Stellan Hallén – ett levande lexikon om Hällekis
Publicerad onsdag, 07 juni 2017, 09:49 av Tore Sahlström
I Falkängen finns ett bruksmuséum som, är värt att besöka. På nationaldagen var det många som gjorde ett besök här. Inne i muséet fanns en ståtlig äldre herre vid namn Stellan Hallén som, gick runt och talade med besökarna.
Tore Sahlström var en av besökarna och berättar här.
-Undrar ni ”nôtt” så fråga bara mig bara mig, hördes inne i den lilla lokalen.
Denne 83-årige Stellan Hallén har jobbat 30 år på Cementa, varit med Hällekis Musikkår i 65 år (euphonist) -spelat fotboll i 12 år samt bandy 25 år i Hällekis IF.
-Det jag inte vet om Hällekis är inte värt att veta småler, Stellan när vi får en liten pratsund med honom.
Stellan Hallén minns Cementatiden som en mycket trevlig epok. Vi var ett härligt sammansvetsat gubbgäng som trivdes ihop. Det försvann sedan när Rockwool tog över ruljangsen. Stellan började 1951 på Cementa som reparatör och, sedan blev de planeringsavdelningen för att avsluta på Rockwool som, förman på utlastningen.
Löpsedlar – en tung period. Året var 1973. Bilden är inte klickbar
En mörk period var naturligtvis när beskedet kom när Hällekisfabriken skulle läggas ned 1973. Då var Hällekis riktigt på tapeten och många medier började besöka bruksorten på Kinnekulle.
Det bildades en arbetsgrupp med dåvarande landshövdingen Karl Frithiofsson i spetsen som skulle försöka få en ersättningsindustri till Hällekis. Även Olof Palme besökte då bruksorten för att få sig en uppfattning av nedläggningen.
– Det fanns en del industrier som, var intresserade minns Stellan och, staten lovade ett lokaliseringsstöd ett så kallat Norrlandsstöd. Till slut blev det då Rockwool som tog över 1977, berättar Hallén när vi går runt i muséet.
På ena väggen på bruksmuséet hänger en massa lappar med öknamn.
Det var så att nästan alla Cementagubbarna fick ett öknamn – det kan tillskrivas Stellan Hallén som en fredag under den blomstrande Cementatiden satt tillsammans med sin fru hemma på altanen och kom på hela 97 öknamn. Nu finns alla namnen i en speciell gubbhörna inne i bruksgalleriet.
Själv fick han öknamnet ”Fille” och Stellan kan en historia om nästan alla väggöknamnen.
Bruksmuséet är värt ett besök som, visar den nästan hundraåriga historien om Cementa som, en gång dominerade bygden med sin kalkbrytning. Finns då Stellan Hallén på plats så kommer Ni få många intressanta historier och berättelser om allt som hänt i Hällekis genom åren- en berättande Mr Hällekis.
