Tore Sahlström kåserar över en promenad:
”Löfvens tid” har nu börjat dominera i Munkängarna.
Publicerad torsdag, 09 oktober 2014, 10:48 av Tore Sahlström
– Många tycker att hösten är ganska onödig. Den är mörk kall och tråkig och, bara en lång väntan till att julen ska komma. Däremot andra som jag själv, njuter på hösten av all den färgprakt som, lövträden bjuder på.
Så inleder Tore Sahlström sitt kåseri som han kompletterat med flera bilder.
Många tycker att hösten är ganska onödig. Den är mörk kall och tråkig och, bara en lång väntan till att julen ska komma. Däremot andra som jag själv, njuter på hösten av all den färgprakt som, lövträden bjuder på.
Det känns glädjande att få se de mustiga färgerna och kunna andas frisk luft. En underbar skön oktoberonsdag åkte jag till Munkängarna på Kinnekulle för att skåda höstens färgprakt- då löven som mest för tillfället har övergivit sina platser i träden. Munkängarna är ju mest besökt på vårkanten med otaliga besökare, men, nu på hösten kan man alldeles ensam strosa i de trollska skogsängarna.
Alla årstider har sin charm och, Munkängarna har många olika ansikten beroende på årstiden.
Munkängarna har fått sitt namn redan på 1400-talet då Råbäck tillhörde Vadstena kloster.
Här finns nästan alla lövträd representerade som al, ask, bok, ek, lind, rönn och björk. Den höstliga lövpromenaden börjar vid det rivna Turisthotellet.
Av det ståtliga turisthotellet återstår bara i dag en stenmur.
Nu återstår endast en stenmur som, påminner om det gamla tjusiga hotellet. Själv kommer jag ihåg att som, en liten parvel på 50-talet fick följa med mor och far till hotellet när Sveriges Radios enda kanal hade sändning från platsen. Tror att programledaren hette Einar Pettersson och, han intervjuade mina föräldrar om vad de tyckte om Turisthotellet.
Ovan: Turisthotellet på odaterad bild. Detta är huvudsakligen restaurangdelen. En hotelldel låg söder om detta.
Nedan: Turisthotellet anno 1905 – då betydligt pampigare.
Hotellet var i drift framtill i mitten av 1960-talet och, därpå revs tyvärr denna ståtliga byggnad 1982 då det var i så dåligt skick. Tänk om man istället för rivning hade rustat upp denna gedigna träkåk – då hade det förmodligen nu varit nu en stor tillflyktsort både för ortens folk och en självklar turistattraktion och ett lyft för näringen på orten.
På stigen från startplasten till Munkängarna är så här på hösten täckta med alla slags löv. Nu har verkligen Munkängarna sin stora tjusning då alla regnbågens färger tycks synas i de vissnande bladen som ligger på färdvägen. Det är helt enkelt ett paradis för naturälskare och fotografer.
Nu i oktober känns det storslaget att gå här i sin ensamhet på lövklädda stigar och en liten härlig spöklig stämning infinner sig.
85 tunga trappsteg är det upp till Mörkeklevsgrottan.
När stigen närmar sig Mörkeklevsgrottan väntar en aning jobbig 85 stegs kalkstenstrappa upp till själva grottan. Här uppe kan man vila ett tag och titta på den raukliknande predikstolen som sticker ut över grottan. Vill man fortsätta ytterligare 15 trappsteg når man toppen i området och kan blicka utöver det nu ödsliga nedlagda stenbrottet.
I Munkängarna ligger även en liten paviljong som man kan pausa vid – Emilie Högqvists paviljong.
Emelie var en dåtida känd aktris som, sägs haft en kärleksaffär med kronprins Oscar sedermera Oscar 1. Emelie dog i turberkulos i Turin 1846 och paviljongen inköptes av friherren Silverschöld och flyttades från Djurgården i Stockholm till Råbäcks munkäng. Huset ligger väl inbäddad ibland träden men bör nog nu rustas upp så den inte förfaller helt.
Munkängarna har även så här på hösten en charm med alla sina färgsprakande lövkomponenter och dessutom råder härvidlag en sagoaktig tystnad som man inte finner på så många ställen i vårt moderna samhälle.
Efter promenaden i Munkängarna vidtog en passande måltid i Klostret vid Blomberg – denna dag blev det broccolisoppa med nybakat bröd.