Värdlandsavtalet och försvaret – enligt Vänstern
Publicerad tisdag, 17 maj 2016, 10:54 av RedaktionenVänsterpartiet höll ett öppet möte i Gillestugan på Folkets Hus i måndags kväll. Ämnet för dagen var Nato och Värdlandsavtalet. Föredragande var ingen mindre än Stig Henriksson, Fagerstas starke man, och numera riksdagsman och Vänsterpartiets talesperson i försvarsfrågor.
Stig Henriksson presenterade inledande V:s försvarspolitiska program grundligt och argumenten för och emot NATO-medlemskap på ett föredömligt sakligt sätt.
Den aktuella frågan – propositionen om Värdlandsavtalet, som kommer upp på Riksdagens bord om någon vecka – kommer således V att yrka avslag på. Anledningen till detta förklarade Stig Henriksson är att det ökade osäkerheten för Sverige exempelvis: vi riskerar att komma i krig indirekt genom förpliktelser i avtalet, kärnvapen kan lagras på svensk mark, militära camps i Sverige lyder under Nato-ÖB:s jurisdiktion.
Dessutom, väl att märka, är det ett ramavtal så flera uppgörelser kan komma till och, som i Finland, är dessa hemliga.
Annars verkar V:s analys av det utrikespolitiska läget, som den presenterades, instämma i den gängse – ett aggressivt Ryssland med en despotisk Putin. Detta om än Stig Henriksson menade att något militärt hot från Ryssland gentemot Sverige inte förelåg. Till och med sade han att svenska högre militära företrädare på frågan inte kunde komma med några övertygande argument för att Ryssland skulle överfalla Sverige. Som kommentar bör sägas att media i Sverige ändå framställer ett ryskt anfall som en realitet.
Vill man vara drastisk kan man säga att man bygger på ett påstående, som man i själva verket erkänner att man inte har något belägg för.
Nu kommer Värdlandsavtalet med all säkerhet att gå igenom, endast V och SD (?) kommer att rösta mot. Men, avslöjade Stig Henriksson, han visste några miljöpartister som skulle rösta mot samt en s-riksdagsman (som han inte ville avslöja namnet på). Dessutom har tre s- distrikt; Stockholm, Göteborg och Malmö, motsatt sig Värdlandsavtalet.
Man måste säga att särskilt vad gäller s-riksdagsmän vilar ett tungt ansvar vid omröstningen i Riksdagen, ty händer något oförutsett, kommer domen att bli hård.
Stig Henriksson talade inför ett 20-tal åhörare. Det öppna mötet lockade dock i stort bara Vänsterpartister. Intresset för utrikespolitik bland medborgare i övrigt tycks vara lågt – skrämmande lågt när nu Sveriges riksdag står i begrepp att godta ett avtal som kommer att kunna dra med Sverige in i ett krig, även om vi inte vill det.
Hur kan riksdagsledamöterna från S gå emot sina egna medlemmar? Skåne, Göteborg och Stockholmsditriktet säger nej liksom ett regionalt S-kvinnoförbund.
Kallar S detta för demokrati? Vad säger Carina Ohlsson?
Ett fullvärdigt medlemskap i Nato är att föredra.
Så Skåne, Göteborg och Stockholm samt ett regionalt kvinnoförbund är emot, alltså fyra stycken. Är de i majoritet inom S?
Det kanske visar på att den Nato-kritiska opinionen inom S är större än den verkar vid första anblick.
Men med tanke på att S är ett så toppstyrt och auktoritärt parti lär det knappast ändra något. Parti-eliten har redan bestämt sig och det kommer bli som de vill.
Partipiskan viner.
Så är det mer eller mindre inom alla partier. Inom S i synnerhet dock.
Det torde de vara. Undersökningar visar att 70% av alla S-medlemmar var emot avtalet, samma inom MP. Ändå driver en liten klick i toppen igenom detta avtal. Obegripligt. Men Carina m.fl visar ju tydligt att deras egna riksdagsplatser tycks vara långt viktigare än demokratin inom rörelsen.