”Mina” får statligt stöd

Sjöhistoriska museet fördelar nu 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. I år får åtta fartyg del av stödet. Bland dem finns storslagna segelfartyg, klassiska ångfartyg och charmiga motorfartyg. Intresset för landets k-märkta fartyg är stort – årligen kliver 250 000 ombord.
Vänerskutan ”Mina” i Lidköping är ett av de bevaransvärda som får stöd.

Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, fördelar årligen 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Ekonomiskt stöd är starkt efterfrågat och i år ansökte 37 fartyg om totalt drygt 7 miljoner.

– Att bevara och använda historiskt värdefulla fartyg är en kostsam uppgift och det här stödet utgör normalt bara en mindre del av den totala kostnaden. Pengarna ska stimulera till bevarandeinsatser och engagemang som har kulturhistorisk inriktning, säger Claes Wollentz, intendent på Sjöhistoriska museet.

För museet är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Arbetet med detta engagerar ett stort antal människor, främst ideella föreningar runt om i landet. De historiska fartygen är viktiga för en levande kustbygd och skärgård och dragningskraften hos dem är stor. En undersökning som Sjöhistoriska museet nyligen har genomfört visar att 250 000 människor årligen kliver ombord på landets 130 k-märkta fartyg.

Här de flytande kulturminnen som stöds i år:
Ejdern, ångfartyg, Södertälje, Stockholms län

• Flottisten, ångfartyg, Rättvik,
• Harry, motorfartyg, Lysekil,
• Herkules, motorfartyg, Göteborg,
• Ingo, segelfartyg, Göteborg,
• Isolda, segelfartyg, Göteborg,
• Mina, segelfartyg, Lidköping,
• Nalle, ångfartyg, Oskarshamn.

Om ”Mina” skriver museet:
”Mina” är ett av Sveriges äldsta segelfartyg och den sista av typen Vänergaleas. Hon byggdes 1876 vid Fågelö gård, Torsö, på stranden för gårdens egna behov att transportera spannmål, kalk och ved. ”Mina” riggades som galeas och har ett klipperskrov med liten akterspegel som kan härledas till den äldre nordiska skeppsbyggnadstraditionen. Första maskinen installerades 1914. Fartyget genomgick sedan den sedvanliga förändringen bestående av nedriggning, styrhytt, starkare maskin och större lastluckor. Hon gick i svensk fraktfart till 1959 därefter blev hon fritidsfartyg. 1994 köptes ”Mina” av Vänermuseet som startade en stor renovering av fartyget vid Trellevarvet. År 1997 övertogs hon av föreningen Vänergaleasen Minas vänner i Lidköping som underhåller och använder fartyget. Årets stöd ska användas till byte av bordläggning.

Bilder från Lidköpingsnytts arkiv.

Tillbaka till framsidan