaffekalas. Lena Frick var själv en av dem som serverade volontärerna.
En glädjande artikel i mitt tycke.
Håller med dig fullständigt. Har själv arbetat i vården och tidsbrist styr så man kan inte hinna med att spela spel osv. Jag fick skäll och ovett för att jag tog ut en dam i rullstol som vädjade till mig om en vårpromenad när jag arbetade i hemtjänsten. Jag lyssnade till hennes önskemål, för hon sa ”kan vi inte ta en snabbstädning idag, jag är ju själv och ligger bara på sängen mest så det hinner inte bli så smutsigt”. Jag tyckte att det var ju i alla fall hon som betalade för sin tid och att få lite frisk luft är väl också en del av vårdandet? Hon fick tussilago med sig hem från promenaden och denna promenad pratade hon om och gladdes åt en hel månad. Ibland spelar det ingen roll om du har 1 eller 10 barn när de inte kommer. Hennes enda sysselsättning i sin ensamhet var att mata fåglarna utanför köksfönstret. Det var en dag jag skulle handla åt henne och då ville hon att jag skulle köpa en slät krans. Ensam som hon var frågade jag glatt om hon skulle få besök. Nej den skulle hon ha till fåglarna. Sorgligt!