Läcköoperan lockar med turk bland italienare
Och vad rör sig i huvudet på en poet
Publicerad söndag, 16 juli 2017, 10:00 av Björn Smitterberg
En skön kväll blev det på Läckö när årets föreställning hade premiär. Rossini, operamästaren som skrev operor på löpande band, står bakom årets föreställning och den har bearbetats till svenska och blivit en rolig föreställning även för nutidens människor. Det är en bra ensemble som skapar föreställningen, med närhet och värme, publikkänsla såväl som proffsigt skådespel.
Nils Gustén som Selim i ”En turk i Italien” Foto: Daniel Strandroth
Poeten är den centrala rollen – det är ett speciellt spel som byggs upp på hur poeten vill forma föreställningen. Det är en poet fylld av humor.
Carl Ackerfeldt som Poeten i ”En turk i Italien. Foto: Daniel Strandroth.
Det är många superlativer som årets föreställning på Läcköoperan lockar fram. Det är ett bra team som medverkar och alla ger allt för att det här skall bli en riktigt bra föreställning att minnas länge. Det är bra musik också, lätt för åhöraren att följa och när skådespelarna dessutom sjunger så bra blir allt bra.
Den här scenen, på Läckö slott, förvånar varje år – minimalistiskt är ordet. Det är verkligen själva skådespelet och musiken som gör föreställningen. Inramningen är viktig förstås, hela borggården kommer till användning. Inte minst när den otroliga kören är till sjöss.
Föreställningen har genomgående flera humoristiska inslag. Bl a skojas lite med klassisk opera, och det gör föreställningen skojigare.
Catarina Gnosspelius har åter översatt, och producerat och varit spindel i nätet för allt även i år. Föreställningen har inte spelats i Sverige på mer än 150 år. Ändå känns det som Rossinis opera är betydligt modernare, Catarina Gnosspelius säger att hon hållit sig ganska strikt till handlingen när hon översatt.
Första akten är riktigt rolig medan den andra akten innehåller så oväntade inslag att överraskningarna skapar stora skratt i publiken. Inget ska avslöjas i förväg.
Det är en bra opera på slottet i år. Och redan har rikspressen börjat strö rosor. Klicka till Sveriges Radios kulturredaktion och läs och hör
Nils Gustén, Annie Fredriksson och Teresia Bokor. Foto: Daniel Strandroth
Annie Fredriksson som Zaida tillsammans med kören. Foto: Daniel Strandroth
Dirigent – Simon Phipps
Regi – Lars Bethke
Kostym – Lehna Edwall Velander
Mask – Therésia Frisk
Ljus – Ronald Salas
Originaltitel – Il turco in Italia (1814)
Svensk text – Catarina Gnosspelius
Poeten – Carl Ackerfeldt
Fiorilla, uttråkad italiensk hustru – Teresia Bokor
Geronio, hennes förtofflade make – Markus Schwartz
Narciso, Geronios vän, kär i Fiorilla – Wiktor Sundqvist
Selim, en mycket stilig turkisk furste – Nils Gustén
Zaida, förrymd slavinna, nu sierska – Annie Fredriksson
Det fria folket, turkar, tjänare, gäster med mera:
William Davis Lind, Mattias Gunnari, Anders Rimpi, Martin Lissel, Oscar Quiding, Per Hedlung, David Berggren, Linnéa Sjösvärd samt Agnes Duvander.
Läckö Operaorkester, konsertmästare Per Drougge.