Rörstrands Museum bekräftar trenden?
Sommarutställning om Gunnar Nylund

Publicerad onsdag, 07 juni 2017, 17:48 av Redaktionen

Det är inte huvudsyftet med museets sommarutställning om Gunnar Nylund som var verksam i Lidköping som keramiker och konstnärlig ledare på Rörstrand, då det begav sig.

Fast egentligen började han redan på ALP-tiden, 1931, och följde med till Rörstrand, som var helt på plats 1936 , för att gå över och bli frilans i slutet av 50-talet, med uppdrag från Rörstrand fram till mitten av 80-talet.

Inger Nordström och Jenny Ljungblom vid den del av utställningen som speglar Gunnar Nylunds personliga liv och engagemang i olika sammanhang i Lidköping.

Så vilken är trenden ?

Enligt museichefen Inger Nordström och intendenten Jenny Ljungblom finns det ett ökande intresse för Gunnar Nylunds konstnärskap och hans keramik, inte minst i antikvitets- och designmarknaderna.

Stengodsminiatyrer, med vilka Gunnar Nylund avsåg att göra stengodset mer demokratiskt, det vill säga möjligt för vanliga inkomsttagare att inhandla.

För att nämna några ting som Gunnar Nylund åstadkom, många av dem fortfarande aktuella;
– kronskålen (som var i ALP/Rörstrands produktion i 71 (!) år,
– jultallrikarna,
– djurfigurinerna,
– stengodsminiatyrerna,
– de gallermönstrade vita blomkrukorna.

Alltså många ting som vi, särskilt lidköpingsbor i övre plusåldern, betraktar som en del av det svenska konstnärliga kulturarvet.

Givetvis är Jultallrikarna med i utställningen. (För allmän info: Det är fältspatporslin och går att bruka och köra i diskmaskin och inte bara sitta på köksväggen.)

Han har också lämnat spår i det offentliga rummet i Lidköping – Minnesreliefen av Särnmarkska pumpen vid Torgbron, några gravvårdar, stengodsreliefen inne på Sparbanken, husrelieferna på Ljungströmsvägen och – klockan på Råda skola.

Denna typiska Gunnar Nylund-fisk är en del av den fontän som muséet skulle kunna sätta upp i den tillbyggnad som nu är på gång sedan tre år (?)– får man hoppas

Gunnar Nylund var också verksam i föreningslivet och politiken. Han satt i stadsfullmäktige för Folkpartiet (idag Liberalerna) i slutet av 1940- och början av 1950-talet, aktiv i Barnens Dagskommittén, var med och bildade Kanotföreningen, liksom Lions. Bland annat.

Han var också en hängiven lidköpingsbo, om än han de sista 20 åren bosatte sig i Skåne, med synpunkter på hur staden kunde förändras och förbättras, inte bara ur ett konstnärligt perspektiv. Idéer och förslag som skapade debatt som avspeglade sig i NLT och ute bland folk.