Tre bilder som väcker frågor och funderingar
Publicerad Thursday, 23 July 2015, 16:15 av Redaktionen
Det handlar om tre bilder. De tre bilderna har funnits på Nicolai Gilles hemsida i några månader med en undran om någon kan namnge personer och plats. Det har inte blivit några svar. 
Något går dock att fastställa, men det finns också lite man kan spekulera över.
Bilderna är tagna på Tändsticksfabriken (Stickan) i dess matsal, som låg där nu ett loppis har sin verksamhet. Tiden är med all säkerhet i skiftet mellan 1940- och 1950-tal. På den tiden hade de stora fabrikerna egna revyer som spelades upp för de anställda.
Detta kan Ruben Blomgren, som jobbade på Stickan vid den tiden, berätta om. Reparatören Patrik Magnusson var fabrikens revypappa och det är han som ses till vänster på scenbilden. Men vilka de övriga är på bilderna kan han inte dra sig till minnes.
Men – kvinnan med den drömska blicken som finns med på de tre bilderna varav en närbild – ger anledning till lite funderingar som har sin grund i både fakta och spekulation.
Någon period under åren 1948 till 1951 kom en grupp kvinnor från Polen för att arbeta på Stickan. I Polen fanns då möjligheter, fastän det var kommunistiskt, att komma ut ur landet, särskilt om man var av judisk börd. Sovjetunionen var en av tillskyndarna av staten Israel, så emigration till Israel var de styrande välvilliga till inte minst i Polen.
De polska kvinnorna bodde i Lidköping i det röda tegelhuset hus vid korsningen Vallgatan/Götgatan som ägdes av Tändsticksbolaget, och där det nu är en liten parkeringsplats.
Många som bodde och lekte i kvarteren därikring kommer ihåg polskorna.
Men en dag var de försvunna och vad många sa hade de ”nog” åkt till Israel.
Nu finns det ytterligare en tråd att spinna vidare på varför polskorna kom till Stickan och Lidköping.
Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB), liksom L M Ericsson, hade fabriker i Polen under kriget drevs de vidare under den tyska ockupationen. Några högre bolagstjänstemän stationerade i Polen inom de två svenska företagen engagerade sig i den polska motståndsrörelsen och förde ut och in viktig information och pengar.
1942 avslöjades allt och sju svenskar arresterades av Gestapo – de kom i media att benämnas Warszawa-svenskarna. 1943 dömdes fyra av dem till döden av Folkdomstolen i Berlin. Alla benådades och frigavs 1944 efter ett imponerande arbete och intrigerande av personer med inflytande på båda sidor.
(Den som vill läsa mer om historien kring Warszawa-svenskarna finns en spännande, gediget faktagrundad och välskriven bok av pensionerade Expressenjournalisten Staffan Thorsell: Warszawasvenskarna, utgiven 2014. Det är också han som möjliggjort de här spekulationerna genom att omnämna Lidköping och i ett mejl förklarat bakgrunden till detta.)
Till livstids fängelse dömdes Einar Gerge (STAB) i ovan nämnda mejl står att Gerge, enligt STAB:s arkiv, från cell 115 1943.05-08, skrev till (hustrun) Ebba Gerge, Wennerbergsvägen 3, Lidköping.
Var det kanske så att Einar Gerge, arbetade på Stickan, några år efter kriget, 1949 hade han dock gått över till Katrinefors i Mariestad, och bidrog så att polskorna hamnade på Stickan i Lidköping ?
Kanhända det finns någon ute i verkligheten som kan bidra om namn, händelser och förhållanden, och skapa ordning och reda bland spekulationer och funderingar.
Välkomna att berätta – skicka till redaktion@lidkopinsnytt.nu.
Lidköpingsnytt – www.lidkopingnytt.nu
