Gustaf Larsed om en ny film: Skådespelarna är OK

Publicerad måndag, 02 februari 2015, 12:07 av Redaktionen

Matthew Vaughn regidebuterade 2004 med filmen ”Layer Cake” och är numera en omtyckt regissör med filmerna ”Stardust”, ”Kick-Ass” och ”X-Men: First Class” på sin meritlista. Nu kan han även lägga till ”Kingsman: The Secret Service” på denna lista för den har precis haft biopremiär, bland annat på Folkets Hus i Lidköping.

När ”Eggsy” var en liten pojke fick han reda på att hans far hade förolyckats under ett hemligt uppdrag. Samtidigt tilldelades han en medaljong med ett telefonnummer på baksidan som han ska kunna ringa om han någon gång i livet befinner sig i knipa.

Sjutton år senare, när han sitter i ett förhörsrum hos polisen, bestämmer han sig för att det är läge att ringa numret på baksidan av amuletten. Innan han vet ordet av är han på fri fot och står öga mot öga med en välklädd man som erbjuder honom en plats i underrättelsetjänsten Kingsmans utbildningsprogram. Eftersom han inte har något att förlora antar han erbjudandet och har nu chansen att bli en av de som bland annat får det tunga uppdraget att rädda världen från den ondskefulle Valentine som planerar att kraftigt reducera jordens befolkning.

”Kingsman: The Secret Service” är till viss del en hyllning till gamla spionrullar såsom de tidiga James Bond-filmerna och ur den aspekten är det en ganska underhållande film. Det finns även en mer seriös sida av filmen som berör en av huvudkaraktärernas relation till sin mor och styvfar vilket fungerar som en bra avvägning mot det ovan nämnda. Så långt ser det ju rätt bra ut, men filmen har även en tredje sida som bjuder på omotiverat övervåld samt osmaklig, sexistisk och vulgär humor; något som inte alls passar in lika bra.

Rent produktionsmässigt lämnar filmen också ganska mycket att önska. Den största anledningen till detta är specialeffekterna som är godkända på sin höjd, men oftast under all kritik.

Skådespeleriet är åtminstone helt ok från de flesta inblandade, speciellt Mark Strong som alltid är bra. Ett undantag är dock Samuel L Jackson som gör en tröttsam karikatyr på sig själv med ett pålagt läspande talfel, som kanske är tänkt att göra karaktären lite mer unik men som bara blir en irriterande detalj som inte går att ignorera.

Som jag skrev inledningsvis så har filmen bra sidor, men tyvärr tar de dåliga sidorna överhand och drar ner betyget rejält. Det är med nöd och näppe som filmen klarar sig från bottenbetyget. Att Sveriges statsminister och kronprinsessa har betydande roller i filmen hjälper tyvärr inte det heller.

Betyg 2/5

Fakta