Hört på stan: Tid – en ändlig resurs
Publicerad fredag, 29 augusti 2014, 11:59 av Björn SmitterbergTiden går, och vi kan inte stoppa den. Ändå är tiden något påhittat fiktivt. Den påverkar oss alla, och även om tiden är oändlig så brukar vetenskapare säger att det är den enda resurs som inte är förnybar. När jag skrivit detta ord har den tiden redan försvunnit från mig.
Hur länge är vi unga egentligen. Många i redaktörens ålder känner sig unga till sinnet – även om det börjar visa sig ett eller annars ålderstecken. Minnet exempelvis. Men det tycks vara samma ord man tappar bort hela tiden. En kväll i veckan tog redaktören paus och besökte en strand. Dagen därpå var namnet på stranden borta – utsuddat ur medvetandet. Ut i korridoren och fråga: Vad heter den fina stranden vid Hindens rev? Svaret kom direkt förstås. Nu skulle redaktören skriva namnet igen – borta!
Svalnäs. Alla kommer på det direkt – men inte redaktören.
Om tiden kan också sägas att en av Lidköpings – enligt uppgift – äldre reklamskyltar är en klocka utanför Andréns Ur på Grevhusgatan. Häromkvällen kom redaktören gående och ser att klockan stannat.
Men, inte glömmer väl en urmakare att sköta sin stora klocka? Redaktören gick en bit till, passerade butiken men vände sig om, tittade på klockan om den stod still även på andra sidan.
Då ser redaktören, det här är inte urmakaren som glömt sig. Det är någon medborgare som tyckt till om klockan och förstört den. Krossat glas bl a. Så onödigt att förstöra klockan – och så modig förövaren måste känna sig inför andra. Tänk att våga förstöra en klockan strax efter halvtre en natt… (Om nu förövaren läser detta så är det bäst att påpeka att det där med modet – det är ironi. Förövaren kan hämta citronpris hos redaktören.)
Det ska nämnas att i dag är tiden tillbaka på gatan – klockan är lagad.
Brukar du fotografera din mat när du äter ute?
I så fall gör du dig lätt impopulär – inte bara bland restaurangens personal utan även bland andra matgäster. Överhuvud taget upplevs det irriterande av matgäster när någon använder mobiltelefon eller kamera.
I själva verket är det inte heller helt lagligt att ta bilder inne på en restaurang, och framför allt inte att publicera dem i något media. Det krävs tillstånd av krögaren.
Det finns en nättidning för krögare och restaurangpersonal, den heter Bookatable. Den har låtit gör en undersökning som visar att 44 procent av matgästerna på restauranger tycker det är mycket oartigt när någon använder sin mobil på restaurangen. Mer än var fjärde anser att det stör konversationen i lokalen. Lika många erkäönner att de använder måltiden till att uppdatera sin status.
Nästan var femte säger att de vill ha förbud för mobilanvändning på krogen.
Ett närliggande problem är ju familjehögtider, skolavslutningar och liknande.
På skolavslutningar fotograferar föräldrar hej vilt – utan tanke på vad som finns på bilden. Huvudsaken är att egna barnet är med. Om det sedan råkar komma med barn som lever under skydd på bilden som sedan hamnar på instagram eller facebook – det struntar man i.
För övrigt blir det allt vanligare att det i inbjudan till bröllop står: OBS Fotoförbud under vigseln – lämna gärna mobilen hemma.
Sensmoral: Låt inte andras fina minnen bli dina – publicera dem inte. Ta inte bilder hemma hos andra, publicera dem inte så tjuven kan se dom.
Det finns så mycket roligt man kan göra med telefoner och kameror. Redaktören föredrar kameror. Mobilers kamera ger oftast sämre, grynigare bilder än en billig kamera. Smart är att köpa en billig riktig kamera och en billig mobiltelefon.
Raoul Wallenbergdagen ”firades” i veckan med nya illdåd av extrema islamister, ukrainare och ryssar, bland många andra. Det borde ha handlat om civilkurage och fred.
Kameror…
I veckan har redaktören varit i tidsnöd ett par gånger. Därför använde redaktören sinn lilla paddliknande dator på lite ovanliga platser. Artikeln var nästan färdig – då slocknade maskinen. Fullständigt.
Redaktören håller sig med två kameror. En lätt men ändå ganska avancerad för att ha i fickan, samt en tung (1,6 kilo med objektiv). På torsdagskvällen skulle redaktören till Kållandsö för att referera en tillställning. Kvällstid, lite trötthet; Den lätta kameran fick duga. Men den dög inte. För andra gången under redaktörens tio år med Lidköpingsnytt havererade en kamera.
Det blev ett textreferat utan bilder…
Festivalfesten…
Så är det mesta av sommarens framträdanden på Dina-Scenen avklarat. Det mesta har varit mycket bra. Men varför i all sin dar har man så hög volym? Det är en ansenlig mängd decibel som skickas ut över parken, så starkt är det så att man hör bäst när man närmar sig den del av parken som är nära Esplanaden. Men då ser man ju dåligt. Kanske ska scenen kompletteras med storbildskärmar så man slipper stå så nära. Edda Magnarsson är ett exempel, hennes lite försiktiga låtar, nästan visor, dånade ut ur högtalarna så många satte i öronpropparna för att få se henne.
Nu ropas ut att nästa års festival kan kompletteras med en Pridefestival. Redaktören förstår inte vitsen med att göra reklam för olika former av sexuell läggning. Att det inte skall förekomma annat än jämställdhet är väl inte konstigt. Men nu tycks det var på modet att visa sig tillhöra en eller annan kategori. Varför då?
Ordet feminism är också lite besvärligt, och oklart för många vad det egentingen står för – vad är det för fel på ordet jämställdhet?
Under sommarens regn har redaktören fått 13 millimeter varje gång i regnmätaren. Till slut blev redaktören misstänksam – och det visade sig vara en spricka i glaset (plasten). När nivån nått 13 millimeter rann det över.
Nu har en ny regnmätare anskaffats och monterats. Men man kan inte lita på kineserna. Det har inte kommit en droppe i regnmätaren trots att den varit på plats sedan i måndags.
Ni har väl hört om gubben som blev irriterad på att hans regnmätare alltid svämmade över. När det kommit mer än 40 millimeter kunde han inte se hur mycket det kommit. Gubben kom på en lösning – han köpte en regnmätare till och satte bredvid…
Redaktören gläds också över läsarna. Varje månad är det nu cirka 50.000 unika läsare av Lidköpingsnytt. I augusti har det passerats med råge. Det har gjorts mer än 2,2 miljoner besök av läsare som läst Lidköpings sidor 9,25 miljoner gånger. Det är mer än någonsin tidigare. Antalet nya unika läsare har ökat kraftigt det senaste året.
Dagens apelsinpris:
går till alla de lokala politiker som ägnar timme efter timme åt att sprida demokratins budskap vid valstugorna.
Bengt BG Gustavsson är en man att lita på – här kommer veckans vits:
– Ät upp din brödskiva, lille Nils!
– Varför det?
– För att du vill bli stor och stark.
– Varför ska jag bli det?
– För att du ska växa upp och orka arbeta?
– Varför ska jag arbeta?
– För att förtjäna ditt bröd.
– Men jag vill ju inte ha något bröd!
Vi tar en extra – hyperaktuell om bonden som lyssnade på talen vid valstugorna på torget:
– Det är synd att talarnas anförande inte kan spridas på åkrarna för då skulle vi få rekordskörd nästa år.
God Helg