Svarta Örn ordenssällskap – inte särskilt mystiskt
– Undersöker hur deras hus kan få plats med mer

Svarta Örns Orden är ett av Lidköpings större sällskap. Omkring 1.400 personer i landet är bröder och verksamheten växer. Frågan är om verksamheten vid logen i Lidköping håller på att växa ur de egna lokalerna. Sällskapet äger en av Lidköpings karaktärsbyggnader – längs Kinnegatan mellan Järnvägsgatan och Hamngatan.

Lidköpingsnytt fick häromdagen möta tre personer som ägnar mycket av sin tid åt Svarta Örns orden. Denna orden fyller 66 år i Lidköping i år.

Yngst av de tre är Mats Johansson, äldst är Tore Ahlström, som inte är äldst i logen men den som varit medlem längst, och nuvarande styrande mästare Valdemar Andersson.

Styrande mästare utses på ett speciellt sätt. Den som skall avgå utser nästkommande. Det finns ingen bestämd tidsrymd, men man brukar ha ”tjänsten” tre eller fyra år.

Det kan sägas vara en tjänst, för uppgiften att vara styrande mästare innebär en hel del arbete.

– Jag har lite funderingar på efterträdare, men det är inte en dagsaktuell fråga, säger Valdemar Andersson.

Svarta Örns Orden är inget nytt påfund – det är en orden som funnits i cirka 400 år innan den kom till Lidköping. Tore Ahlström berättar:

– Den bildades i Lidköping 1950, men ursprunget är ett skepp som vid religionskrigen i Europa hade flyktingar till Amerika. Deras skepp var ”The Black Eagle”.

– Ombord på skeppet bildades denna orden, man skulle hålla ihop och hjälpa varandra.

– Främst är det sjöfolk som fört orden vidare. Flera av logerna har också namn efter skepp. Några undantag finns – exempelvis heter vår orden Läckö Slott. Vid slottet finns en särskild markering om detta.

I Skara finns logen Skara Borg, något äldre än Lidköpings, och i Falköping finns logen Westergyllen.

I ordnar brukar det finnas lite mystiska hemligheter. Svarta Örnar har också hemligheter – men inte särskilt mystiska. Det hela bygger på att man som medlem stiger i graderna. Från första till och med tionde. Några gånger om året har man ritualen då medlemmar stiger i graderna.

– Det är inte några konstigheter, utan hemligt mest för att den som stiger i graderna skall bli lite överraskade.

Valspråk för orden är Rätt och Sanning. (Det borde vara valspråk för journalistförbundet…)

– Vi har mest trevligt tillsammans och gör saker som folk gör mest. Vi kan samlas inför storbildsskärmen för att se en villamatch, eller en fotbollsmatch.

– Vi har ingen särskild högtidsdag, men vi har vissa årliga traditioner. Vid Allhelgonahelgen minns vi vår avlidna vänner, efter jul har vi en barnfest.

En trevlig sak som Mats Johansson påminner om är Örngott. – Det infaller en dag i månaden och då möts vi under vår örn, vi presenterar oss för nya medlemmar och de nya presenterar sig för oss.

Kvinnor kan inte väljas in. Men däremot finns det festligheter där kvinnor får delta. I Stockholm bildas förresten en särskild loge i dagarna, bara för kvinnor.

Inledningsvis hölls logens möten på Stadt. Det var ett äventyr. – Stadt hade då glastak över festvåningen. Men vi ville inte ha in ljus – så inför våra möten klättrade vi över glastaket med mörkläggningsmaterial…
– Vi klarade det – ingen föll ned, berättar Tore Ahlström.

Men det var inte så lyckat för ett ordenssällskap att hålla till i en hyrd festvåning. Man började leta lokaler.

– Vi hade ett speciellt krav från början – det skulle vara en fastighet som stod för sina egna kostnader och inte belastade logen, säger Valdemar Andersson. – Och så är det fortfarande. Vi äger ett fastighetsbolag som i sin tur äger vår fastighet. Den sköts helt av proffs – Senäte – som sköter allting. Vi använder den översta våningen av husets hörna mot hamnen.

– Vi har nästan aldrig lediga lokaler, säger Tore Ahlström. Ett tag var Taxi hyresgäster här, en annan gång var det Bilhandel här.

Fastigheten rymmer ett dussin lägenheter och sju lokaler. Inte minst känd är restaurangen som skapades av en av sällskapets ledamöter och som fortfarande är en känd festvåning – men med annan innehavare.

I dag står Svarta Örnar vid ett vägskäl när det gäller fastigheten. Logen vill skapa större lokaler för sina möten – och liksom hittills kunna upplåta lokalen till andra. Det finns ett par sällskap som är hyresgäster och det är flera som vill hyra.

– Lidköping behöver en mötesplats som kan ta emot 300 gäster, säger Tore Ahlström.

Kan detta hus bli ett konferenscentrum? – Ja, sedan några månader skissar vi och räknar lite. Vi har en arkitekt i logen som letat fram ritningar.

När de nuvarande lokalerna skapades var det genom ombyggnad av de översta delarna.

Svarta Örnar köpte fastigheten – som faktiskt är halva kvarteret Färgaren – 1971. Här var tidigare Kristinedals fabriker och kontor, men det är ingen i dag som vet riktigt ur det såg ut då mer än utifrån en bild som togs 1903. Fasaderna har knappast ändrats – och i dag är det kulturhistoria.

– Inga fasader får ändras. Inte ens på gården, säger Valdemar Andersson. Men invändigt finns möjligheter.

Bland annat finns en byggnad på gården som är minnesvärd. Gårdarna i Lidköping stad var dåtidens industriområden. I dag är det annorlunda och alla de hantverkare, handlare och andra rörelser som fanns på gårdarna är borta. Bara några få gårdar finns kvar.

Vid köpet 1971 var kopplingen till Kristinedal borta. Industrin flyttade till vattenkraften vid Lidan högre upp och ut från Lidköping. Där finns den än.

De som sålde fastigheten till Svarta Örn 1971 var enligt köpekontraktet fruarna Marianne Cavalli, Berit Bornemark, Ebon Lundin, Katie Wisbrant, Eva Steindahl samt Bo Lurén. Priset var 475.000 kronor.

Efter köpet satte ett omfattande arbete igång och det band samman medlemmarna genom diskussioner, planering och arbete.
– Vi arbetade länge, och vi gjorde allt själva. En av ledamöterna fick trävaror av sina föräldrar. Virket skulle hämtas utanför Uddevalla och en dag körde man med traktor till Uddevalla tur och retur för att hämta virket!
– En annan medlem kom varje kväll under lång. När vi rev fick vi dra ut massor av spikar innan vi kunde bygga. Alla de spikarna satt en medlem kväll efter kväll och rätade ut för återanvändning!

Men vad gör då sällskapet? – Allt möjligt, säger Mats Johansson. Vi har samkväm och träffar och gör en massa olika saker tillsammans. Förra året tror jag vi hade 60 olika verksamheter med bridge, utfärder och studiebesök inräknade.

Den svarta örn som pryder ordenslokalen – en gåva av några ledamöter – har minsann inte tråkigt när det är sammankomster här.

Tillbaka till framsidan